Only mine

Part 36

Vi är påväg ner mot bilen. Det har blivit mörkt ute och endast månen och några lampor lyser upp natten. Månens ljus gör att jag lyckas se den vandrande guden bredvid mig. Vi går förbi vattenfallet. Vattnet forsar ner från berget vi satt på.

- Kom, vi badar, säger Emilio.

Jag blir förvånad av hans spontana plan. Ska vi verkligen bada nu? 

- Nu? Frågar jag skeptisk.

Vattnet är helt kolsvart och ser inte så lockande ut men Emilios tröja ligger redan på marken. Jag skrattar åt honom.

- Rapido, säger Emilio när han tar av sig sitt sista plagg.

Trots den mörka natten ser jag skulpturerna av en naken och manlig kropp. Emilio lockar ner mig i vattnet precis som näcken som spelade fiol. Jag strippar av mig mina kläder. Emilio leder mig ner i vattnet. Det är kallt men friskt. Jag hoppar upp i hans öppna famn. Han verkar bottna men det gör inte jag. Längd skillnaden mellan oss är ganska markant.

Vi kysser varandra under det fallande vattnet. Vattnet masserar min hud med sitt snabba fall men det blir jobbigt att stå under det för länge dessutom börjar vattnet bli väldigt kallt. 

- Jag fryser, viskar jag mellan kyssarna.

Han nickar men slutar inte kyssa mig. Det är som att jag är hans heroin, ungefär på samma sätt som jag känner för honom. Så som jag känner för Emilio har jag inte känt för någon annan. Kärleken är både lockande och skrämmande. Jag måste säga att det är mest lockande. Varje vaken sekund vill jag vara med honom, känna honom och älska. Jag kan älska honom nu. Frågan är bara om jag kan älska honom när han dödat Peter.

_

- På med all värme, säger jag.

Vi har redan kört en liten bit. Eftersom det var ett spontant nakenbad hade vi varken badkläder eller handdukar så vi båda är fortfarande fuktiga av det kalla vattnet. Emilio sitter dessutom utan tröja eftersom jag sitter och försöker få upp värmen i både hans och min tröja. Emilios slinka fingrar klickar på några knappar. Värme kommer från olika håll i bilen i små pustar. Jag lutar mig tillbaka. Värmen och tröttheten omsluter mig fort. Jag somna med blicken av vackra, muskliga Emilio körandes utan tröja bredvid mig. Just nu har jag verkligen inget emot att leva.

_

Ett par armar bär långsamt upp mig. Jag slumrar mellan klarhet och sömn. Hans famn är skön att sova i.

Han går långsamt med mig till den stora porten som leder oss in till huset. Det är tyst omkring oss vilket får mig att stanna kvar i drömmarnas värld trots att jag känner Emilios närhet. Jag hade nog kunnat vara död och ändå känna av hans närvaro.

Ett mjukt underlag läggs under min kropp. Det är hans säng även kallad min favorit säng. Det är som att ligga på ett moln uppe i himmeln särskilt med honom bredvid mig. Emilios armar ligger runt min kropp. Precis när jag är påväg till djupsömn hör jag de vackraste orden lämna Emilios mun. Det jag känt ett tag nu men knappt vågat yttra för mig själv eller någon annan. 

- Jag älskar dig Sophie.

Utan att tänka klart besvarar jag hans ord i ett sludder av min sömndrukenhet.

- Jag älskar dig med tro det eller ej.

Emilio blir stel. Han reser sig upp halvt och tittar ner på mig. Jag vaknar till ordentligt av hans hastiga drag. Trots det halvmörka rummet har vi ögonkontakt, jag kan känna hans blick. 

- Säg det igen, viskar han.

Det är precis som att han inte verkar tro mig. Han vill ha det bekräftat igen. Trots mitt tvivel för någon dag sen är jag säker. Denna människan framför mig är älskvärd, älskvärd av mig.