Secrets

(5) New places, new memories

'Jag står i ett litet rum med snedtak och i en av väggarna är en hylla inbyggd.
Jag ser mig nyfiket omkring och. Jag känner igen stället men jag minns inte från vad?
Jag sätter mig i sägen och jag sjunker ner i den. Så mjuk!
"Mamma jag tänker inte sova nu!" Skrattar en röst högt och dörren slås plötsligt up och en lite tjej rusar in.
"Du måste sova Mel!" Svarar en trött kvinnoröst. Jag känner igen den rösten.
"Jag vill inte mamma" tjuter tjejen och börjar hoppa i sängen.
"Melanie Harris du ska sova!" Ropar en bestämd röst och kvinnan marscherar in i rummet. Hennes blonda hår är uppslängt i en slarvig tofs. Jag vänder mig om och ser att tjejen som hoppar i sängen är jag fast betydligt mindre.
"Men mamma!"
"Inga men, pappa nattar dig när han kommer hem sen" säger min mamma- nej de känns inte rätt. Hon känns inte som min mamma...
"Okej då" femåriga mig kliver ner från sängen och går surt ut ur rummet och kvinnan stänger dörren med en smäll. Samtidigt som alla färger och former försvinner.
Det är svart överallt och jag flyter omkring i något som känns som vatten...'

-

Jag känner mig stel. Varenda muskel är spänd och huvudet dunkar. Jag hatar huvudvärk...
Jag försöker rör min arm men dom vill inte lyda hjärnans order.
Då minns jag kniven. Han döda mig. Därför kan jag inte röra mig! Jag är död!
"Miss har hon inte vaknat än?" Frågar en ökänd röst och jag känner mitt hjärta slå snabbare. Men vänta lite nu, jag kan inte va död för då skulle inte hjärtat slå...
"Hon borde vakna upp snart sir. Men hon fick nästan kniven i levern sir. Så hon behöver vila lite" säger en lugn kvinnoröst.
Paniken kommer krypande. Jag kan inte röra mig och jag vet inte var jag är!
"Är levern viktigt" frågar mannen och både jag och kvinnan fnyser. Aha så jag kan göra något! Däremot verkar inte dom två andra märkt mitt framsteg... Jag försöker röra på mig igen, den här gången rör sig fingrarna lite sakta och jag blir allt mer ivrig.
"Ja sir den är viktigt..." säger kvinnan och jag tror hon precis idiotförklarade honom.
"Jaha..." muttrar mannen och deras fotsteg kommer närmare.
"Att hon lyckas gömma sig i tio år" mumlar kvinnan och får mannen att fnysa.
"Tror du att hon gjorde det medvetet!? Hennes minne är raderat från allt innan den dagen. Och hennes armband har aktiverat 'skyddsformeln'..." Säger mannen malligt.
Skydds vad då?!
"Du borde nog gå nu Charlie" mannens steg försvinner ut ur rummet och drar igen en dörr. Ljudet ekar mellan väggarna.
Jag försöker flytta min hand och de funkar! De funkar! Jag försöker rör benet och de rör sig lite. Jag jublar inombords.
Jag försöker öppna ögonen och dom öppnar sig lite men jag stänger dom genast när ljuset förblindar mig. Jag hör kvinnans steg gå iväg.
Jag öppnar mina ögon igen och ser up i ett högt stentak. Jag blinkar några gånger och jag försöker sätta mig up. Jag väser av smärta när jag använder magen.
"Du måste ligga ner!" Ropar kvinnan och jag vänder mig om ser jag en äldre kvinnan med håret i en stram bulle. Hon trycker ner mig igen när jag vägrar att lyda.
"Släpp mig!" Skriker jag och försöker kämpa emot men de gör bara ännu ondare. Tårarna rinner ner för kinderna.
"Vad hände?" Kvider jag.
"Du ramla-" börjar kvinnan men minnet blixtrar förbi.
"Han-han" stammar jag och dörren slås up och HAN kommer in.
"Hallå Miss" hälsar han på kvinnan och jag bara stirrar på honom. Tårarna har slutat rinna.
"Melanie" han går mot oss och jag följer hans minsta rörelse.
"Så du mår bättre?" frågar han när han står framför sängen. Jag stirrar på honom och kvinnan lägger mig ner igen.
"Vem är du?" Frågar jag tyst men argt.
"Ben" svarar han.
"Du gjorde att jag fick en kniv i magen" vrålar jag argt och är på väg att ställa mig upp. Han trycker direkt ner mig innan jag eller kvinnan reagerat.
"De var inte mitt fel. Du borde veta bättre än att springa med en kniv i handen" säger han lugnt men bestämt. Jag ser förbannat på honom.
"Mitt fel?! Du jaga mig ju för h*lvete!" Skriker jag och försöker komma lås från hans grep. Men jag ger upp snabbt för han vägrar släppa och min mage gör för ont.
"Nej, jag jaga dig inte. Jag stod bakom de där trädet hela dagen. Jag skulle bara hålla dig under uppsikt om någon mer sån där blodsugare skulle komma"
"Vad så du nu?" Fräser jag tvekande.
"Blodsugare, vampyr, vad du vill. Tro mig Melanie den värld du tror du lever i är en lögn. Har alltid vart, kommer alltid bli" flinar han.
"Vad för ställe har du rymt från" frågar jag ilsket och kvinnan i bakgrunden harklar sig för att inte börja skratta och Ben ser road ut.
"Samma som du. Du är mer lik mig än din vän, hmm Hanna va?" Säger han lugnt och jag stirrar chockat på honom.
"Vad har du gjort med Hanna? Var är Ellie och Gustav?!"
"Jag har inte rört Hanna. Ellie och Gustav är kvar i den andra världen. Dom har kört igång någon organisation för att hitta dig. Rätt meningslöst egentligen, dom kommer inte hitta dig här" säger han och jag öppnar munnen och stänger den som en fisk på torra land.
"Var exat är jag...?" Stammar jag.
"Midhigh Academy" säger han och jag stirrar bara på honom.
"Och de är?"
"Ett internat. Du skulle gått här om någon aldrig skulle tagit dig från sjukhuset två dagar efter incidenten på midsommarafton"
Han vet att det är sommarlov va? Jag tänker inte tillbringa det med att va på ett internat att hållen i en säng av en galen människa som pratar om att de finns två världar!
"Jag vill hem"
"Du är redan hemma"

----------------------------------

Hoppas ni gillade de!
Jag hann inte uppdatera igår så sorry 😔!
Säg till om ni hittar stavfel eller så!
Feel free to comment!😆
Över 100 reads! Omg😁!