Only mine

Part 31

- Är du nöjd la ragazza? Frågar Emilio.

Vi har rest oss upp och börjat gå mot bilen.

- Inte helt nöjd, säger jag skämtsamt.

- Nähä, vad är det Sophie vill ha nudå?

- Jag skulle vilja köra hem, säger jag seriöst men lättsamt.

- Nej det får du inte, svarar Emilio kort.

- Kom igen. Jag lovar att köra försiktigt, du sitter ju bredvid mig. Dessutom har jag både körkort i Sverige och i USA så jag ska nog klara det, argumenterar jag.

Emilio skakar på sitt huvud. Han möter min blick och inser nog ganska fort att jag inte tänker ge mig. Han kastar bilnyckeln ut i luften mot mig. Jag tar glatt emot den.

När bältena sitter på plats vrider jag om nyckeln. Ett högt brummande ljud uppkommer från bilen. Ljudet får det att pirra till i kroppen och vetskapen om hur fort denna bil kan köra får adrenalinet att pumpa.

Jag gör en kraftig u-sväng för att sedan gasa iväg ut från ängen. Emilio sitter hela tiden på spänn samtidigt som han leker kartläsare. Han tittar intensivt på mig med mörka ögon. 

- Slow down la ragazza, säger hans mörka röst. 

Jag skrattar åt hans kommentar. Som svar trycker jag ner gaspedalen ännu hårdare och vi båda trycks in i sätet. Ett skratta lämnar min mun. Detta känns nästan som en berg och dalbana på Liseberg och jag bara älskar det. 

Emilio är på helspänn bredvid mig och hans intensiva blick är borta. Hans jobbansikte är tillbaka och det gillar jag inte. Något måste vara fel. Jag har sänkt hastigheten och jag kör försiktigt så jag förstår inte vad problemet är. Han tittar hela tiden i bilens speglar. Han andas djupt och frustrerat. Jag hinner inte fråga vad problemet är innan han själv berättar.

- Vi är förföljda Sophie. Vi hinner inte byta så att jag kan köra så nu är detta upp till dig. Jag kommer guida dig. Titta bak i backspegeln. Ser du den grå Volvon?

Jag tittar nervöst bak och ser en grå Volvon köra fort mot oss. Jag blir genast nervös och stressad. Luften omkring oss blir genast kvävande och varm. Jag nickar till svars. Emilio för sin hand till mitt innerlår. Han tittar intensivt på mig.

- Ta det lugnt. Följ mig i alla kommandon så kommer det gå bra, okej? Säger Emilio.

Jag nickar.

- Börja med att ta två djupa andetag.

 Blir hans första kommando. Jag gör precis som han säger.

- Nu vill jag att du gasar.

Gaspedalen trycks ner under min fot.

- Mer, säger han hårt.

Jag gasar ännu mer och vi flyger fram fort. Efter några hundra meter kommer jag inte mycket längre. Det har blivit mer trafik på vägarna och bilarna framför mig vill inte släppa fram mig. Emilios långa, muskliga arm rör sig till ratten för att trycka ner tutan. Ett öronbedövande ljud lämnar bilen men trots det flyttar de inte på sig. Jag andas hastigt av nervositet och adrenalin. Den gråa bilen bakom oss närmar sig i stormsteg. Även Emilio verkar märka att bilen närmar sig.

- Du måste sicksacka mellan bilarna nu, säger han.

- Herregud, klarar jag det?

- Ja, det gör du. Kör!

Jag blundar för en sekund och andas in ett djupt andetag. Sedan kör jag, herregud vad jag kör. Bil efter bil kör jag om. Jag sicksackar mellan de som att de vore koner på en fotbollsplan. Folk tutar efter mig men jag fortsätter köra. Bilen tillsammans med mig och Emilio swishar fram i en väldans fart. Adrenalinet, Emilio och den snabba farten får min mage att pirra. Jag ville ju trots allt köra fort.