Only mine

Part 4

Efter att ha slutat en av de mest stressiga dagarna på jobbet går jag till tåget. Det är rusning, mycket folk, trafik och trängsel. Gatorna strömmar av folk som rör sig så fort de kan. Bilarnas tutor går varmt, antagligen för att förarna vill komma hem efter en lång dag på jobbet. Det verkar precis som att jag är den enda människan som inte stressar denna varma sommar eftermiddag. Jag försöker snarare njuta va min promenad mot min lägenhet. Solens strålar träffar min kropp och jag ryser av behag. 

_

Jag öppnar porten till mitt lägenhetshus en timme senare. När jag kommer innanför min dörr pustar jag ut. Det har varit en lång dag hittills och än är den inte slut. Jag går och byter om till praktiska jobbkläder istället för den lätta sommarklänningen jag har på mig just nu. Hundarna väntar trots att jag är jättetrött så det är bara att bege sig dit. Jag tar ett grönt äpple på väg ut för att sedan springa ännu en gång till tåget. Nu stressar även jag. Finns det någon som inte stressar i denna stad egentligen?

_

- Hey Sophie, how are you, is everything fine with you? frågar Zara så fort jag kommer innanför dörren. 

Stackaren ser väldigt orolig och bekymrad ut. Ska jag berätta sanningen om att jag har mött tjejen igen? Killen som visslade på mig kanske jag också borde berätta om. Men Zara blir så orolig och kommer säkert överreagera. Jag älskar att Zara bryr sig så mycket om mig. På något sätt visar det bara att hon är en bra vän. Men det kommer sluta med att hon ringer polisen. Så allvarligt är det inte. Hmm.

- Everything is fine, just some headache that's all. What's up with you?

Det fick bli en vit lögn. Egentligen får man inte ljuga men hon ska inte behöva gå runt och vara orolig för mig. Jag klarar mig bra på egen hand. Ibland kan jag överskatta mina förmågor men denna gången är det lugnt. De kan ju faktiskt vara så att allt blivit ett missförstånd. Man ska inte se allt så allvarligt hela tiden, man måste få leva också och inte bara vara rädd.

- I'm was just so worried for you. I couldn't sleep last night. Things like this make me scared. I talked with the police.

När jag inser vad hon sa i sin sista mening tittar jag skräckslaget upp på henne. Har hon redan hunnit gå till polisen. Hur är det ens möjligt? Det finns värre saker i Chicago som polisen borde ta tag i istället för att lägga kraft och tid på Zaras oroligheter. Om det är någon som överdriver just nu är det Zara.

- You did what?! You can't call the police for such a small thing Zara, säger jag uppfostrande. 

- I didn't call 911 I just talked with a friend who is a police. He said that we should take it easy BUT if something more happen you should call 911. Promise me that you call the police if something more happen. I can't forgive myself if something happens to you.

- Okey then. We have to take it easy now. Nothing are going to happens Zara, we have to listen to the police now. Come here.

Jag ger henne en stor kram. Nu anser jag att mitt beslut om att inte berätta det senaste som hänt för henne var bra. Jag ljuger faktiskt inte heller, jag berättar bara inte alla detaljer. Hon hade ju inte klarat av informationen med hennes redan överdrivna rädsla. Jag lugnar ner henne och övertygar henne om att jag klarar detta. Sedan tar vi fram koppel och kopplar tio hundar var för att sedan ge oss ut på den dagliga kvällspromenaden.

Det är varmt ute. Solen är påväg ner men värmer fortfarande min hud. Vi tar en extra lång runda förbi en liten sjö. Hundarna får bada. Vissa av dem älskar det medan vissa av dem hatar stoppet vid sjön. Själv tycker jag om det. Jag har tagit av mig mina skor och står och doppar fötterna vid vattenbrynet. Vattnet är förvånansvärt väldigt varmt. Vilket kanske inte är så konstigt då det varit väldigt varmt de senaste dagarna. Mitt i min avkoppling kommer tre hundar springandes mot mig.

- No Black, White and Brown be good boys now, ropar jag i hopp om att inte bli blöt.

Men de lyssnar såklart inte och efter fem minuter är jag genomvåt. Nu vill jag hem! Vi packar ihop sakerna, kopplar hundarna och beger oss sedan tillbaks till hundhemmet. Hundarna är glada och de flesta nöjda. De vet nog inte om att det är kloklippning som väntar när vi kommer tillbaka. Det brukar ta tid då alla hundar gör sitt yttersta för att slippa så jag lär tyvärr inte vara hemma i tid idag heller. Men det gör inte så mycket. Jag gillar ändå inte att vara själv, mycket trevligare med massor av hundar rund omkring sig en torsdagskväll. 

_

Tre timmar senare är jag äntligen hemma. Denna dagen har känts som en evighet precis som många andra dagar. Jag kokar upp vatten i en kastrull och häller sedan i pasta. Under tiden pastan kokar lagar jag en pastasås av de saker jag har hemma. Det var inte mycket men jag fick ändå ihop nått litet. Jag lägger upp maten på en tallrik. Det ser inte gott ut men heller inte äckligt. Det lär inte smaka som en italiensk pasta men gott lär det iallafall smaka. All mat smakar gott när man är så pass hungrig som jag är. Jag tar tallriken och går bort till teven. Jag startar ett avsnitt av Friends och börjar äta. Pastan var faktiskt väldigt god.

Efter två avsnitt kan jag knappt hålla ögonen öppna längre. Det har varit en lång dag som verkligen tagit energi ifrån mig. Jag beger mig till toaletten för att borsta tänderna och för att ta bort mitt smink. Det var inte mycket smink som satt kvar efter incidenten i sjön men resterna tvättar jag bort. När jag är färdig fixad byter jag om till en skön och varm pyjamas. AC:n har gjort att jag nästan fryser lite trots den varma sommaren.

Jag tittar om dörren är låst en extra gång innan jag kryper upp i min sköna säng. Jag känner efter om pepparsprejet ligger kvar under min kudde och det gör det. Bra, nu kan jag sova tryggt. Jag skrollar igenom instagram och skickar sedan ett gonatt sms till Zara där jag även förklarar att jag kom hem tryggt. Sedan faller jag ännu en gång in i drömmarnas värld.

_

Jag vaknar av ett ryck. VAD VAR DET FÖR LJUD?! Det låter precis som någon försöker bryta sig in. Jag orkar inte. Mitt hjärta börjar slå hårdare och hårdare. Jag kan höra mitt egna hjärta slå. Pulsen slår snabbare än någonsin. Jag är rädd, riktigt rädd. Är det inbrotts tjuvar? De har valt fel lägenhet då för här finns inget värdefullt. Det dyraste i denna lägenheten är nog min teve. Nu hör jag hur någon börjar sparka på dörren. Adrenalinet börjar pumpas ut i blodådrorna och min kropp gör sig beredd för fara. Men än vet jag inte vad jag ska göra. Herregud, vad ska jag göra? Min första instinkt är att gömma mig under sängen. Jag flyger ner, kryper fort in under sängen. Undra om de hittar mig här. Jag gör mig så liten som möjligt i hopp om att gömma mig ännu bättre. Jag känner kniven som ligger sidan om mig. Jag tar upp den i högsta hugg. Jag är så tacksam över att jag la den där. Dörren rycks upp och nu hör jag fotsteg. Någon eller några går in i vardagsrummet men jag hör även hur steg närmar sig mitt sovrum...