Only mine

Part 26

Andre för ut nålen som gett mig dropp. Smärtstillandet värker för fullt vilket är skönt då jag inte bara måste fokusera på att ha ont. 

- I'm done. You can go up to your room, säger Andre.

Han lämmar rummet direkt efter sin kommentar. Inget hindrar mig från att stanna kvar i detta kala, sterila sjukhusrum så jag reser mig upp. Smärtan finns där men inte på samma sätt som innan. Det beror nog på smärtstillandet för frisk och fri från skadorna känner jag mig inte. Klockan ovanför dörren som leder ut ur rummet visar 17:00. Jag spenderade ungefär halva dagen i sjukhus sängen. Andre tvingade mig även till vila. Någon Zara har jag inte sett röken av trots att Emilio sa jag skulle få träffa henne.

Hungern har börjat komma tillbaka. Mina steg styrs därför till köket. Tre kokerskor har spridit ut sig i köket med olika uppgifter. Röken som lämnar grytorna på spisen sugs in genom min näsa som gör att magen kurrar ännu mer. 

- Do you have something for me to eat? Frågar jag dem.

De alla tre tittar upp på mig. Damernas tänder visar sig i leende.

- The dinner will be ready in thirty minutes. Come back then sweetie, säger en av dem.

Jag ler ett tacksamt leende. Deras underbara mat är värd väntan trots att min mage kurrar. Mina steg styrs långsamt upp till mitt rum. Smärtan gör att det tar ett tag. Här finns ingen i närheten som kan hjälpa mig så det är bara att kämpa på. Men jag är glad för det, jag lyckas bara bevisa för mig själv att jag faktiskt klarar det. Eller jag klarar inte av att gå, men med väggarna ser det nog ändå okej ut.

Väl uppe på rummet tar jag på mig en chill men ändå fin outfit. Ett par breda jeans med en rosa stickad tröja. Jag följer hela tiden klockans minutvisare med blicken. Tiden går tyvärr inte fortare för det. Det är skönt ändå att bara få följa minutvisaren med blicken. Slippa tänka på något annat. Det känns nästan som en typ av meditation. Tyvärr avbryta min meditation av att en knackning.

Jag hinner inte godta personen att komma in. Efter en sekund står nämligen Emilio i mitt rum. Doften av honom sprids i rummet på ett behagligt sätt. Han har på sig en vit skjorta tillsammans med ett par svarta byxor. Han är snygg, riktigt snygg. Hans bruna hår ligger ruffsig men elegant på huvudet. De bruna ögonen tindrar mot mig. Hans skönhet gör mig blind av de hemskheter jag vet han jobbar med. Attraktionen jag känner för honom är omöjlig att dölja. Om det varit en annan situation jag befann mig i skulle jag nog inte suttit still nu. Kanske hade min mun varit mot hans. Tanken på att träffa Emilio under en utekväll med vänner, som normala personer i min ålder gör, är omöjlig att inte tänka. Hans blick är sensuell tillsammans med de tindrande ögonen. Det finns en kraft mellan oss som är svår att beskriva men jag känner den tydligt och lika så gör nog han. Hade han inte kunnat lägga sig bredvid mig, med eller utan skjortan? Konturerna syns under de vita, tunna tyget. Konturerna som gör mig knäsvag. Mina barnförbjudna tankar avbryts av en harkling som lämnar hans mun, hhrrm.

- Jag skulle betalat en förmögenhet för att få läsa dina tankar just nu la ragazza, säger han.

Jag blir förvånad över hans kommentar och stänger min mun, som jag inte ens visste var öppen. Mina tankar avbryts direkt och jag försöker ignorera hans skönhet. Jag tar ett djupt andetag och försöker komma på ett klyschigt svar till hans kommentar.

- Då lär du få betala mycket, säger jag.

- Tur att jag kan betala det då, säger han med ett charmigt flin.

Jag skakar på huvudet åt hans kommentarer. Jag är väl medveten om att han hade kunnat betalat en förmögenhet för att få läsa mina tankar. Han hade väl gjort det också om det vore möjligt. Mina stegs styrs bort mot dörren där Emilio står i dörröppningen och blockerar vägen ut. Han flinar mot mig. Han verkar tro att jag inte kommer kunna ta mig förbi. Med bara några decimeter mellan oss tycker jag mig igenom från sidan. Emilio tvingas flytta på sig. Han hade nog kunnat stå kvar ganska enkelt men han har väl lite respekt för mina skador.  Trots mitt försprång är Emilio snabbt bakom mig igen. Vi går gemensamt ner till maten och de andra.