Oscars perspektiv
Min blick är som förtrollad fäst på Felix när han pratar. Jag ser hur hans läppar rör sig men jag hör inte vad han säger, all min fokus ligger på hans vackra utseende. Detta ansikte som jag har saknat i så många månader är nu bara en halv meter ifrån mig. Personen som aldrig har lämnat mina tankar sitter nu framför mig och pratar på som om ingenting har hänt. Om man räknar bort vårt kärleksförhållande så känns allt som förut och det gör mig så otroligt lycklig. Just nu sitter vi placerad på ett fik i stan, har precis köpt en varsin baguett till frukost. Felix köpte, självklart, te till sin medan jag köpte en kaffe. Frukostar på fik hade vi alldeles för ofta förut och att det idag var Felix idé att inte äta frukost hemma gjorde mig ännu en gång varm i hela kroppen.
"Oscar?" Mitt namn som lämnar Felix läppar i en frågande röst får mig att vakna till liv igen och jag zoomar ut från min förtrollning, ser på Felix med en mindre intensiv blick och nickar till svar. "Vill du det?" Frågar han.
"Ja visst." Svarar jag utan att veta vad han menar. Felix skrattar, ett skratt som ekar ljuvligt i mitt huvud och jag ser oförstående på honom.
"Okej då vaxar vi dina ben sen." Yttrar han med ett flin på läpparna och jag drar osmakligt ihop ögonbrynen. Jag förmodar att Felix visste mycket väl att jag inte hörde och därav ställde sin fråga om att vaxa mina ben, som jag nu gått med på.
"Men-" Börjar jag och avbryter mig själv, vet inte riktigt vad jag ska säga. Felix skrattar högt ännu en gång och sätter handen för munnen i ett försök till att inte spotta ut baguetten han precis tog en tugga av. Lyckas gör han inte, smulor från den ljusa baguetten flyger ner på bordet och jag skrockar lågt åt honom samtidigt som jag skakar på huvudet. Att människor ser på oss bryr sig varken jag eller Felix om. De får titta bäst de vill.
"Inte mitt fel att du inte lyssnar." Flinar han och rycker oskyldigt på sina axlar.
Inte mitt fel att du är så jävla vacker att jag kommer av mig för några sekunder, får jag lust att säga men håller tyst. Sådana komplimanger kanske jag bör vänta med.
När vi ätit färdigt och pratat för fulla munnar lämnar vi det lilla fiket och vandrar vidare genom stan med riktning mot Gröna lund, där vi ska spendera resterande tid av denna lördag. Det nöjesfältet besökte jag och Felix alldeles för ofta förut, barnsliga och lyckliga sprang vi runt och åkte mer eller mindre allt. Tidigare idag hade Felix frågat vad vi ofta gjorde som var våran "speciella" grej. Även om Gröna Lund är ett ganska vanligt ställe att vistas på så var det speciellt för oss, mestadels för att det var där vi för första gången visade våra känslor för varandra tydligt. Jag nämnde inte det sista, men berättade att vi ofta var där och därmed bestämde vi även idag att vi skulle spendera dagen på den platsen. Felix, som inte har något minne från detta nöjesfält, är både exalterad och skrämd. Han minns hur det är att åka liknande attraktioner men inte hur dessa på Gröna Lund är. Är han som förut så bör allt gå bra, Felix älskade att åka alla dessa karuseller.
Väl framme på plats går vi direkt fram till biljettkassan och ställer oss i kö. Felix ögon synar noggrant omgivningen och lyssnar på alla ljud som vi möts av. Leendes ser jag på honom, han liknar ett litet barn när han skådar sin omgivning.
När det blir våran tur ber jag om två entrébiljetter och åkband. Tjejen i kassan sätter glatt på åkband på våra handleder och utan Felix protester betalar jag åt oss båda.
"Jag bjuder på middag ikväll." Yttrar han när vi går mot entrén och jag skrockar lågt, ser på honom där han går och snurrar på sitt gröna band. "Annars får du pengar för det här." Han håller upp sin arm med åkbandet på och lyfter på ögonbrynen.
"Ska du vaxa mina ben så får du betala det här för oss båda plus middag ikväll." Får jag ironiskt ur mig och Felix skrattar.
"Det är jag med på." Flinar han och knuffar lekfullt till mig i sidan. Oberedd som jag är tappar jag nästan balansen och kliver några steg åt sidan, skrattar åt mig själv och lägger märke till hur även Felix skrattar.
Köandet in till nöjesparken går snabbt och när vi väl är inne hamnar Felix blick lite överallt, han tar in omgivningen med blicken - både människor och attraktioner. Antalet människor runt om oss är många, vilket inte förvånar mig då solen skiner och det är lördag. Felix går automatiskt närmare mig, så nära att våra armar tydligt rör vid varandra. Om det är för att han fortfarande är en aning folkskygg eller inte har jag inget svar på, men om jag jämför med hur han betedde sig i sociala sammanhang förut så skulle jag säga att han är lite folkskygg än idag även om det inte alls är på samma nivå som förut. Jag får lust att lägga min arm över hans axlar eller omfamna hans hand, men som med de flesta av mina andra önskningar låter jag bli, vill som sagt inte vara för på.
__
Allltså era kommentarer!! Ni är för fina♡
Jag åker utomlands nästa torsdag och blir borta i 3,5 veckor, så jag ska försöka skriva så många kapitel jag kan innan dess så att ni inte behöver vänta allt för länge! Har ni några önskemål på vad ni vill ska hända? Förutom att de har en make out session och blir ett par igen haha;) mina idéer är inte på topp atm så det skulle underlätta för mig om ni skulle vilja hjälpa mig liiite! Ni kan skriva här eller i privatmeddelande om ni vill det!
Kram på er♡
