Felix perspektiv
Dagen på Gröna Lund blev lång och precis som Oscar påstod - rolig. Trots våran ålder sprang vi runt likt alla småbarn, vårt beteende var inte heller långt ifrån de yngres. Vi har skrattat så mycket att det inte skulle förvåna mig om min ganska otränade mage skulle få sig några magrutor. Med andra ord har dagen varit extremt bra och mitt mående har varit på topp hela tiden. Även mina känslor för Oscar har växt och just nu är jag ganska säker på att det faktiskt har med kärlek att göra.
Klockan har nu passerat halv tolv på natten och vi har precis klivit av tunnelbanan på den station som ligger närmast hem. Vi båda är sömniga, orkar knappt lyfta på benen. Att ha kul ger inte bara med sig bra saker, men det är värt det.
"Det känns som att vi fortfarande åker." Yttrar Oscar, pratar om attraktionerna vi åkt idag. Jag skrockar lätt och kör ner händerna i fickorna på min svarta bomberjacka.
"Typ som om vi sitter i insane ja." Svarar jag och Oscar brister ut i ett högt skratt.
"Du såg verkligen helt vettskrämd ut första gången du åkte den. Jag önskar det hade filmats." Skrattar han fram och jag kan inte låta bli att stämma in på det. Orden i sig finner jag inte särskilt komiska då jag, precis som han sa, var vettskrämd när vi åkte den. Men med Oscars skratt i öronen är det omöjligt att hålla mungiporna nere.
"Jättekuuuuul." Utbrister jag och stannar framför porten in till trapphuset. Med nyckeln låser jag upp, då portkoden slutar fungera efter klockan åtta på kvällen. Jag håller upp dörren för Oscar som sänder mig ett tacksamt leende innan han kliver in. Tillskillnad från utomhus är det knäpptyst här inne och jag suckar nöjt. En lördagkväll på stan efter alla ljud på Gröna Lund var inte något jag längtade efter och något jag nu är glad över att ha kommit undan från.
Vi tar oss med hjälp av hissen upp till tredje våning och fram till dörren. Jag låser smidigt upp och likt vid portdörren öppnar jag för Oscar. Efter honom kliver jag in, stänger igen och låser innan jag drar av mig mina ytterkläder.
"Är du hungrig?" Frågar jag och gnuggar mig tröttsamt i högra ögat.
"Vi har ätit typ en gång i timmen Felix, jag är motsatsen till hungrig." Yttrar han med en tillgjord röst och jag flinar.
"Sååå du vill inte ha chips?" Frågar jag och han grimaserar illa.
"Jag klarar mig väldigt bra utan chips." Han går fram till sin resväska han ställt in i vardagsrummet och sjunker ner på huk. "Vill du sova nu?" Frågar han och drar fram en svart T-shirt.
"Jag är trött men jag vill nog inte sova än." Mumlar jag och lutar mig mot dörrkammen.
"Ska vi se på film?" Ger han som förslag och jag nickar leendes.
Vi båda byter om till bekvämare kläder innan vi sjunker ner i soffan. Apple tv'n startar jag igång och går in på Netflix. "Vad vill vi se?" Frågar jag och börjar bläddra bland de olika filmerna.
"Kommer du ihåg Peter Pan?" Oscars fråga får mig att se bort från tv'n för att istället se på honom. Han möter min blick och våra ansikten hamnar bara några centimeter ifrån varandra. Det får en svag rodnad att sprida sig över mina kinder men jag flyttar mig inte bakåt. Det känns varken obehagligt eller läskigt, snarare tvärtom. Som svar på hans fråga nickar jag försiktigt och han ler svagt.
"Den som inte är tecknad?" Lägger han till och jag drar nu ihop mina ögonbryn. För Oscar räcker det som svar. "Då ser vi på den. Det var din favoritfilm." Yttrar han försiktigt och tar Apple dosan ur min hand. Våra fingrar hinner snudda vid varandra i några få sekunder, tillräckligt länge för att väcka fjärilarna i min mage. Blygt lägger jag ner min hand över mitt lår och vrider bort mitt ansikte från hans. Jag hinner skymta ett lyckligt leende hos honom, kanske förstår han exakt vad som pågår i min kropp just nu.
Oscar trycker igång filmen och jag sjunker längre ner i soffan. Benen lägger jag upp vid min sida så att jag automatiskt vrids mot Oscar. Närheten vi får försöker jag ignorera och istället fokusera på filmen. Det går bra fram till att Oscar ändrar position och hamnar så nära mig att våra ben och armar vidrör varandra. Blicken på tv'n försvinner med ens och istället ser jag på våra lår som pressas ihop. Hans hand, som jag inte förut har reagerat på, ligger med handryggen mot hans lår och handflatan fri uppåt. Om jag skulle lägga min hand i hans och fläta samman våra fingrar, kanske minnen skulle väckas upp hos mig? Oscar är trots allt den enda som fått mig att minnas, även om de minnena är få så har han lyckats med det. Så försiktigt flyttar jag min hand till hans, lägger försiktigt min handflata mot hans och fingrarna omlott med hans. Jag känner hur hans huvud vrids mot mitt håll, hur även hans fokus försvinner från filmen. Men blicken håller jag fäst på våra händer hållandes i varandras, som känns lika vackert som det ser ut. Oscars fingrar böjer på sig så att fingertopparna möter min handrygg och han kramar försiktigt om min, nu säkert svettiga, hand. Jag ler med blicken fäst på dem och släpper ut ett andetag jag inte visste jag höll inne. Det blir skakigt och högljutt, inte alls som väntat.
Minnen dyker inte upp i mitt huvud, men det klagar jag inte på. Känslorna jag just nu känner är mer än vad jag väntat mig och det räcker gott och väl.
__
Nu är jag på väg till USAAA😍 Hahah hann bara skriva färdigt det här kapitlet och är nästan klar med ett till.. ska försöka skriva så mycket jag kan men om jag inte får ihop något hoppas jag att det är lugnt med er ändå!❤️
