Försiktigt knackar jag på den vita dörren tillhörande det röda huset. Genast börjar ett hundskall väsnas och jag skrattar tyst för mig själv, mer blir det då jag hör den bekanta rösten muttra något i stil med håll tyst. Dörren öppnas kort därefter och ett par blås ögon är det första jag lägger märke till. Men när ett par tassar känns mot mina ben tillsammans med den långa pälsen ser jag ner på den gråa hunden som glatt hoppar på mig.
"Felix?" Yttrar Ogge, som jag gått hem till. Hans röst är en smula förvånad vilket jag kan förstå, jag har aldrig knackat på här förut och inte heller är jag bjuden hit.
"Ehm ja, hej Ogge." Får jag stelt ur mig och sjunker ner på huk för att ordentligt kunna hälsa på Rocky som än inte lämnat mina ben. Han hoppar glatt runt och slickar mig i ansiktet. Jag skrattar och drar händerna över hans mjuka päls ett tag innan jag reser mig upp igen för att ägna Ogge uppmärksamhet. "Jag behöver prata med dig." Yttrar jag och han ser tveksamt på mig, men öppnar ändå dörren och ger mig tillåtelse till att gå in. Jag ler tacksamt och kliver in i den stora hallen, drar av mig skorna och hänger av jackan. Ogge stänger igen dörren efter mig och jag vänder mig långsamt mot hans håll. Han ler snett och går förbi mig, svänger till höger och jag följer snabbt efter honom. Jag möts av ett kök, extremt fint vilket hela deras hus verkar vara. Min lägenhet är långt ifrån så fin som denna.
"Vill du ha te?" Frågar Ogge och jag ser på honom. "Eller du kanske inte gillar det längre." Mumlar han och jag ler mot honom. Frågan verkar vara en vana från honom, med tanke på att jag älskade te förut och har säkert druckit det flera gånger här.
"Gärna, jag älskar det fortfarande." Yttrar jag och Ogge skrockar lätt.
"Jag hade nog blivit förvånad om du tackade nej, te var typ det du älskade mest förut." Berättar han och börjar fixa iordning tevatten.
När teet är klart går vi in till vardagsrummet och slår oss ner i de två fåtöljer som står i en liten utbyggnad från vardagsrummet, väggarna bakom fåtöljerna är av fönster och skapar ett fint ljus över rummet. Försiktigt ställer jag ner koppen på det ljusa marmorbordet emellan oss och ser ut över vardagsrummet. En stor yta med ljusgrå väggar, golv av vita brädor och i taket hänger en maffig kristallkrona. En öppen spis finns längs en väg, där en spegel med guldram sitter ovanför. Två identiska soffor står vid den högra väggen av öppna spisen med ett vitt bord emellan. En stor tv, tavlor på väggarna och små detaljer i guld. Av att bara se på deras hem kan jag konstatera att pengar inte är deras problem.
"Vad fint ni har det, verkligen." Yttrar jag imponerat och ser över på Ogge som smuttar på sitt te. Han är klädd i en ljusgrå stickad tröja och ett par svarta jeans, även där kan jag ana att kläderna inte är köpa på H&M eller Kappahl. Även ett par glasögon sitter över hans näsrygg nu och ger honom ett, på något sätt, proffsigt utseende. Han ser väldigt bra ut.
"Vi byggde det från grunden för två år sedan." Ler han och ser över sitt hem med en stolt blick. "Jag ägde ett byggföretag förut så vi byggde upp det tillsammans." Förklarar han och jag nickar en aning förvånad.
"Imponerande. Hur gammal är du?" Frågar jag, då han inte alls ser särskilt gammal ut men redan har lyckats så bra i sitt liv.
Ogge skrattar lätt och ser på mig med sina nu vänliga ögon. Vänliga är inte något jag uppfattat dem som förut, då fick jag en känsla av att de utstrålade stress och önskan om att ge honom avstånd.
"Det är ofta den frågan jag får när jag berättar det, men jag är 24." Svarar han och jag nickar försiktigt till svar.
"Men du jobbar på ett fik nu eller?" Frågar jag och tar den marinblåa koppen i mina händer, dricker försiktigt av det heta innehållet och ser på Ogge som nickar.
"Ja det gör jag. Mitt företag tog för mycket tid av mina dagar, så jag överlämnade det till en annan person. Istället fick jag jobb som webbdesigner och jobbade hemifrån. Men sen startade min flickvän upp ett eget café och jag började då jobba där istället." Berättar han och jag lyssnar noga på hans historia, även om jag mycket hellre vill prata om Oscar. "Men du ville prata om något?" Frågar han och sänder mig en osäker blick, förstår förmodligen vad vårt samtal nu kommer leda oss.
Jag snurrar koppen mellan mina händer och suger in mina läppar i munnen. På ett sätt vill jag inte prata om det då det skrämmer mig en aning, tänk så stämmer inte det Noah har sagt? Tänk om det inte alls är Oscar Enestad som står bredvid mig på fotografiet jag har. Jag är rädd för att Ogge kommer säga att jag har fel. Jag är rädd för att bli besviken nu när jag har byggt upp ett hopp.
