"Du jag tänkte på en sak." Mumlar Oscar när vi på söndagen sitter på en av klipporna vid havet. Det är lunchtid och vi har packat en ryggsäck med plockmat som vi så graciöst dukat fram på en svart filt vi sitter på. Temperaturen är inte särskilt hög idag och blåsten från det öppna havet förvärrar bara kyla, så vi sitter även inlindad i en varsin filt mittemot varandra.
"Mhm?" Hummar jag och stoppar en jordgubbe i munnen, biter av halva bäret och ser nyfiket på Oscar.
"Om det är okej med dig alltså.. Men jag skulle kunna stanna några dagar till? Om du vill." Yttrar han försiktigt och jag skiner upp i ett leende.
Det är söndag och egentligen den dag Oscar ska bege sig hemåt. Vi båda har nog haft det i huvudet hela dagen, humören har inte varit på topp hos någon av oss och jag antar att det beror på att vi behöver skiljas åt.
"Jag är helt okej med det." Kvittrar jag glatt fram och likt mig lyser Oscar upp i ett stort, vackert leende. "Om det går bra för ditt jobb och så." Lägger jag till och stryker undan mitt lena hår som lika snabbt faller tillbaka. Suckandes försöker jag placera det bakom örat men förgäves, de glider av och hamnar över min panna med topparna strax ovanför ögonen. Oscar skrockar och sträcker fram sin hand, låter den vidröra min kind innan han tar tag i hårslingorna och för dem bakom mitt öra. Märkligt nog lyckas han fästa dem på plats och jag ser förundrat på honom. Dels för att han lyckades med mitt hår men också för att han skapar sådana varma och lyckliga känslor i min kropp bara genom att vidröra mig på ett minimalt ställe. De blåa ögon tillhörande just denna kille möter mina och ett blygt leende träder fram i hans felfria ansikte. Handen som han fortfarande håller vid mitt ansikte blir kvar en kort stund innan han avlägsnar den från min kokheta hud - som genast blir kall när vår lilla kroppskontakt försvinner.
"Du, du har alltid haft problem med det där." Påpekar han och jag drar filten tätare kring min smått frusna kropp. "Men jag kan lägga in semester eller sjukanmäla mig bara så det är lugnt." Svarar han min fråga med och jag nickar.
"Okej." Yttrar jag bara och ser ner på plockmaten som nu är slut.
"Great. Jag åker nog till Ogge imorgon då när du är i skolan. Det var länge sedan jag träffade honom." Mumlar han med skuld i rösten och jag ler svagt.
"Det blir han nog glad över. Och Rocky." Tillägger jag och Oscar skrockar lätt.
"Rocky.. Vet du allt om honom?" Frågar han och lägger ner alla plastlådor i ryggsäcken han äger.
"Mhm, Ogge berättade."
Efter några timmars pratande på klipporna och en visit på pizzerian stiger vi in i lägenheten med två pizzakartonger i händerna. Klockan har redan hunnit blivit halvåtta på kvällen och precis som igår är vi alldeles för trötta för att anstränga oss allt för mycket. Därav vårt val av käk ikväll, dessutom, vem tackar nej till pizza?
Vi slår oss ner i soffan och hugger in på våra pizzor, pratar om ämnen som inte alls är speciellt intressanta egentligen. Men vi pratar på, lever oss in i ämnena som om det vore det viktigaste i världen.
"Tror du att man kan få tillbaka minnet av att typ återvända till platser som betydde mycket för en eller uppleva saker som förut gav en starka känslor?" Frågar jag efter några sekunders tystnad och tar en tugga av min pizza som tråkigt nog bara består av tomatsås, ost och köttfärs. Oscar däremot har nog allt man kan ha på en pizza och jag har många gånger slängt underliga blickar på den, något som fått Oscar att skratta och bett mig smaka på den men varje gång har jag tackat nej.
Oscar rycker osäkert på axlarna och lägger ner sin pizza bit på kartongen, förmodligen för att kunna ägna all fokus på sitt svar.
