Only mine

Part 18

- Han är din pappa Sophie. Jag trodde Emilio hade berättat det för dig. Peter är mannen som vi aldrig pratat om. Mannen som lämnade mig med dig, mannen som misshandlade mig då som nu, säger hon.

Jag hör bara den första meningen och lite till. Är Peter, den värsta personen på jorden, min pappa? Är han mannen som gjort att min mamma ligger här helt sönderslagen? Jag förstår ingenting. Drömmer jag denna hemska mardrömmen vill jag vakna nu. Jag skannar mammas blåa kropp.

- Jag är så ledsen Sophie. Du skulle egentligen inte behövt veta det nu på det här sättet, säger hon ledsamt.

Det är svårt att ta in. I hela mitt liv har jag trott att min pappa bara var en helt vanligt kille som lämnat mamma efter sex. Vilket Peter var men jag kunde aldrig i min vildaste fantasi tänka mig att ha skulle vara ledare för red. Jag blir även besviken på Emilio att han inte sagt något. Alla gånger jag frågat, alla gånger jag velat få svar har han inte gett mig något svar. Samtidigt är jag besviken på mamma också, varför sa inte hon något? Allt detta känns så skumt. Tanken slår mig att hon kanske också är kidnappad av black precis som jag. Vad gör hon annars i ett hus fullt av vakter?

- Är du också kidnappad av black mamma?

Ett skratt lämnar hennes mun på samma sätt som det gjorde när jag frågade Alba samma fråga. Men hon slutar skratta lika fort eftersom smärtan förstärks.

- Nej älskling. Tvärtom, de hjälper mig. Utan Emilio skulle jag varit död nu Sophie, svarar hon.

Bara tanken av att hon skulle varit död får mig illamående. Mamma verkar ge mig svaren jag länge sökt men ännu finns den viktigaste frågan kvar varför är jag kidnappad.

- Varför är jag kidnappad? Frågar jag.

- Jadu kära Sophie. För en mamma är det omöjligt att fatta det rätta beslutet när ens barn är i fara. Jag såg hur Peter kom dig närmare och närmare även Tom började få upp ett allt större intresse för dig. Jag var tvungen att få ett stopp på det men jag lyckades inte på egen hand. Därför gick jag till Emilios pappa Fabio som såklart ville hjälpa till. Black är kända för att hjälpa alla som har minsta lilla problem med red, så de hjälpte mig. Däremot ser vi hjälpa på olika sätt. Såklart ville jag inte att de skulle kidnappa dig bara hålla lite extra koll. Allt blev fel, inte skulle din frihet tas ifrån dig, säger mamma.

Min hjärna får svårt att ta in allt på en och samma gång. Det är alldeles för mycket information. Men det är information jag är tacksam av att få, den jag länge sökt men jag förväntade mig inte att detta skulle komma. Lite av att jag blev kidnappad är till min mammas förtjänst vilket både gör mig leden och arg. Jag förstår att mamma var rädd, hon såg väl ingen annan utväg men om hon hade sagt något hade vi kunnat hjälpas åt. Den smartaste lösningen kan inte vara att gå till ett av världens farligaste gäng och be om hjälp. Det känns om att jag befinner mig i mer fara just nu. Jag vet inte om jag kan straffa henne för hennes beslut särskilt inte nu när hon är så pass skadad. Man ser hur hon lider i varje andetag och hennes blåslagna kropp gör mig illamående. 

En person jag däremot kan straffa är såklart Emilio. Dels för att han aldrig har talat om sanningen för mig men också för att de valde att kidnappa mig. De hade kunnat lösa situationen på så många andra sätt, de väljer istället att beröva en människas frihet. Dessutom hade jag inte behövt leva i samma skräck och rädsla hos Emilio. Men en sak jag märkt med honom är att han gillar när folk är rädda för honom och visar respekt, han verkar må bra av det. Jag kom där utan att visa respekt och det tyckte han inte om.

- Tack för du berättade mamma men jag förstår ändå inte fullt ut. Men val kan inte göras om i efterhand, säger jag och kramar den skadade kroppen ännu en gång.