Oscars perspektiv
"Vart ska den sitta då?" Frågar Felix som står på en pall och håller upp en tavla mot väggen. Jag som på golvet står och vägleder tavlan till rätt plats skrockar lågt åt Felix bittra röst, som efter många klagomål från min sida att tavlan placeras fel hela tiden blivit allt tydligare.
"Liite mer åt höger." Yttrar jag och han flyttar suckandes tavlan åt höger. "Perfekt."
Jag går fram till honom med hammare och spik samtidigt som han placerar pekfingret mot väggen där spiken ska sitta. Tavlan räcks till mig och byts ut mot hammare och spik. Försiktigt placerar jag min hand mot hans svank och drar långsamt mina fingertoppar mot hans rygg med en tunn T-shirt emellan. Felix hamrar i spiken och hänger sedan upp tavlan vi köpt idag.
"Snyggt." Påstår jag och Felix vänder sig om på pallen och lägger sina händer över mina axlar som stöd när han kliver ner från pallen. Ett svagt duns fyller mina öron när hans bara fötter möter golvet.
"Nästa gång är det du-" Berättar han och sätter sitt pekfinger mot mitt bröst för att göra det tydligt vad han menar. "Som sätter upp en tavla."
Jag skrattar och slingrar mina armar runt hans midja, förflyttar hans kropp närmare min och lutar min panna mot hans. Leendes låter han sina handflator möta min midja.
"Jag lovar." Mumlar jag och kysser ömt hans mjuka läppar. Han besvarar kyssen och smyger in sina händer under min tröja. De kalla händerna möter min hud och rysningar sprider sig genom min kropp.
"Du är en jävel på att kyssas Mr.Sandman." Får jag fram innan våra läppar återigen hittar varandra. Hans läppar arbetet ivrigt mot mina och sämre blir det inte när mina händer finner hans bara hud under T-shirten. Försiktigt drar jag den uppåt, väntar på något slags tecken från hans sida att det är okej. Han avslutar kyssen och backar ryggar bakåt en aning, ser på mig med en eftertraktad blick. Genast avlägsnar jag mina händer från hans kropp och drar ihop mina läppar. Går jag för fort fram?
Svaret på min fundering får jag när han själv drar av sin tröja och blottar sin bara överkropp för mig. Förvånat, men gillandes, ser jag på honom vars blick ligger på min klädda kropp. Han tar tag i min t-shirts nedre del och drar den uppåt, drar av den från min kropp och pressar både sina läppar och kropp mot mig. Hans läppar finner först mitt käkben och min andning blir allt häftigare. Kyssar efter kyssar lämnar han längs med mitt käkben och ut mot hakan innan de svala händerna placerar över mina kinder och våra läppar hittar varandra. Det är inte längre en oskyldig, lugn kyss som vi delar. Det är åtrå, starkare känslor än innan som bildas mellan oss.
Mina händer utforskar hans överkropp, känner på den bara huden som mot mina handflator nästintill bränns. Jag tar intiativ och pressar upp honom mot den vita hallväggen, stannar med mina händer på varsin sida av hans midja och pressar min kropp mot hans. Gesten får honom att stöna mot mina läppar och det ljudet tänder till något extra inom mig. Jag kysser honom allt djupare och förflyttar mina ivriga händer till hans rumpa, får honom att hoppa och slingra sina ben runt min midja.
Hastigt, åtminstone så fort jag kan med honom i min famn och dessa känslor i min kropp, tar jag oss in till sovrummet och lägger försiktigt ner honom över den bäddade sängen. Istället för att låta mina läppar arbeta mot hans tar jag tillfälle i akt och låter de utforska andra kroppsdelar. Käkben, hals och nyckelben. Jag kysser varenda centimeter av de delarna med hans häftiga andning i bakgrunden.
"Oscar." Yttrar han. Men inte med den ton jag förväntat mig. Han låter inte upphetsad.
Snabbt sätter jag mig upp, fortfarande gränsle över honom, och ser på hans nu sammanbitna ansikte, försöker förstå vad som händer.
"Förlåt går jag för fort fram?" Frågar jag och han skakar på huvudet, placerar sina händer om sitt huvud och släpper ur sig ett smärtfyllt stön. "Felix vad händer?" Oroligt lägger jag min högra hand över hans högra hand och ställer mig på alla fyra med den vänstra handen som stöd mot kudden bredvid hans huvud.
"Mitt huvud.." Han kniper ihop ögonen och särar på sina svullna läppar. Ur det högra ögat ser jag en tår trilla och mina hjärtslag blir allt hastigare.
"Vad är det med ditt huvud Felix?" Frågar jag oroligt och han öppnar sina ögon. De gröna ögonen är blanka, fylld av smärta och rädsla.
"Det gör-" Han tystar för ett par sekunder innan ännu ett smärtfyllt ljud lämnar hans läppar.
"Vad i- Hjärtat? Ska jag ringa sjukhuset?" Min röst är nu full av panik och jag känner mig så hjälplös där jag befinner mig, vet inte alls hur jag ska hantera denna situation.
Han säger inget, istället faller hans ögonlock ihop och kroppen blir slapp. Armarna faller ner mot sängöverkastet och det enda som nu tyder på att han fortfarande är vid liv är bröstkorgen som långsamt rör sig upp och ner.
"Felix?!" Skriker jag. Ingen respons. "Felix vakna!" Jag skakar om den slappa kroppen. Ingen respons.
Mitt synfält blir sämre av de tårar som utan min uppmärksamhet börjat rinna ner för mina kinder.
Min kropp skakar, men hindrar mig inte från att kliva av honom och skynda mig ut ur sovrummet för att finna min mobil. På köksbordet får jag syn på den och greppar tag i den, slår in 112 samtidigt som jag klampar in i sovrummet igen. Ser på Felix som fortfarande inte vaknat.
