Oscars perspektiv
Felix hade kysst mig. Han kysste mig. Efter att jag berättade hur jag älskar honom fortfarande kysste han mig till svar. De läppar jag så länge längtat efter hamnade för bara några timmar sedan mot mina. Lyckligare har jag inte varit sen olyckan, om man räknar bort den dag han stod utanför min dörr.
Klockan är nu tre på morgonen och ännu har jag inte sovit en blund. Felix ligger lyckligtvis i min famn, där han hamnade efter han somnade. Det tog bara några minuter för honom att somna under sitt egna täcke som han sedan drog av sig och kröp under mitt, la sig mig nära. Jag virade såklart min arm runt honom och kände hur lyckan spred sig i min kropp ännu en gång. Jag har saknat alla de nätter där han smög sig in i min famn när han sov.
Mina tankar har hållit mig vaken, jag har varit alldeles för lycklig för att finna ro till att somna. Jag vill inte sova, jag vill ta vara på den tid jag har med Felix nu då jag måste bege mig till Göteborg på söndag vilket är imorgon.
Suckandes ser jag bort från taket och ner på den sovande killen i min famn. Mina läppar bildas till ett litet leende när jag ser hans söta ansikte vinklat upp mot mitt. Kinden som är placerad över min bröstkorg trycks inåt mot hans ansiktet och får honom att likna en bebis. Små, puffande andetag lämnar han svagt särade läppar och träffar min bara hud i en kittlande händelse. Han är så vacker.
Med en sista syn på Felix sluter jag mina ögon och försöker somna än en gång, denna gång utan problem.
-
Jag öppnar försiktigt mina ögon och möts nu av ett ljust rum. Platsen bredvid mig är tom, sängen har jag för mig själv och suckandes lyfter jag mobilen från nattduksbordet, ser att klockan är strax före nio på morgonen. Lägenheten är tyst, obehagligt tyst och får mig att fundera om jag är ensam här. Nyvaken och seg i kroppen slänger jag benen över sängkanten och reser mig långsamt upp. Min kropp som endast kläs av ett par kalsonger förblir oklädd när jag traskar ut ur sovrummet.
"Hallå?" Ropar jag och ser runt i vardagsrummet som ser orört ut.
Svar får jag inte och traskar därmed in i köket som även det ser orört ut. På det ljusa bordet ligger en lapp placerad bredvid vasen med blommor i som Felix köpte för några dagar sedan då han ansåg att köksbordet var tråkigt med bara en duk.
Jag är ute och går bara, köper med mig frukost hem :)
Felix
Jag ler åt hans halvdåliga skrivstil som definitivt inte är sig lik sen tiden innan olyckan. Då skrev han mycket med skrivstil och utöver det fina, raka bokstäver.
I väntan på Felix sätter jag mig ner i soffan och startar tv:n, slår på 4:an där nyheterna visas. Jag har alltid varit relativt bra på att följa nyheter och hänga med i vad som händer runt om i världen. Den senaste veckan har jag dock inte gjort det, mer än att ha bläddrat igenom SVTs nyhetsapp någon gång. All min tid och fokus har jag såklart ägnat åt Felix och Ogge när Felix varit i skolan.
Nu när jag och Felix har kommit varandra närmare känns allt precis som förut. Vi beter oss som ett par, jag träffar Ogge om dagarna, hittar på saker med Felix och lever nu inprincip det liv jag levde innan olyckan. Bara det att jag nu inte jobbar här. Och jag är lycklig, extremt lycklig och den känslan vill jag inte ska försvinna. Bara tanken på att den imorgon åtminstone kommer förminskas då jag måste lämna både Felix och Ogge, åka tillbaka till Göteborg och fortsätta mitt liv där ett tag till, får min mage att gno. Jag vet inte vad Felix vill men jag vill bo här nu, åtminstone hitta en egen lägenhet i Stockholm. Att bo nästan fem timmar ifrån honom och bara kunna ses på helgerna eller mindre, det vill jag inte. Men jag kan inte bara säga upp mig från mitt jobb och flytta hit. Jag behöver hitta ett nytt jobb i Stockholm innan det sker för att kunna försörja mig själv.
"Är du i en annan värld?" Jag rycker till av Felix röst som jag uppfattar höras från långt håll, men finner honom ståendes vid ingången till rummet från hallen. Han står lutad mot dörrkammen, armarna korsade över bröstet och blicken fäst på mig. Både roande och fundersamt ser han på mig.
"Uhm ja, jag var nog det." Yttrar jag med ett enkelt skratt och han ler. Jag stänger av tv:n och reser mig upp från soffan för att gå fram till Felix. Min ena hand placerar jag runt hans överarm och pussar försiktigt hans panna innan jag leendes ser in i hans ögon. En aning generat ser han tillbaka på mig i några sekunder, därefter vinklar han sitt ansikte neråt. Hans blyga sida får mig som alltid att smälta inombords, han är för söt.
"Ska vi käka?" Frågar jag och klämmer löst till hans arm och kliver in i köket där en brun papperskasse nu står på bordet. Loggan på kassen känner jag direkt igen, det är det fik Ogge jobbar på.
"Köpte du av Ogge?" Frågar jag glatt när Felix kliver in i köket och fyller upp ett glas vatten till sig själv.
"Ja." Säger han och tar tre stora klunkar av sitt vatten. "Han bjöd över oss ikväll på middag. Hans flickvän ska bort så det blir isåfall vi tre." Berättar han och går fram till bordet, ställer sig bredvid mig och packar ur kassen. Två muggar med någon varm dryck i ställer han ut vid vardera plats, följt av två baguetter inblandad i plastfolie. Salami och brieost baguetter - min favorit.
"Åh vad svarade du?" Jag frågar honom ännu en fråga samtidigt som jag sjunker ner på köksstolen och dricker av min dryck - en vanilj latte.
"Att det skulle vara trevligt och att jag skulle prata med dig först så får vi höra av oss sen."
"Vad känner du för?"
"Jag kan gärna gå dit." Yttrar han och tar en tugga av sin baguett.
"Då gör vi det."
__
Älskar den här boken men jag kommer försöka avsluta den snart! Vill då fråga er om ni vill att jag fortsätter skriva böcker om foo eller skulle ni läsa om jag skrev en helt vanlig bok utan några människor som redan finns? Jag själv har inget riktigt intresse kvar för foo och det har jag inte haft på länge heller, skriver nu mest om dem för att det är alltid det jag har gjort hela tiden. Har en bok jag ska publicera där Foscar & Evak är med i som kommer upp efter denna men efter den, skulle ni läsa även om det inte kommer vara foo relaterat eller fanficiton?
