Secrets

(24) Trapped

- 4 veckor senare -

👥Tredje persons perspektiv👥
Charlie ändrar sin position i fåtöljen i sitt kontor. Han håller en kopp med het vatten i ena handen och en djup rynka i pannan.
Mittemot honom sitter mannen från departementet och även han håller i en tekopp.
"En hel månad och inga framsteg Charlie?" Frågar mannen bistert och Charlie harklar sig lätt irriterat.
"Nej, hon är fast i sina visioner som Cole håller henne fången i"
"Hur kan ni vara så säkra på att det är Cole? Det finns ett x antal personer som kan ligga bakom något sådant" fnyser mannen och Charlie kniper ihop munnen.
"Men det är bara Melanie och Cole som har en koppling, det skulle vara högst osano-" börjar Charlie men mannen avbryter honom.
"Vampyrer har aldrig kunnat besitta en kropp! Så varför skulle det vara så osannolikt att bara Cole skulle kunna va boven?"

🙅Vanessas perspektiv🙅
Jag slår till dockan och pålen går rakt igenom bröstet.
"Du har blivit bättre Vanessa" uppmuntrar Ben som går förbi och jag nickar som svar.
Jag slår några gånger till innan vi ska plocka ihop och jag släppar med dockan till förrådet.
"Akta den ramlar!" Ropar plötsligt någon och innan jag hinner flytta på mig tar en hand tag om min handled och drar bort mig från den fallande lampan.
"Tack" säger jag och hjärtat dunkar snabbt i bröstet. Lampan går i bitar några meter ifrån mig och tanken på att stått där under får mig nästan att må illa.
"Gick det bra?" Frågar flera och jag nickar tafatt.
Jag ser upp på Cameron som fortfarande håller min hand och han ler mjukt mot mig innan han släpper den.
"Var försiktig" säger han sen och jag bara nickar.
Hans bruna hår faller ner i pannan på honom och ögonen glänser...

🙆Melanies perspektiv🙆
"Ifall du inte släpper ut mig nu kommer jag sparka dig i arslet till Ulaanbaatar!" Vrålar jag argt och försöker se hotfull ut i mörkret.
En suck kommer som svar.
"Jag menar de!" Fortsätter jag att skrika och slår ut med armarna i tomma intet.
"Jag vill ut nu!, på momangen!"
"Håll käften" fräser en arg röst och jag slår efter honom framför mig där ljudet kom ifrån.
"När tänker du ge upp?" Fortsätter han "Har du inte fattat än? Du är fast här och sakta men säkert dör din kropp i skolan och din själv blir för alltid fast här"
Jag stänger ilsket ögonen.
"Så du tänker döda mig? Rädd för konkurrensen?" Skrattar jag humorlöst och han fnyser.
"Nej. Men att ha dig ur världen säkrar min vinst sötnos" ett finger placeras under min haka och jag slår undan den.
"Dröm på, sötnos" fräser jag och härmar hans betoning på sötnos.
"Är det en utmaning?" Frågar han och jag kan sätta tusen kronor på att det där hånleendet är placerat på hans läppar...
"Det är de och jag kommer soppa mattan med dig..." Hotar jag ilsket och kalla andetag blåser i min nacke.
"Vet du ens vart du är Melanie? Vet du ens vem du är? Vet du ens om du kan klara all press? Skulle de inte vara bäst om du bara skulle somna?" Frågar han och jag öppnar munnen för att fräsa något tillbaka men innan det greppar två kalla händer om min hals. Ett läbbigt krasch fyller mina öron med smärta dunkar genom kroppen.
"Utmana aldrig vinnaren, sötnos" säger Cole innan jag faller ihop i en klump på golvet...

----------------------------------------------

Tänker bara varna er för de här kapitlet är lugnet före stormen😁

❤️Hoppas ni gillade de!❤️

💛Glöm inte att kommentera och rösta!💛