Only mine

Part 32

Emilio har jobbat hela dagen. Jag vaknade inte upp i en kall säng tvärtom, den värmdes av honom men sedan frukosten har han varit borta. Det skrämmer mig att jag saknar honom trots den lilla tiden som gått. Känslor som jag aldrig känt innan har verkligen blommat ut i min kropp. Känslor som blommat ut bara för honom. 

Under tiden Emilio har jobbat har jag iallafall fått roa mig själv. Mycket av tiden har såklart gått till läsning men jag tränade faktiskt också med Alba innan idag. Mina skador känns fortfarande men det har blivit bättre, mycket bättre.

- Marco, skulle jag kunna få använda teven? Frågar jag.

Jag sitter i soffan i vardagsrummet medan han sitter lite längre bort i en fåtölj. Det verkar som att han är den enda som hänger nere på bottenplanen för Marco är den enda jag ser. 

- Ja det är väl bara att starta den Sop.

- Nä, jag förstår inte mig på er teve, svarar jag honom.

Han reser sig upp och går mot mig. Han tar upp fjärrkontrollen för att sedan klicka sig fram till den ikoniska symbolen Netflix.

Efter att ha gett mig en guidad tur på hur fjärrkontrollen fungerar räcker Marco den till mig.

- Säg grazie, säger Marco.

Jag antar att det betyder tack så orden yttras i min mun. Det lät fint när han sa det, kanske inte lika fint när jag sa det. 

- Grazie Marco, säger jag.

Trots att han har hjälpt mig med teven och jag har förstått allting står han kvar på matten som ligger på golvet. Han tittar på mig och ler lite smått. Jag förstår inte alls vad hans problem är. Dessutom blir jag obekväm när han bara ska stå och titta sådär på mig. Jag ger honom en frågande blick. 

- Vad? Säger jag.

Han väcks av min kommentar så han tvingas sluta titta sådär på mig.

- Inget, svarar han.

- Jo säg.

Han tittar sig runt.

- Du fattar att Emilio tycker om dig va?

Jag var inte beredd på att det var en sån här konversation han tänkte dra igång.

- Vi har väl aldrig yttrar orden men jag kan nog tänka mig att han gör det. Någonstans hoppas jag det iallafall, säger jag.

- Du kan tänka dig det? Snälla Sop, dagen du fick igår skulle han aldrig göra för någon annan förutom vår mamma. Du är speciell! Dessutom tittar Emilio på dig på ett sätt jag aldrig sett förut. Han vågar nog bara inte säga det rakt ut till dig, säger Marco.

Jag nickar tankefullt.

- Det kanske stämmer. Jag kan inte bara bestämma mig om det är rätt eller fel, säger jag.

- Men snälla hur svårt ska det vara?

Jag blir nästan lite irriterad på Marco över hans kommentar.

- Ja det ska jag säga dig, det kan vara väldigt svårt med tanke på hela denna jävla kriminella världen. Om jag själv hade fått bestämma hade jag varit med honom men hans sätt att leva stoppar mig. Jag kan inte vara med en person som är kriminell. Emilio Rossi har man hört på nyheterna när det har röts sig om mord Marco! Så ja det kan vara svårt, jävligt svårt, nästan skriker jag upprört.

Mina ögon har tårats och känslorna som jag hela tiden försökt trycka bort bubblar över och uttrycks. Om jag ska försöka sätta ord på mina känslor skulle jag säga att jag är säker, bombsäker på Emilio men att hans levnadssätt stoppar mig. Om det hade varit att jag träffade honom under normala förhållande som på en klubb skulle jag nog redan uttryckt kärleksförklaringar till honom. Men vi träffades inte på en klubb, han kidnappade mig! En kidnappning som gjordes för att skydda mig från min egna pappa, allt är bara så sjukt och det blir ännu sjukare om jag på riktigt låter mig själv falla djupt för honom. Låter, jag har nog redan fallit, jag måste bara acceptera det.