THE BAD BOY

26

Lexi's perspektiv

Jag skrattade åt Joline som precis lagt ett skämt, som inte alls var roligt egentligen. Hon slog sig gång på gång på låret, och vek sig nästan av skratt. Det blonda håret flög åt alla håll med vinden, och tårar hade letat sig ur ögonen, glädjetårar. Att hon tyckte skämtet var så roligt är nästan konstigt, det var inte speciellt roligt. Men vi alla har ju olika humor.

"Titta, Caleb står där borta med Adam." Viskade hon, och slutade genast att skratta. Hon hade ett finurligt leende på läpparna, skämtsamt. Jag suckade ljudlöst och nickade. Att just Adam skulle vara här, var inget nytt. Utanför Starbucks stod han ofta, med sin äckliga cigarett, tillsammans med sina kompisar, likt Jace. "Vi går fram, jag behöver byta ett par ord med Caleb, kanske Adam." Hon drog i min arm, tills vi kom fram till de två killarna som snabbt fick stora flin.

Joline log ett stort leende och gav Caleb en kram, som såg oerhört obekväm i situationen. Adam stod endast bredvid och skrattade, enda tills Joline bestämt sig för att ge även honom en kram. Jag gjorde en face-palm, i min hjärna, och skrattade samtidigt som jag kollade ner på mina skor.

"Jag behöver bara prata med er, en snabbis", log hon. Adam stönade irriterat och drog frustrerat en hand genom sitt hår. Varför han finner det så frustrerande vet jag inte, antagligen vill han inte bli störd av två tjejer under sin rök-tid. "Nu, tack."

--

Efter tio långa minuter anlände dem till platsen de lämnade mig kvar på. Joline hade ett stort leende på läpparna, men även ett svagt flin som inte var svårt att missa.

"Jeez, vad lång tid det tog", suckade Adam fram och stampade otåligt med sin högra fot, väntandes på att vi skulle gå. Jag vände bort blicken mot en av skyskraporna. Snabbt sa Joline hejdå och vi lämnade den stela och pinsamma situationen bakom oss.

Hela vägen hem hade hon ett leende på läpparna, undrandes tittade jag på henne, sökandes efter svar. Hon gav mig en snabb blick och suckade. Sedan började hon prata;

"Du vill veta varför jag pratade med dem, eller hur? Well, det är så att du faktiskt fått en dejt till balen. Kul, va?" Sa hon exalterat och skrattade lyckligt. Jag förstår inte hur hon finner det bra, jämfört med mig. Själv stannade jag och gav henne inte en blick. "Med Adam."

"Han skulle väl gå med hon där Hannah?" Jag skrattar humorlöst, äntligen förstår jag varför Adam var på sådant dåligt humör. Han skulle gå på balen med mig, det är ganska självklart.

Dessutom vet hon inte ett smack om mig och Jace, hon vet inte ens att han existerar. Jag förstår varför hon trodde att jag skulle bli glad av att gå med honom. Men om hon befann sig i mina skor, hade hon tyckt tvärt om, precis som jag.

"Nej, det är Caleb som ska det. Du och Adam, goals!"

Fuck.

--

Förlåt för kort kapitel. Mår inte så bra just nu. Men bättre än inget, right?