Veckan har gått långsamt, väntan och längtan efter Oscar har varit stor, vilket jag knappt har vågat erkänt för mig själv. Jag har tydligen levt mitt liv med denna kille och jag antar att det är därför jag längtat så mycket. Hade det varit Noah jag var ifrån fem dagar hade min längtan inte alls varit likadan, Oscar är något speciellt.
Nu är det fredag och jag har precis anlänt i mitt hem efter en seg skoldag. Fredagar är alltid de värsta med lektioner som matte, engelska, fysik och kemi. Lyckligtvis slutar vi klockan två men tiden skulle lika gärna kunna vara fyra.
Oscar bör komma hit när som helst, hans tåg skulle anlända klockan två och klockan är nu halv tre. För att fördriva den förhoppningsvis korta tiden vandrar jag runt i min lägenhet, rätar till små inredningssaker så som ljuslyktor och blommor. Sängen bäddar jag om och Oscars sängkläder har jag placerat på pallen vid fotändan på sängen. Vart han ska sova har jag ingen aning om, soffan eller i min säng. I mitt försök till att få tillbaka minnet vore det bästa om vi delar säng, men det vet jag inte om jag är redo för. Samtidigt som han är mer bekant än någon annan så är han fortfarande främmande, om det går ihop.
Mina tankar avbryts av tjutande från ringklockan som ekar mellan väggarna. Jag rycker till och känner med ens hur hjärtats slag frenetiskt ökar. Löjligt nog luktar jag mig under armhålorna, vill inte lukta illa - vilket jag inte gör. Så med det konstaterat skyndar jag mig fram till dörren och låser upp, öppnar den så lugnt jag kan för att inte verka allt för övrig och som väntat är det Oscars blåa ögon jag möter. Jag ler, inte så stort jag egentligen skulle göra om jag inte höll tillbaka det, men jag ler ett glatt leende som Oscar besvarar.
"Hej." Yttrar han med en något hes röst och jag öppnar dörren mer för att ge honom möjlighet att kliva in i min, eller snarare våran lägenhet.
"Hej." Ler jag och skjuter igen dörren efter honom, av vana låser jag och Oscar fäster blicken på mig i ett par sekunder innan han för den vidare. Han synar omgivningen och ser nästan lättad ut.
"Det.. Det är sig likt." Mumlar han lågt fram och ovetandes om det var meningen att jag skulle höra eller inte ler jag endast och kliver in i lägenheten. Oscar ställer ifrån sig sin väska och hänger av sig sina ytterkläder innan han försiktigt går fram till mig. Hans armar omfamnar mig i en behaglig kram och jag besvarar den villigt med armarna runt hans midja. Oscars kind lutas mot mitt huvud och armarna viras hårdare runt min kropp. Just nu står vi så nära vi bara kan och det får mina kinder att hetta upp, hoppas på att kramen pågår ett tag till så att han slipper se hur rött mitt ansikte är. Till min lycka håller han mig länge och när vi väl avslutar kramen känns mitt ansikte inte alls lika uppvärmt.
"Hur är det?" Frågar han och äntrar mitt vardagsrum, ser sig runt där och fastnar extra länge med blicken på en tavla hängandes ovanför soffan. Det är ett vackert fotografi tagen på någon exotisk plats, men går endast i färgerna svart, vit och grå vilket gör den mer känslofull.
"Det är bra, lång dag i skolan bara så jag är väldigt trött." Berättar jag och han nickar förstående. "Hur är det med dig?"
"Brabra, också ganska trött efter tågresan." Yttrar han med ett vackert skratt och sluter upp vid min sida. "Då tar vi det bara lugnt idag?" Han ser på mig med en efterlängtad blick och jag nickar till svar.
"Toppen, det är fredag så vi måste äta tacos. Har du allt till det hemma eller ska vi handla?" Hans fråga får mig att skratta lätt och än en gång nicka, men till hans första mening.
"Jag har inte allt hemma så isåfall bör vi handla."
"Då gör vi det med en gång så kan vi bara ta det lugnt sen?" Ger han som förslag och jag går genast med på det.
__
Ugh förlåt för min sega uppdatering!! Men jag är atm inne i en sämre period så jag känner att inget jag gör blir bra, jag blir liksom aldrig nöjd och får bara en massa ångest. Så jag tycker att allt jag skriver bara blir dåligt och vill därför inte uppdatera haha. Men det blir väl bättre snart, har långhelg nu och får lov på fredag så då blir det nog bättre!
Ni är bäst, glöm aldrig det ♡
