Jag sjunker ner vid ett bord i matsalen, Noah sätter sig mittemot mig och sänder mig ett litet leende innan vi båda börjar äta av skolmaten som idag består av köttbullar och potatis. Jag må gilla den maträtten men skolan gör den inte till det godaste. Precis som med all annan mat.
"Tänk om vi typ är tvillingar som hamnat på olika ställen när vi var små." Yttrar han skämtsamt och jag skrattar lätt, höjer på mina ögonbryn och tar två stora klunkar av vattnet.
"Det är vi förmodligen." Svarar jag och han flinar.
Noah och jag har kommit varandra väldigt nära de tre veckorna jag nu spenderat i skolan. Det känns väldigt bra att ha en vän vid min sida som alltid finns där. Trots att vi känt varandra en kort tid känns det som evigheter, han är så otroligt enkel att prata med och vi är även väldigt lika - både i personlighet och utseende.
"Hittat några fler lappar från O?" Frågar han. Förra veckan fick han reda på allt om O, alla brev, hans "avskedsbrev" och lapparna jag finner överallt. Även om det inte varit en börda att hålla för mig själv så var det skönt att berätta det för någon som jag verkligen kan prata om det med. Noah lyssnade väldigt noga och gav även bra svar.
"Nej, jag vet inte heller vart jag ska leta mer." Mumlar jag och ser ut över matsalen. Elever samt några lärare sitter i grupper vid olika bord, alla inne i samtal med varandra. Hade jag kollat så här för tre veckor sedan sneglade nästan alla på mig. Nu har alla blickar lyckligtvis avtagit.
"Är du säker på att det där inte är alla lappar då?"
Jag rycker på axlarna och ser tillbaka på den ljushåriga killen. "De bokstäverna bildar inget ord med betydelse. Ogget, togge, eggot. Det måste finnas fler." Yttrar jag funderandes och Noah nickar.
Efter skolan vandrar jag långsamt hem, njuter av friskluften som jag för första gången sen imorse får känna. Att sitta instängd i skolan hela dagen är något jag inte föredrar, jag trivs mycket bättre här ute.
Väl hemma slänger jag av mig mina ytterkläder i hallen och går direkt in i köket, startar vattenkokaren av vana. Det har blivit som en rutin att alltid dricka te efter skolan, byta om till myskläder och därefter sjunka ner i soffan framför någon serie. Så ser de flesta av mina dagar ut, ibland hänger jag med Noah.
Ombytt och med en tekopp i handen sätter jag mig ner i soffan men struntar i att starta tv'n. Istället bläddrar jag igenom mina sociala medier, spelar tråkiga spel och skickar iväg ett sms till Noah, frågar om han vill hitta på något ikväll. Det är fredag och jag har ingen lust till att sitta ensam hemma. Ganska snabbt får jag ett svar av honom och jag läser nyfiket igenom det.
Noah, 17:36
Ska till några vänner ikväll, men du kan väl följa med? :)
Vi är sju stycken tror jag, alla är jätte schysta!
Jag, 17:37
Okej, vilken tid? :)
Noah, 17:37
Jag åker härifrån strax efter sju, kan hämta upp dig?
Jag, 17:38
Jaa gärna :)
Noah, 17:38
Fett, hör av mig när jag åker :)
Jag lägger osäkert ifrån mig telefonen och dricker av mitt te. Att spendera kvällen med några okända personer gör mig en aning rädd. Varför vet jag inte, det känns bara underligt att komma in i ett gäng där alla känner varandra. Liksom, hur ska jag bete mig? Vad kommer de tycka om mig?
En tung suck lämnar mina läppar, blir trött på mig själv som tänker så otroligt mycket. Varför kan jag inte bara göra saker utan att fundera så sjukt mycket?
Jag dricker snabbt upp mitt te och går in i köket, ställer in koppen i diskmaskinen och vandrar in i badrummet. De två klädesplaggen jag bär drar jag snabbt av mig och kliver in i duschen för att fräscha upp mig, vill inte träffa Noahs vänner för första gången och vara ofräsch.
Efter en snabb dusch går jag fram till badrumsskåpen, drar fram en handduk och torkar av mig. Ett par svarta boxerkalsonger drar jag på mig och hänger upp handduken på en krok innan jag drar ut den understa lådan av de två vid handfatet. Hårtorken gräver jag fram, ska precis stänga igen lådan när jag skymtar något utstickande bland alla plattänger. Eftersom jag inte rört något i denna låda förut har jag inte märkt det, men det är en vit lapp liknande de andra jag tidigare funnit. Hur kom han ens på tanken att gömma en lapp här?
Långsamt tar jag tag i lappen och viker upp den. Bokstaven B står skriven, men just nu ägnar jag inte mer tid till att fundera på lapparna - anser att bli färdig är viktigare just nu.
