THE BAD BOY

35

Lexi's perspektiv

Adam hade tagit mig till lokalen där balen hölls, och nervositeten hade stigit mer för varje sekund som gått.

Han lade sin kalla hand på mitt lår, med blicken varm mot mig. Han log svagt och klämde till med handen. Jag vände generat bort blicken.

"Det kommer bli en bra kväll, jag lovar. Lita på mig", sa Adam lågt, med blicken vänd mot vägen. Husen susade snabbt förbi, och solen var på väg ner. Solen var orange, på gränsen till röd, vilket skapade en mysig stämning, men även spänd. Jag var nervös, och hade smått panik. "Lugna dig, ta det lugnt. Stressa inte upp dig över något, det kommer gå bra." Jag log, eller åtminstone försökte, det blev mer likt en grimas.

Varför jag var så nervös som jag var är oklart. Jag visste att kvällen kunde sluta på ett bra sätt, men det fanns ändå något inom mig som verkligen inte höll med. Att Adam är helt fel kille.

Han parkerade prydligt bilen på vägen upp till den stora hallen och klev smidigt ur. Han öppnade min dörr, sträckte fram handen och drog upp mig på fötter. Hans ansikte hamnade någon centimeter från mitt, knappt två centimeter. Jag kollade endast in i hans blåa ögon, som glittrade i solnedgången.

"Kom nu, jag vill ju inte missa allt det roliga." Log han. Jag nickade svagt, fortfarande fast i det som precis hände.

Musiken var på en lagom nivå, inte för högt, men inte för lågt. Folk pratade högt, vilket skapade en hög nivå av ljud. En kristallkrona glittrade magiskt i mitten av taket, och blåa skynken hängde lite överallt. Några strålkastare var i blått, några i vitt, och allt runtomkring mig glittrade. Det var magiskt. Det hade säkert tagit lång tid att fixa allt detta. Folk dansade tillsammans med sin dejt, eller vänner, andra pratade och skrattade.

Adam tog tag i min hand och tittade sig drömmandes omkring. Inte hade jag trott att han skulle bli så imponerad som han faktiskt såg ut att vara. I en enkel snurr stod jag tätt intill honom, med ansiktet mot hans. Allt kändes så annorlunda, att jag är på fel plats med fel person. Men ändå vill jag vara här så mycket, tillsammans med Adam.

Hans läppar nuddade mina i en lös och enkel kyss, som inte varade så länge. Hans händer vilade på mina höfter, och försiktigt drog han mig närmre honom.

"Du är så vacker, helt fantastisk", mumlade han. En svag nyans av röd och rosa tog plats på mina kinder och snabbt vände jag ner blicken. Han var snabb med att skratta lågt och sedan vända upp mitt huvud mot honom igen.

"Oh my god, jävlar vad fin, Lexi!" Utbrast Joline bakom mig. Snabbt vände jag mig om och kliade mig obekvämt i nacken. Att hon skulle komma så plötsligt och förstöra denna stunden var jag helt oberedd på. Hennes klänning var svart med paljetter liknande ett band runt midjan. Brad var också lika fin som Joline, de passade verkligen bra ihop tillsammans.

"Titta på dig då!" Hon sken upp i ett stort leende och omfamnade mig. Jag skrattade tyst och sneglade bort mot Adam som stod och diskuterade hetsigt något med Caleb vid sin sida. Han flinade mot mig, och vinkade att jag skulle komma dit. Jag ursäktade mig till Joline och gick till Adam. Han blick var frånvarande, nästan upprörd. "Vad har hänt, Adam? Du verkar så .. upprörd." Viskade jag i hans öra, i hopp om att fånga hans uppmärksamhet. Han skakade endast på huvudet och suckade tyst.

