Only mine

Part 37

- For fuck sake! Why did you do that? Skriker Alba rakt i mitt ansikte.

Det är inte första gången hon skriker mig i ansiktet. Kan hon lugna ner sig? Enda sen hon kom ut ur rummet har hon skällt på mig. Jag kan till viss del förstå att hon är upprörd eftersom jag inte följde planen. Jag gjorde ju verkligen tvärtemot planen. Jag sprang igenom en skottlossning. Som tur var det bara en övning så de kunde anpassa sina skott och inte råka träffa mig. Peters män hade nog inte anpassat sina skott utan istället sett det som ett guldläge.

Peters män vill ta död på mig. Det gör ont i mig att tänka på att jag kan dö, eftersom jag verkligen inte vill dö. Innan har jag aldrig ens skänkt en tanke på döden men nu har döden kommit mig närmare. Det är viktigt att leva varje dag som att det är den sista. Mina tankar har fått mig själv att ignorera Albas skrikiga röst.

- Answer me Sophie!

Jag tittar ner i maken. Oavsett vad jag säger kommer hon att reagera starkt. Dessutom verkar det reta henne mer att jag bara sitter tyst vilket gör mig tillfredsställd. Alba påverkas inte av att någon är kaxig tillbaka men min tystnad däremot verkar hon tycka är extremt jobbig.

Emilio sitter i ett hörn längre bort i ett hörn med en vattenflaska i handen. Han andas djupt av ansträgning. Han kom ur rummet några minuter efter mig. Jag tror att han märkt att jag lämna rummet om inte annat har Alba gjort det klart för honom inklusive hela gruppen som var med under övningen att jag sprang ut.

Efter ännu en utskällning vänder Alba sig om till Marco som även han ser utmattad ut. De alla verkar ha tagit ut sig som om det vore verklighet.

- Tycker inte du hon var dum i huvudet Marco? Frågar hon honom.

Han ser på mig en kort stund. Han verkar inte veta vems "sida" han ska välja. Eller så är han bara allmänt konflikträdd.

- I don't care, säger han.

Marco reser sig upp för att gå till omklädningsrummet. Jag hade gjort detsamma om inte Alba stått i vägen.

Plötligt tar hon ett hårt tag om min haka. Jag kan nästan känna hennes långa lösnaglar ta sig in i min hud. Jag blir förvånad över hennes hårda tag. Alba har aldrig skadat mig men jag börjar bli osäker på om det är hennes plan just nu.

- Don't. You. Ever. Do. That. Again. Sophie, säger hon högt rakt i mitt ansikte.

- Enough Alba, säger Emilio högt, tydligt och starkt.

Det är precis som att Alba väcks ur hennes ilska. Emilios order låter överkontrollerande. Han visar genom bara sin röst vem det är som bestämmer i rummet. Utan ett ord lämnar Alba rummet med arga steg.

Jag möter Emilios blick på avstånd.

- The rest of you can leave the room. I need to be alone with Sophie, säger han i en order.

Snabbt lämnar de andra medlemmarna rummet även dem jag aldrig träffat förut. Jag sitter kvar eftersom Emilio var ganska tydlig med att det var mig han ville prata med, ensam.

Utmattad av övningen går han fram till mig. Hans ögon ser trötta ut. Vilket kanske inte är så konstigt. Han är ledare för ett gäng som ska lyckas ta ner ett annat stort gäng. Mycket press och ansvar ligger på hans axlar. Ett av hans ansvar är bland annat mig.

Han har smutts över kroppen och i ansiktet som sitter fast av svetten.

Emilio sätter sig ner bredvid mig i soffan. Han räcker över sin vattenflaska till mig. Jag tar tre små klunkar rädd för att sätta i halsen av spänningen mellan oss.