Lexi's perspektiv
Fredag var här, och jag var inte taggad på fest. Jag tryckte kudden över mitt ansikte och suckade högt. Om exakt fem timmar börjar den, alltså är klockan fyra på eftermiddagen.
Det tickande ljudet från klockan i mitt rum fick mig att bli irriterad. Jag reste mig hastigt upp och gick ut ur mitt rum, ner mot köket där jag tog en skål. Jag hällde upp flingor och mjölk, satte skålen på bordet och tog en tugga.
En trött pappa kom in i köket, med ett par slappa mjukisbyxor och en slapp svart tröja, liknande det jag har på mig.
"Godmorgon. Har du inte skola idag?" Frågade pappa och satte sig jämte mig med en gäspning. Jag skakade på huvudet och kollade ner i min skål fylld med flingor.
"Nej, har studiedag." Mumlade jag och gick upp på mitt rum.
Ett par ljusblåa jeans och en vit T-shirt satt på min kropp. Mitt blonda hår var uppsatt i en tofs och mitt smink bestod av mascara. Jag granskade mig själv en sista gång i spegeln innan jag gick ut i hallen.
Det kalla höstvädret nådde min kropp. Min hud knottrade sig medan jag gick på trottoaren, ensam. Trädens löv blåste lätt i vinden, och det susande ljudet från vinden fick mig att slappna av. Jag suckade, sparkade på en sten och slappnade av i axlarna.
Min blick vandrade omkring på området, som om den sökte efter något. Allt som fanns här var några hus, samt träd och en öde lekpark på min högra sida.
Min blick drogs till en kille, som stod lutad mot ett träd. En cigarett var placerad mellan hans fingrar, och ett rökmoln skapades av hans andetag. Hans blick vandrade upp. Han har sett mig. Jag kliade mig i nacken och fortsatte gå. Tydliga steg hördes bakom mig. En hand drog mig bakåt, jag vändes om och mötte hans tomma blick. De bruna ögonen studerade mig, millimeter för millimeter.
"Hej." Andades han ut och drog sin hand upp och ner längs min bara arm. "Du är kall."
Jag svarade inte, jag var som fast. Jag var fastlåst i hans ögon, som om en trans kom över mig. Hans ögon var tomma på känslor, endast en gnutta sorg speglade sig i blicken. Jag vek undan min blick och stirrade ner på mina skor.
"Jag tar dig hem, Lexi." Fortsatte han. Jag skakade på huvudet, nu förstod jag vem det var. Jace.
Fan.
--
Förlåt för kort och dåligt kapitel. Har fullt upp med skolan, så därför kan min uppdatering vara seg :)
VOUS LISEZ
THE BAD BOY
Roman pour Adolescents❝Jace... älskar du mig?❞ Frågar jag, osäkerheten hörs tydligt. Jag vågar inte röra mig, jag är rädd över vad han ska svara. ❝Lexi, du vet mycket väl om att jag är helt olik dig,❞ säger han. Nervositeten byggs sakta upp inom mig. Vad kommer han säga...
