Secrets

(33) Ooops... Sorry! (Or not!)

🙋🏻Emilys perspektiv🙋🏻
"Lägg i ett blad från murgrönan" säger jag och Melanie gör det "Men först-" läser jag sen samtidigt som en hög knall exploderar i klassrummet. Jag vänder mig förskräckt om mot Melanie som ser ut som en klassisk tjej vars kemi projekt just explodera i ansiktet.
"Gick det bra Melanie!" Utropar läraren och kommer skyndande till oss. Melanie ger ifrån sig en svag nysning och sot flyger överallt. Hon är helt svart i ansiktet och ifall situationen inte skulle va så spänd skulle jag säkert råka skratta för hon ser hysteriskt rolig ut! Åh Gud jag är en hemsk vän... Skulle jag va lika hemsk flickvän? Nej, sluta nu Emily...

Vi har hela klassens uppmärksamhet och Melanies ansiktsuttryck är en blandning av överrasknings och rädsla.
"Emily vill du följa med Melanie till Margot? Hon kan ha andas in roten ni ville ha" jag nickar som svar och tar ett mjukt tag om Melanies handled och vi går ut ur klassrummet.

👦🏽Camerons perspektiv👦🏽
Efter några minuter av prat om Melanies explosion återgår alla till sina egna drycker.
"Klar!" Ropar Dylan plötsligt och ett flin åker över mitt ansikte som en solförmörkelse.
"Vi är också klara" säger Vanessa mjukt samtidigt som hon häller upp den gröna vätskan i en flaska.
"Fint! Jag vill kolla era drycker när ni är klara" säger Mr Jackson och det bildas en kö bakom honom.
Fastän Vanessa, jag, Roy och Dylan var först klara hamnar vi längst bak i ledet.
"Varför gjorde ni förblindnings serum?" Frågar jag och nickar mot flaskan Dylan håller i handen. Han ger mig ett kall och granskande blick.
"Angår dig inte" muttrar han och jag höjer ögonbrynet. I ögonvrån ser jag Vanessa skicka mig en misstänksam blick.
"Verkligen?" Jag vänder mig om igen och han ger mig ett mördande ögonkast.
"Vad håller du på med?" Väser Vanessa tyst och sträcker på sig så hon når upp till mitt öra.
"Inget" viskar jag tillbaka.
Kön går framåt och Vanessa och jag får väll godkänt på vår dryck.
Dylan och Roy går fram efter oss. Time for action...
"Aa mycket bra. Var försiktig med den nu. Den är mycket kraftfull och ingen skulle vilja få en sån här att dricka" säger Mr Jackson och räcker fram drycken.
"Vanessa jag ska ba-" börjar jag och går baklänges och stöter till flaskan som kraschar i golvet. Det skvätter åt alla håll och glasbitar täcker golvet.
"Oj förlåt!" Säger jag spelat förskräckt. Dylan ser ut att vilja slita huvudet av mig men Mr Jackson harklar sig.
"Det gör inget Cameron, men du borde se dig för bättre" säger Mr Jackson med en gnutta tillrättavisande.
"Men vårt serum" gnyr Dylan högröd i ansiktet.
"Mate, lugna dig" säger Roy och lägger en han på hans axel.
"Lugna mig?! Vet du hur jävla mycket trubbel jag är i just nu?! Huh?!" Ryter han och skakar av sig Roys hans. Hans ilskan ögon möter mina och han knuffar hårt till mig i bröstet.
"Vad är ditt problem?" Frågar jag och tar ett steg bakåt för att återfå balansen.
"Du" han höjer sin hand och jag griper tag i den innan den kolliderar med mitt käkben.
"Pojkar sluta!" Ryter Mr Jackson men vi ignorerar honom.
Dylan sveper istället omkull mig med sitt ben och jag sliter med honom ner på golvet.
"Sluta! Dylan sluta!" Skriker Vanessa förskräckt när vi rullar runt på golvet. Vi slår och sparkar på varandra tills jag lyckas räta upp mig och trycker ner hans händer i golvet.
Men segern varar bara i några sekunder innan Mr Jackson rycker bort mig från Dylan och Roy håller honom undan från mig.
"Det är inte över Cameron!" Morrar Dylan och stryker handen över läppen som jag lyckas spräcka med en smock. Oh han förtjänade den...
"Bring it on" spottar jag tillbaka.

🙆🏼Melanies perspektiv🙆🏼
Varför hatar världen mig?
"Hur känns det?" Frågar Emily. Jag håller en ispåse över min panna där jag fått en bula. Det var sista gången jag blandar ihop någon hokus pokus dryck...
"Bättre" säger jag mjukt med ett litet leende. Jag fick en handduk förut som var blöt som jag kunde torka bort sottet med.
"Det är bra" säger hon och kollar ner på sina skor som dinglar över kanten på sjukhussängen. Vi sitter tysta en stund. Det enda som hörs är det smattrande regnat. Det har regnat oavbrutet sen det börja-... Vilket jag inte riktigt minns?
"Vad har hänt mellan dig och Nash?" Frågar jag tillslut och hon ser snabbt upp på mig, nervöst.
"Umm... Asså- det är svårt att förklara" suckar hon.
"Jag har all tid i världen" ler jag och hon sväljer innan hon börjar i en ljus, skakande röst.
"Vi kysstes och han ville sen att ingen skulle veta. J-jag blev liksom arg och då avvisade han mig" tårar rinner ner för hennes kinder oh jag omfamnar henne i en kram.
"Han kanske bara är rädd" mumlar jag och hon syftar lågt.
"Eller så gillar han mig inte"
"Klart han gillar dig! Jag har allt sett blickarna han sickar till dig!" Säger jag och hon skrattar till.
"Melanie han skickar inte dom blickarna längre. Dom är nya och dom ger mig budskapet 'gå och dö'"
Jag biter mig löst i läppen innan jag svarar.
"Ni skulle bli perfekta tillsammans, tro mig..."

🙅🏽Vanessas perspektiv🙅🏽
Snyggt jobbat Cameron... Först sabbar du hans dryck han tillverkat sen spräckte du hans läpp... Vad ska du göra här näst? Korsa någons näsa? Nåja vi får la se hur rektorn tar de...

----------------------------------------------

Jag vet att det blev rätt så kort men det kanske blev godkänt?

❤️❤️Isåfall tryck på stjärnan och skriv en liten kommentar!💛💛