Efter ett ganska långt besök i affären står vi nu hemma igen och packar upp allt. Vi sa innan att vi endast skulle köpa det livsmedel som behövs till tacos - men kom hem med en hel del snacks och onödiga grejer så som toalettpapper som jag redan har två förpackningar av.
"Vi gör det vanliga?" Orden som lämnar Oscars mun kommer mer ut som än fråga än ett påstående när vi plockat upp sista varan. Förvirrat ser jag mot honom, som först inte reagerar på sina ord. Men när han gör det stelnar han till och drar ihop munnen i ett liknande duck-face som det kallas. Hans min blir dock mer osäker än poserande och det får mig ännu en gång att känna skuld. Oscar har förmodligen, för några sekunder, glömt av att jag faktiskt står här utan något minne och inte har en aning om vad det vanliga är. Han verkar må bra och jag slår bara undan benen på honom genom att inte förstå någonting.
"När vi gjorde tacos förut så hackade jag alltid grönsaker och du tillagade färsen." Berättar han med sin blick fäst i min och jag nickar förstående. "Allt känns som förut nu när vi är tillsammans här." Yttrar han med en låg röst och ser ner i det ljusa laminat golvet. Jag blir tyst ståendes kvar på plats vid kylskåpet och flackar med blicken mellan Oscar och golvet. Vi står tyst i några få sekunder, sekunder som känns betydligt längre. Tillslut harklar jag mig, får Oscars uppmärksamhet och sänder honom ett leende.
"Då gör vi det vanliga." Hävdar jag och går fram till spisen. Oscars osäkra uttryck försvinner med ens och utbyts mot ett stort leende.
När vi några timmar senare har ätit upp maten, plockat undan, fört oberäkneligt många konversationer och sett en film är vi båda trötta. Kvällen har varit underbar från min sida och det tror jag även att den har varit för Oscar. Att vara med honom känns bara bättre och bättre, och visst finns det känslor inom mig som väcks till liv. Oscar är verkligen något speciellt och jag är oerhört glad över att ha honom i mitt liv nu, igen. Han är den som känner mig bäst och om någon kan väcka minnen i mig så är det han.
"Ska jag sova i soffan?" Frågar Oscar försiktigt när vi båda har borstat tänderna och tvättat av våra ansikten, med andra ord är vi redo för att lägga oss.
"Uhm, du, ja, eller alltså du får göra som du vill." Får jag ur mig och drar handen genom mitt hår. Hans fråga gjorde mig ställd, att dela säng med Oscar har jag egentligen ingenting emot men det känns ändå för hastigt gjort, även om det inte är någon stor grej.
"Jag sover på soffan." Yttrar han med en förstående röst och jag sänder honom ett tacksamt leende. "Jag har haft det jättetrevligt ikväll." Anför han och ser in i mina gröna ögon. Ett leende pryder sig i hans ansikte och jag nickar medhållande.
"Jag med." Svarar jag och blir indragen i Oscars famn. Den varma känslan som växer varenda gång han rör vid mig, sprider sig i min kropp och jag lägger snabbt armarna runt hans midja. Ansiktet gosar jag in mot hans hals och släpper ur mig en nöjd suck.
"Godnatt Felix." Mumlar han mot min hjässa och stryker mig på ryggen innan han varsamt drar ifrån.
"Godnatt Oscar." Ler jag och ser in i hans ögon igen. Vi utbyter ett leende innan jag kliver in i mitt sovrum och skjuter igen dörren. Snabbt får jag av mig mina kläder och lyckligt sjunker jag ner i min säng, släcker lampan på nattduksbordet och drar upp täcket till min haka. Inte långt därefter faller jag in i en djup sömn, lycklig och avslappnad.
