Secrets

(15) I know, I'm in trouble...

"Melanie!" Vrålar Ben och fyra väldigt blöta klasskompisar, en blöt nalle, en lärare och en kvinna som jag aldrig sett och en liten tjej kommer gående mot huset. Jag drar snabbt upp linnet. Det räckte att puckot såg bh-n tidigare...
"Aa?" Frågar jag försiktigt när dom kommer marscherande mot dörren och jag får en plötslig känsla att slå igen dörren och säga att de inte är någon hemma.
"Vet du vad du just utsatt världen för?!" Säger Ben och är högröd i ansiktet och jag sväljer skrämt.
"Du kunde fått sig själv dödad och resten av världen!" Fortsätter Ben och jag kliver innanför dörren.
Han fortsätter att skälla på mig och jag bakar längre in i huset och när han försöker gå över tröskeln ser det ut som han går i glas.
"Melanie vad har du gjort?!" Morrar han ilsket.
"Inget!" Säger jag förskräckt, men jag ska tacka den som gjorde de!
"Ben, lugna dig" säger kvinnan och går upp bredvid honom och själv känner på 'glaset' vid dörren.
"Kan du ta det från börjar Melanie?" Frågar kvinnan vänligt och jag harklar mig och ser dom andra stå i trappan.
"Jag kol hit för att han hota med att döda Ellie och Gustav" mumlar jag men behåller ögonkontakt med Ben.
"Oc-" börjar Ben men jag avbryter honom trotsigt.
"De gick utmärkt! Jag har kanske några blåmärken men min familj lever"
Ben ser argt på mig och kvinnan ser lite förskräckt ut men sätter på sig pokerfacet.
"Var är han?" Frågar kvinnan.
"Han sprang iväg" svarar jag utan att röra en minn.
"Mhm..." Muttrar Ben men verkar ge sig för nu.
"Vi går tillbaka till staden nu, kommer du?" frågar kvinnan och jag skakar på huvudet.
"Nope, jag stannar här" ler jag och lutar mig mot väggen.
"Melanie" varnar Ben "Vad ska du säga till Ellie och Gustav ifall dom hittar dig här?"
Jag biter mig löst i läppen. Jag står tyst.
"Kom igen Mel, jag fryser" klagar Cameron och jag ser mellan kvinnans och Bens huvud att stora moln lagt sig över himlen och skymmer solens varma strålar.
"Men jag vill stanna här" mumlar jag och ser bedjande på kvinnan. De är igen Ide att försöka övertala Ben...
"De går inte Melanie"
"Han kommer ju inte in!" Tjuter jag och slår ut händerna mot dom.
"Han väntar ut dig Melanie" säger Ben och jag suckar uppgivet.
"Melanie" säger Cameron och klämmer sig fram till öppningen, han håller fortfarande nallen i handen.
En våg av dåligt samvete svämmar över mig.
Han är nog den enda som jag skulle överväga att bjuda in.
Han sätter händerna mot 'glaset' och faller framåt när inget tar emot honom.
Jag hoppar undan och han verkar göra någon arm lyftning som gör att han inte 'kysser golvet'.
"Vad i-" börjar jag och han ställer sig upp i hallen och tar tag i min arm och motar mig mot utgången.
"Nej!" Fräser jag irriterat och Ben tar tag i mig så fort jag kommit ut och slår igen dörren bakom oss. Där försvann dom dåliga känslorna!
"Nä, nä!" Klagar jag och försöker ta mig tillbaka med det resulterar att Ben slänger upp mig på sin axel.
"Släpp ner mig!" Skriker jag "kidnappning!" Fortsätter jag skrika men ingen granne verkar ha hörapparaten på...

~

Jag blir tillslut nedsläppt i en fåtölj i Bens hus?
Jag är dyblött och höll inte munnen stängd när vi gick genom portalen vilket resulterade en gallsup.

Jag börjar hata den här världen mer och mer...

"Vi går till festivalen" säger kvinna bestämt hon motar ut alla från rummet ut i hallen och jag får ögonkontakt med Cameron.
Förrädare tänker jag irriterat och knäpper argt armarna över bröstet.
Ben sätter sig i en förtöj mittemot mig och lutar sig framåt med knutna händer.

