Only mine

Part 30

- Ready to go, säger Emilio.

Jag blir förvånad över att se honom. Jag trodde inte riktigt att han skulle vilja göra något med mig idag men här står han, fit for fight. Klockan är mitt på dagen och jag har haft en lugn morgon. Min skada har nästan läckt helt vilket är väldigt skönt men det kan fortfarande göra ont ibland. De andra i huset har däremot inte haft en lugn morgon, de har de väl aldrig i för sig. De jobbar hela tiden med att komma Peter på spåren och förgöra honom. De säger inget till mig så jag vet inte om det går bra eller dåligt. Helt ärligt bryr jag mig inte. Jag borde nog vara tacksam över att Emilio avsätter tid till mig trots allt med tanke på stämningen i huset. Men det är just den stämningen jag är så trött på. Alla här vill verkligen komma åt Peter vilket gör allting så seriöst.

_

Stämningen i bilen är behaglig. Klassiskmusik spelas i bakgrunden och Emilio sitter bakom ratten på den snygga Porschen 911. Han ser avslappnad ut men hans muskler tvingas ändå spännas eftersom han håller i ratten. Jag vet inte vart vi är påväg eftersom Emilio vägrar berätta då det ska vara en överraskning.

- Varför lyssnar vi på denna musiken?

- Gillar du inte den la ragazza?

- Nä inte jättemycket, svarar jag ärligt.

- Klassisk musik har alltid gett mig ett lugn under stressiga perioder. Ett lugn jag ibland får i din närhet också när du väl lyssnar på mig, säger han flinandes.

Jag skakar på huvudet åt hans kommentar.

- Ta en bättre låt iallafall. Jag blir ju deprimerad av allt pianospel. Det är bara du som kan få mig att gilla pianospel med dessa fingrar, säger jag.

Min hand smeker hans fingrar som ligger på ratten när min kommentar lämnar min mun. Han vänder sitt huvud och tittar ner på mig med glada ögon som nästan glittrar lite.

- Flörtar du med mig la ragazza?

Herregud, jag gjorde nog det. Jag ger honom ett flin tillbaka för att sedan vända mig ut mot fönstret.

- Jag tror faktiskt du gjorde det. Blunda nu och njut av låten, säger Emilio.

Ljudet höjs i bilen och rigoletto pumpas ut ur högtalarna. Jag stänger mina ögonlock precis som han bad mig om. Det förvånar mig att han gillar just denna låten men jag gillar ändå den. Farten ökar och trycker mig bak i sätet. Emilios hand vilar på mitt innerlår och jag slappnar av, jag njuter trots allt.

_

Bilen parkeras utanför ett stort köpcenter som vimlar av shoppings glada människor utanför. Det var längesen jag såg såhär mycket människor på samma gång. Vissa går med kassar i handan medan andra går tomhänta. Om jag känner Emilio rätt lär jag inte komma ut tomhänt. Egentligen behöver jag inget speciellt men jag får ändå visa min tacksamhet. Han har ju trots allt planerat en överraskning. Andra tjejer skulle väl varit överlyckliga.

Emilio springer runt och öppnar dörren till mig för att sedan sträcka ut handen.

- När blev du en gentleman? Säger jag skrattande.

- Det har jag väl alltid varit, svara han.

Jag skakar på huvudet sedan beger vi oss gemensamt in till köpcentrumet.

_

Emilio låter mig handla precis vad jag vill. Jag har trots allt tagit vara på chansen och plockat på mig det jag tycker är fint. Egentligen behöver jag inte mer kläder, hela min garderob är proppfull men Emilio insisterar. Om jag ska vara ärlig gillar jag inte heller det här med att han betalar allt. I den "riktiga" världen skulle jag aldrig tillåta detta.