Han tog tag i min hand och drog mig mot där alla stod och dansade till musiken. Låten hade bytts ut till någon lugn, och genast började alla dansa långsammare. Jag lade mina armar om hans nacke och tittade in i hans ögon. Han placerade sin hand på min höft. Med sin högra hand smekte han löst min kind, och drog undan en slinga från mitt ansikte. Hans ögon såg ut att inspektera varenda millimeter i mitt ansikte, och jag likaså med honom. Han var så otroligt vacker. Men jag har känslor för Jace. Vad ska jag göra?

"Jag skulle så gärna vilja kyssa dig just nu, men det skulle bli lite för upphetsat här inne i så fall", log han. Jag skrattade till och tog ett steg närmre honom, tryckte mina läppar mot hans trots det han precis sagt. Hans hand som tidigare varit på min kind var nu på min höft. Ett litet leende smög sig fram på mina läppar när han svängde runt mig som om jag vore en prinsessa. Jag skrattade och lät vinden från snurren fånga mitt lockiga hår.

"Jag måste på toaletten", mumlade jag och besvarade Adam's leende. Hans ögon lyste av glädje.

Jag vände mig om för att gå, men stoppades snabbt av Joline. Hon gav mig en osäker blick, och hon pillade nervöst på sina handskar hon bar.

"Jag har en liten surprise för dig, typ. Lova att inte bli arg, det var inte min idé", sa hon och drog med mig bort en bit, och in bland toabåsen. Misstänksamt tittade jag på henne när hon snabbt försvann ut därifrån igen.

En tyst harkling hördes bakom mig. I spegeln framför mig stod han bakom mig, med en vacker röd ros i händerna. Jag svalde hårt, och tittade ner i marken samtidigt som jag vände mig om. Han log, och räckte fram rosen, så att jag skulle ta den.

"Jag kan inte ta den, Jace. Jag är förvirrad, du försvinner, men sedan bara finns du där igen." Sa jag lågt. Han suckade och drog sin hand längs min bara arm. "Jag måste gå." Fortsatte jag nervöst och sprang ut från toaletterna, till Adam.

Hjärtat bultade hårt i bröstet på mig, och blodet rusade. Mina händer kändes plötsligt kalla, hela jag var kall. Min blick for runt överallt, nervös över att han skulle se att något hänt.

"Lexi .. vad hände där borta?" Viskade han i mitt öra, tyst så att ingen annan skulle höra. Jag skakade snabbt på huvudet och prövade på ett leende, vilket jag helt misslyckades med.

--

Adam hade villigt följt med mig tillbaka till toaletterna, eftersom jag verkligen behövde det. Joline hade inte släppt blicken från mig, antagligen antog hon att jag var arg på den överraskningen hon påstod att det var. Jag var mest chockad, osäker på hur jag skulle handla i situationen.

Jag torkade mina händer med pappret, och log mot Adam. Han skyndade sig fram till mig, tryckte sina läppar mot mina. Han drog sina fingrar längs min midja, ner över armarna, tills han placerade dem på mina kinder. Det kändes som att ett helt zoo släpptes lös inom mig, känslan var obeskrivlig. Jag var så tagen av stunden, att jag inte alls visste vad jag skulle göra. Hela jag blev varm, nästan så att jag svettades. Det blev alldeles för varmt. Jag kippade efter andan när han lämnade lätta kyssar längs min hals, till käkbenet och ner till nyckelbenen. Hans händer vandrade överallt, men det kändes så magiskt. Det svartnade framför mina ögon, och fyrverkerier visades inom mig, eld.

Han slutade med sina kyssar, och smekte min heta kind. Oro speglades i hans blick. Jag fick tillbaka andningen i normal takt, och lutade mig över handfatet med händerna på kanten.

"Är du okej?" Frågade han tyst och lät sina armar omfamna mig bakifrån, han placerade sin haka på min axel och studerade mig genom spegeln.

"Ja, jag är okej." Svarade jag lågt, fortfarande inne i det som precis hände.

--

Om jag skulle börja skriva en ny bok, vad skulle ni vilja att den skulle handla om i så fall?