Vi sitter tysta en stund och jag vägrar att se honom. Äcklad, äcklad vad han gör mot mig. Är det för mycket begärt att vilja stanna i sitt hus?! Att få tillbaka sitt gamla liv? Huh?!

"Hur tänkte du?" Ben ser granskande på mig och jag ser trotsigt på honom. Jag svarar inte utan bara bitchblickar honom.
Han suckar trött och av fortsätter med mina blickar.
"Ge mig en anledning-"
"Jag skiter i vad du vill! Jag vill hem!" Skriker jag förbannat och ställer mig upp.
"De här är dit hem!" Ryter Ben tillbaka och också han ställer dig upp.
"De här kommer aldrig bli mitt hem" väser jag och han ser uppgivet på mig.
"Fattar du inte?" frågar Ben samanbitet fast långsamt "du kommer inte här ifrån... Du dog inte där av en tillfällighet Melanie"
Jag stirrar på honom utan att säga något.
Så jag hade ute bara tur?

- På kvällen -

👨Bens perspektiv👨
"Nej, jag har inte sagt något om de" upprepar jag i telefonen för säkert tusende gången, "Jag antydde bara att det inte va någon slump"
"Men om hon rymmer igen då Ben?" Undrar Carlie och jag suckar.
"Dom åker tillbaka till skolan om-" jag kollar på klockan som visar exat midnatt "- 36 timmar och hon är hos oss just nu. Det finns ute en chans att hon lyckas rymma igen" säger jag lugnande och lutar huvudet bakåt i min bekväma fåtölj.
Oliva har somnat i sitt rum och Wendy halv sover med en tivoli nalle som tydligen tillhör Melaine bredvid sig i soffan. Och Melanie tror jag sover i gästrummet för det har vart tyst där i mer än en timme...
"Är du säker? Hon är som sin mamma" säger Carlie och jag flinar lite.
"Envis"
"Och smart"

🙆Melanies perspektiv🙆
Den knyter vi här och den här, ha! Så det funkar att göra rep med lakan för att rymma!
Jag drar till i det för att se att de håller, vilket det inte gör och jag har återigen två lakan.
Jag suckar irriterat och gnuggar mig trött i ögonen.
Jag stänger ögonen, de gör nog inget ifall jag blundar i någon minut...

- 10 timmar senare -

"Godmorgon Melaine" säger en ljus röst och jag tittar sömndrucket upp. Solen lyser in genom fönster och jag muttrar lite irriterat.
"Ja tog med frukost till dig upp, hoppas du gillar yoghurt med flingor" hon ställer en skål på nattduksbord bordet med ett glas apelsin juice.
"Hur länge tänker du va sur?" Frågar Wendy och ser frustrerat på mig.
"Hur länge krävs de innan jag får åka hem?"
"Du kan inte få åka hem än Melanie, jag är ledsen" säger hon och ser ursäktande på mig.
Jag ser ner i täcket igen och bitter ihop så käken späns.

🙇Nashs perspektiv🙇
"Så hon stannar hos Ben?" Frågar Vanessa och vi andra nickar.
"Tills vi åker tillbaks till skolan" fortsätter hon och vi nickar igen.
"Okej, så hon är inte tillåten att gå på ceremonin?"
"Ceremonin var igår..." Säger Emily och lutar sig mot väggen bakom henne.
Vi är hemma hos henne och sitter lite utspritt i rummet.
"Missa vi ceremonin!" Tjuter Vanessa och skjuter upp som en raket från sängen.
"Ja" säger Cameron som har varit lite frånvarande sen igår.
"När jag träffar Melanie igen så ska vi ta ett samtal" säger hon och jag flinar.
"Du är inte den enda"

----------------------------------------------

🙏 917 läsningar & 27 röstningar🙏

Ja, jag vet... Världens sämsta kapitel hittills, so please don't kill me 😳
Världens segaste uppdateringen någonsin oxå... (Nästa blir bättre och längre👍)

💙glöm inte att kommentera och rösta💙