073*******, 12:29
Heeej! Möt mig utanför mitt hem 19:00 idag? ☺️
073*******, 12:29
//Oscar
Jag, 12:52
Hej, okej vi ses då ☺️
Oscar, 12:55
Det gör vi❤️
☺️*
Generat lägger jag ner min telefon på det mörka bordet på fiket jag och Noah nu sitter på, inväntar våran lunch vi för tio minuter sedan beställde. Jag rodnar på grund av Oscars fel skickade emoji trots att det kanske inte är någon stor deal. Jag och Noah har skickat hjärtan till varandra, utan att mina kinder har tonat upp i en röd färg.
"Varför rodnar du?" Frågar Noah med en road röst och jag ser upp från min telefon. Läpparna är formade i ett stort flin och orsakar en starkare rodnad hos mig. Han skrattar åt min reaktion och blygt sjunker jag ner i stolen.
"Det gör jag väl inte.." Mumlar jag fram, en lögn som ingen av oss går på.
"Felix jag tänker inte ens diskutera det här med dig såå sluta säg emot. Varför rodnar du?" Han höjer på ögonbrynen och lutar sig nyfiket över bordet, vilket får mig att luta mig tillbaka och skratta lätt.
"Men inget, Oscar skickade fel emoji bara." Mumlar jag och lägger sugröret till min Cola mellan läpparna, sippar på drycken och ser ut genom fönstret där en mängd människor springer runt i det fina vädret. Himlen är klarblå och solen värmer på bra idag. Våren börjar närma sig och det märks på alla glada människor.
"Och det får dig att rodna? Vad för det för emoji? Fuck me?" Frågar han och jag spärrar upp ögonen, ställer ifrån mig Cola glaset och skakar frenetiskt på huvudet.
"Herregud Noah, nej det var det verkligen inte." Yttrar jag. Noah flinar stort och böjer sig bakåt igen så att ryggen möter stolsryggen. "Det var ett hjärta som han sen ändrade till en glad emoji." Förklarar jag och i samma stund anländer servitören med våran mat. En focaccia med salami och brieost i och en kycklingpaj till Noah. Vi tackar för maten och greppar samtidigt tag i besticken.
"Gulligt." Ler han.
"Vadå?" Frågar jag en aning trögt och stoppar in en gurkbit i munnen.
"Han råkade förmodligen inte skicka ett hjärta, det gick nog bara av farten och sen när han kom på det ändrade han sig. Och du rodnar på grund av det, det är ganska uppenbart att allt mellan er inte är helt borta." Berättar han och jag ser nyfiket men frågandes upp på honom. Han märker av mina blickar och fortsätter sin förklaring. "Men alltså, jag tror inte Oscar hade 'råkat' skicka ett hjärta om ni hade känts helt främmande för varandra igår. Han såg dig förmodligen som den du var förut och därför tror jag att han ser det som att allt är som förut, bara att ni har varit ifrån varandra ett tag. Och du rodnar, dina känslor för honom är alltså inte helt borta."
Hans ord får mig att le stort och jag försöker inte ens dölja det. Visst känner jag inte på samma sätt när jag ser på Oscar som när jag ser på Noah. Jag känner inte det där extra när mina ögon befinner sig på Noah, som jag gör när de befinner sig på Oscar. Jag själv har inte förstått om det varit på grund av glädjen över att jag hittade Oscar eller om det faktiskt har varit känslor inblandade. Men Noah kanske har rätt, mina känslor för Oscar kanske inte är helt borta trots att mitt minne är det.
"Tror du?" Frågar jag försiktigt och Noah, som har munnen full med mat, ser upp mig mig och nickar ivrigt. Han skyndar sig att tugga ur och drar handryggen över läpparna.
"Ja det tror jag, eller jag är ganska säker på det. Jag tror att den kärlek som ni verkade dela aldrig försvinner helt, vad som än händer. Äkte kärlek dör aldrig ut."
Mitt leende växer sig större och jag vinklar mitt ansikte neråt. Jag hoppas att hans ord stämmer.
