Only mine

Part 8

Innan Emilio lämnar mig igen och smäller igen dörren skriker han en sista fras.

- Och försök inte rymma. Fönsterna är säkrade med larm och dessutom om du tittar upp i hörnet, där finns en övervakningskamera, avslutar han och lämnar mig sedan ensam kvar på golvet.

Jag tar upp en kudde från sängen och skriker allt vad jag har i den. Jag är arg, så arg. Arg för att jag är fast här som ett djur i bur. Jag lägger mig i sängen utmattad av allt som hänt på senaste. Mina ögon går knappt att hålla uppe längre och sakta men säkert faller jag in i drömmarnas värld.

_

Jag vaknar av att de knackar på dörren. Det är ingen aggressiv knackning, inte en glad heller. Dörren öppnas och Marcos ansikte visas i dörröppningen.

- Är sömtutan vaken nu? säger han samtidigt som han skrattar.

Jag tittar på klockan på mitt nattduksbord och inser att jag sovit i två timmar. Klockans visar visar 17:26 nu.

- Du ska följa med ner, det är mat, säger Marco med ett leende.

Men jag vill inte alls följa med honom ner. Emilio kanske är där nere fortfarande lika arg på mig som innan. Tänk så menade han faktiskt allvar med att han kan straffa mig. Ebba kanske också befinner sig där nere helt vettskrämd för att jag grät och bad henne om hjälp.

- Sophie du kan inte vara här uppe hela tiden, säger Marco samtidigt som en suck lämnar hans mun.

- Men vill verkligen Emilio och ni andra för den delen ha mig där nere? frågar jag osäkert.

- Sophie, jag tror inte riktigt du förstått. Egentligen får inte jag säga detta men en av anledningarna till att du är här är för att Emilio vill ha dig här, viskar han till mig.

Jag förstår inte vad han menar. Menar han att Emilio faktiskt vill ha mig här. Om han nu vill  det så har han verkligen inte visat de på ett tydligt sätt. Oavsett om han vill ha mig här nere just nu vill inte jag vistas i samma rum som honom. Jag vänder mig om i sängen så att Marco inte längre syns i mitt synfält. Men Marco verkar inte vara den som ger sig i första hand. Jag hör hur hans steg närmar sig min säng.

- Kom ihåg att man inte säger emot mig. Jag försökte iallafall vara snäll, säger han med hot i tonen.

Tyvärr så blir jag inte rädd. Marco känns som personen som inte vill skada någon i onödan. Men den fördomen försvinner när han slår till mig på kinden samtidigt som han skriker på mig att följa med ner. Det var inte ett hårt slag, inte alls i närheten av Emilios slag, men ändå ett slag som jag inte alls väntade mig skulle komma. Han tar tag i min midja och börjar dra ut mig ur rummet och genom korridoren. Jag följer motvilligt efter honom.

-

Jag möts av en ljuvlig doft när jag kommer ner från trappan. Det luktar så gott. Lukten från min mage att kurra, vilket inte är så konstigt då jag inte fått någon mat. Marco fortsätter dra mig framåt tills vi kommer in i ett stort kök. Framför spisen står två äldre damer med förkläde på och rör i kastruller. De hälsar artigt på Marco och återgår sedan till sina kastruller igen. Till höger om köket står ett stort bord. Runt bordet sitter personerna som jag tidigare mött idag, gängmedlemmarna. Bordet är fullt med mat som skulle räcka till minst tjugo personer. Även om där redan är mycket mat fortsätter damerna från köket fylla på med mer mat.

Marco tar en plats och lämnar mig ståendes själv framför bordet. Jag vet inte var jag ska sätta mig. Det finns en ledig plats bredvid Emilio och en ledig plats bredvid tjejen från tåget. Jag tittar upp och ser att Emilio signalerar att jag ska sätta mig bredvid honom. Han nickar och klappar på stolen bredvid honom. Men jag vill inte sitta med honom, jag tänker inte ge honom den. Istället för att sätta mig där sätter jag mig vid tjejen. Även om hon inte varit överdrivet trevlig mot mig. Jag vågar inte titta upp på Emilio eller någon annan efter att ha trotsat honom om att inte sätta mig där han ville ha mig.