"Det var sista lådan." Yttrar Oscar och slår ihop sina händer samtidigt som han sveper blicken över de flyttkartonger vi har fyllt lägenheten med. Glatt ler jag till svar och ser likt honom över alla kartonger, som vi förmodligen inte kommer packa upp idag. Klockan har passerat åtta på kvällen och båda våra magar skriker av hunger efter allt bärande och slitande. Trots att min kropp är både trött och mör är jag för lycklig för att kunna ägna mycket energi till det - Oscar har flyttat hem och vi är nu sambos igen.
"Ska vi köpa pizza?" Ger jag som förslag när vi båda sjunkit ner i sängen då soffan är fylld med kartonger.
Oscar flinar mot mig och nickar hektiskt innan han drar upp sin telefon. "Du vill fortfarande ha din tråkiga margarita?" Frågar han med en skämtsam ton och jag skrattar, nickar till svar och lägger mig på rygg över den ny bäddade sängen. Blicken behåller jag fäst på Oscar som himlar med ögonen åt min nickning samtidigt som han placerar sin telefon mot örat. Han beställer oss en varsin pizza och går sedan själv ner till pizzerian för att hämta dem. Under tiden tar jag fram bestick samt två glas för oss att dricka ur och ställer ner det på golvet då orken till att rensa köksbordet eller soffan inte finns. En middag på golvet kan väl vara bra för ovanlighetens skull. En grå filt sprider jag ut över rumsgolvet och placerar besticken och glasen på den tillsammans med två tända ljus innan jag skrider in i mitt, eller numera vårat sovrum. Tanken av att denna lägenhet och allt som befinner sig i den nu är vårat igen får mig att le ett töntigt stort leende. Den kärlek vi delade var verkligen så stark att den inte ens försvann av min minnesförlust och är inte det äkta kärlek så vet jag inte vad.
Min svarta T-shirt byter jag ut till den mörkblåa hoodien med vita stjärnor på, Oscars gamla tröja som jag fortfarande älskar. Till den matchar jag ett par vita sweatpants jag inskaffade för någon vecka sedan.
Bara några minuter hinner passera innan ytterdörren öppnas och Oscar stiger in med två pizzakartonger samt en vit påse i händerna. Glatt tar jag emot maten och ställer ner det på filten. Oscar skrattar när han stiger in i rummet med blicken på min dukning.
"Fasen så mysigt vi ska ha det." Yttrar han med en skämtsam ton, men menar ändå sina ord.
"Perfekt inflyttnings middag." Påstår jag och Oscar slår sig ner mittemot mig på den lilla filten. Han delar ut varsin burk med coca cola zero till oss båda och jag ser till att pizzorna hamnar på rätt plats framför oss. "I alla fall den mest realistiska inflyttnings middagen." Tillägger och Oscar skrattar ännu en gång. Ett skratt som jag aldrig kommer tröttna på.
"Sant." Svarar han och höjer sin cola burk för att utbringa en skål. "För att vi är sambos nu." Ler han och jag för ihop min burk med hans. Ett svagt läte fyller mina öron följt av skratt från både mig och Oscar innan vi tar en klunk av den nedkylda läsken.
"Vi kanske kan bjuda hit några av dina vänner och Noah på middag någon dag? Typ som en riktigt inflyttnings middag för dig." Yttrar jag efter en stunds tystnad och Oscar ger mig en förvånad blick, men slappnar genast av och lyfter på ena mungipan.
"Ja om du är okej med det." Säger han tillslut och ser ut att försöka läsa av ett svar genom att se på mig.
"Ja det vore kul att träffa dem." Förklarar jag och hans avläsnings blick byts ut till ett lyckligt och gulligt leende.
"Okej då gör vi så."
När pizzan är uppäten och orken är borta sjunker vi båda ner i sängen efter att ha borstat tänderna och tvättat ansiktet. Att sova bredvid Oscar känns inte längre ovant, snarare för bekvämt. De nätter jag har spenderat utan honom bredvid mig har inte alls varit detsamma. Jag har inte sovit lika bra när han varit i Göteborg. Men från och med idag kommer vi tillsammans sova i denna säng varje natt och det gläder mig något otroligt mycket.
Oscar släcker lampan på sitt nattduksbord så att ett mörker lägger sig över rummet. Ett svagt ljus tränger sig emellan persiennerna i fönstren och gör det möjligt för mig att ändå se Oscars ansikte - som precis som mig ligger med ansiktet mot mig. Jag ler stort och ser ner mot hans läppar. Sedan våran första kyss efter minnesförlusten har inte så mycket mer skett mellan oss. Några få kyssar har delats ut men aldrig mer än så. Jag är ganska nöjd med det, att han tar det så pass lugnt och långsamt känns väldigt bra även om jag vissa gånger vill gå hur långt som helst med honom.
"Fan vad vacker du är." Oscar bryter tystnaden med en komplimang och placerar sin handflata mot min kind röd av rodnad. Av vana styrker han hårslingor bakom mitt öra och ser till att de stannar där - en vanlig gest som jag älskar.
"Du är vacker." Yttrar jag och låter min hand försiktigt sjunka ner över hans. I mörkret tycks jag urskilja ett litet leende på hans läppar som smittar av sig på mig.
Oscar flyttar sig närmare mig, så nära att våra nästippar snuddar vid varandra. Hans regelbundna andetag puffar lätt mot mina svagt särade läppar och blicken är fäst i min. Hans fingrar har nu övergått från strykningar till en lättare massage i min hårbotten strax ovanför örat.
"Vi är inte paret som bråkar om sånt där." Flinar han och jag skrockar lågt så att mitt huvud rör på sig en aning vilket leder till att våra näsor gnuggas mot varandra.
"Då sätter vi en punkt där." Mumlar jag och raderar avståndet mellan våra läppar för en kort kyss som Oscar eftertraktat besvarar.
"Mhm.." Får han ur sig och lyfter lite på sitt huvud innan hans läppar pressas mot mina igen. Denna gång blir kyssen både längre och intensivare. Fjärilarna i magen blir allt fler och längtan efter honom större. Försiktigt lyfter jag bort mitt täcke för att istället krypa in under Oscars täcke, möter hans varma kropp med min och känner hur starka rysningar sprider sig från topp till tå hos mig. Hans armar flyttas ner till min midja, drar mig närmare sig så att våra halvnakna kroppar pressas mot varandra. Jag passar då på att dra fingrarna genom hans mjuka hår som utan problem går att kamma igenom.
Trots våra ihoppressade och lättklädda kroppar ser ingen av oss på detta som något sensuellt. Närheten och kärleken är det enda som betyder något i denna stund.
Tidsuppfattning tappar jag, men när kyssen avbryts och vi båda behöver hämta andan förstår jag att den pågått ett bra tag - mycket längre än de kyssar vi tidigare utdelat.
Fortfarande under Oscars täcke vänder jag mig om så att min rygg hamnar mot hans mage. Hans armar håller mig runt midjan och leendes omfamnar jag hans hand med min egna.
"Godnatt Oscar." Mumlar jag sömnigt men lycklig och sluter ögonen. Känner in hans närhet och tar vara på dessa känslor som om det vore sista gången jag skulle känna dem.
Oscars läppar möter min nacke i en lättare puss innan han lägger sin kind över min hals. "Godnatt hjärtat." Viskar han och mitt leende växer sig större. Hjärtat.
