Only mine

Part 19

Jag följer Alba ner längs den välbekanta marmortrappan. På långa vägar hör jag italiens musik spelas högt och livligt. Det låter som låten de spelade en dag i bilen. Alba skriker något på italienska som jag inte har en aning om vad det betyder men Marco ropar något glatt tillbaka. Bara inte denna kvällen ska gå ut på att bara prata italienska för då lär jag inte förstå så mycket.

I köket står hela gänget samlar förutom Andre. Andre verkar inte vara den sociala personen. När jag ser att Marco står och arbetar ihop en deg blir jag förvånad. Tänk att killen med tatueringar i ansiktet står här och lagar pasta. Det visar sig att fördomar inte alltid stämmer. Lika förvånad blir jag när jag ser att Emilio står och smakar av någon sås som står och puttrar på den alldeles för stora spisen.

- Detta är inte alls likt er, säger jag med ett skratt.

- Jag vet. Njut av detta nu la ragazza men framförallt ska du få njuta av vår mat, säger Emilio.

Den stora berömda maffiabossen Emilio verkar glad för en gångs skull. De alla verkar faktiskt ovanligt glada. Antagligen beror de på att de gör sina signatur rätter.

- Är ni alla från Italien? Frågar jag.

De tittar upp på mig. Varför blir de alltid förvånade när jag är trevlig? Marco är den som snabbt svarar.

- Jag och Emilio är från Florens där vi växte upp tillsammans. Alba hittade vi på en bänk i Rom fy fan vad du slogs då Alba, säger han skrattandes år minnet.

Marco tar Franco om axlarna. 

- Å käre Franco är vår kusin och kommer även från Florens. Andre däremot är från USA, säger Marco.

Det är först nu jag kopplar att Emilio och Marco är syskon. Jag skannar deras ansikte och inser att de kanske är lite lika trots allt men Marcos tatueringar gör att man inte ser likheterna så tydligt. Emilio faller mig mest i smaken om jag ska vara ärligt. 

Man skulle alltså nästan kunna kalla black för ett familjegäng då. Jag ger Marco en nick till svars. De övergår sedan till sin matlagningen igen. Jag står i mitten av det stora köket som ett fån, vad ska jag göra? Emilio tittar upp på mig och skrattar till av min stelhet. Han smyger fram till mig för att sedan böja sig ner. Min puls går upp på beställning och jag blir nervös. Man vet aldrig vad hans nästa sak att göra kommer att vara. 

- Slappna av, ha lite kul la ragazza. Kom, säger han och tar min hand.

Han håller hårt i handen så jag har inte så mycket till val. Han för mig till bardisken. Den är inbyggd i köket men ändå framför så vi kan ha utsikt över de andra samtidigt. Emilio hämtar mjöl för att sedan hälla ut det på bänken i en hög. Han gör sedan en grop i mjölet för att sedan knäcka i ett par ägg. Emilios vältränade armar börjar sakta arbeta degen. Musklerna spänns omgående. Vem kunde tro att pastalagning skulle vara såhär sexigt? Han möter min blick. Såklart så inser han att jag glodde. Han ger mig ett flin. Hans finger doppas i mjölet för att sedan göra ett avtryck på min näsa.

- Är jag så snygg la ragazza, säger han och skrattar lite lätt.

Jag skäms och tittar ner i marken, att han hann se att jag spana in honom lite. Emilio fortsätter med sin pasta och jag får faktiskt hjälpa till men så fort jag gör fel gör han om det. Allt måste vara perfekt! I detta söta tillstånd har jag aldrig sett honom, men det klär honom verkligen.

_

Maten är äntligen serverad, det tog tid. Att laga italiensk mat med italienare är inte alltid så lätt. Alla hade hela tiden någonting att säga till om. Jag satte mig tillsist ner på en stol och väntade för att slippa blanda mig med dem.