Only mine

Part 5

Dörren till mitt sovrum flyger upp. Där står de. Tjejen från tåget och mannen som visslade på mig innan idag. Jag visste att det var något skumt. Fan, jag skulle lyssnat på Zara. Jag är verkligen i fara nu. När dem inser att jag inte ligger i sängen riktas bådas ögon mot mig. Undra om dem ser mig?

Killen går med bestämda steg mot min säng. Han böjer sig sakta ner. Vi hinner få ögonkontakt i två sekunder. Jag tar kraft och sedan sticker jag han med kniven. Tyvärr träffar jag inte ögat som var planen utan istället träffar jag bara kinden. Men jag är ändå nöjd för han ställer sig upp och håller för kinden i hopp om att stoppa det rinnande blodet. Jag tar tillfället i akt och kryper fort upp från mitt dåliga gömställe. Vad är grejen med att mina gömställen aldrig fungerar? Jag hoppar snabbt upp i sängen igen, endast med en tanke i huvudet "jag måste ta mitt pepparsprej". Jag lyckas få tag på det och springer mot sovrumsdörren för att försöka fly. Men där står tjejen. Hon tar mig i sin famn. Men jag kämpar allt vad jag har och lyckas till sist få mig fri efter en träff på hennes näsa. Som både hon och jag blev förvånade över. Jag öppnar sedan flaskan fort och börjar spreja. Hon viker sig klivandes, rätt åt dig jävla stalker. Samtidigt som jag fortsätter spreja ner henne med pepparsprejet skriker jag allt vad jag har.

- HELP, CALL 911!!

När jag väl trodde jag hade hyfsad kontroll över tjejen och mannen. Kommer mannen bakom mig utan att jag märker det. Jag hör ingenting på grund av mina skrik. Han trycker en bit tyg med någon söt doft mot mitt ansikte antagligen något knark kanske klorofyll. Jag känner mig yr. Jag klarar knappt av att hålla ögonen öppna men jag måste! Kämpa nu Sophie, men det går inte.

- Det är slut lekt nu Sophie, gonatt.

Det var det sista jag hörde innan jag kastades upp på mannens axel sedan stängdes mina ögon och allt blev svart och tyst.

_

Jag vaknar och tittar mig runt. Jag ligger i en baklucka på en bil som nog kör alldeles för fort. Det enda jag hör är svenska och italienska eller kanske är det spanska. Var är jag? Sedan inser jag, jag är kidnappad! Fan, vad ska jag göra. Jag tittar ner på mina händer och fötter som båda två är bundna hårt, aj. Vad ska de göra med mig? De kanske ska döda mig. De kan vara så att de just nu kör mot min död. Jag vill inte dö, inte nu. Tårarna faller långsamt ner för mina kinder. Halsen blir tjockare och tjockare för vare sekund som går. Min första och kanske västa panikattack är påväg att komma. Jag måste ut här ifrån. Jag måste få frisk luft men framförallt fly från dessa idioterna. Jag börjar skrika på hjälp men inser fort att de satt silvertejp för min mun. Jag är hjälplös. Allt jag säger kommer ut i mummel. Men det är tillräckligt för att pratet i bilen ska tystas. En mans huvud poppar upp och tittar ner på mig.

- Boss, jag tror inte la ragazza mår så bra.

Killen ser läskig ut. Han har tatueringar i ansiktet och tittar ägande ner på mig. Har han ingen empati för någon som precis blivit kidnappad? Jag börjar sparka omkring i panik. Jag måste komma ut här ifrån. Mina andetag blir hastigare. Snart får jag inte någon luft. Jag kan inte ens svälja. Tårarna forsar ner för mina kinder.

- Boss, hon behöver nog frisk luft eller nått. Får vi stanna bilen?

- Stanna bilen, ropar killen som tidigare visslade på mig, även samma kille som jag tidigare stack med en kniv.

Bilen gör en kraftig sväng och gasas fram några meter till. Bilen stannar sedan och killen som tidigare ropat stanna hoppar ut. Jag antar att det är honom de kallar för boss. Är detta något kriminellt gäng? Boss-kilen öppnar bakluckan och han börjar knyta upp repet kring mina fötter. Men mina händer är fortfarande bundna hårt.