Secrets

(9) Facing the teacher

🙆🏼Melanies perspektiv🙆🏼
"Vad har vi för lektion nu?" Frågar jag när vi tränger oss ut genom Scarletts klassrum.
"Vi har Matte och sen lunch" svarar Nash och jag suckar. Jag gillar inte matte... Jag som trodde den här skolan faktiskt kunnat vart okej?!

-efter matten-

Jag hatar matte... Vi gick ut från klassrummet och följer med strömmen av elever till matsalen.
"Så har du några vänner i andra världen?" Frågar Nash.
"Japp. Celina och Hanna som exempel" ler jag och vi börjar gå ner för trappen.
"Aha, vilka bodde du hos då?" Frågar Vanessa nyfiket och det hugger till i hjärtat.
När Vanessa ser mitt ansiktsuttryck ger hon mig en förlåtande blick och mumlar ett 'förlåt'.
"Har du någon pojkvän eller haft någon då?" Frågar Cameron och vickar på ögonbrynen och jag rodnar kraftigt.
"Naw, hon rodnar!" Fnissar Emily och Vanessa hänger på.
"Nej, jag har aldrig haft någon pojkvän" muttrar jag och vi kommer till slut in i matsalen.
Dom sätter sig skrattande ner och jag rodnande.
"Det är faktiskt inte kul!" Säger jag och försöker låta sur men råkar le.
"Jo! De är hysteriskt!" Skrattar Vanessa och jag slår löst till henne på armen. Hon räcker ut tungan åt mig och vi börjar skratta igen.

"Ser att du hittat vänner Melanie" säger en bekant röst som jag inte kan placera. Jag vänder mig om och ser en tjock man som luktar konstigt.
"Aa?" Frågar jag och det vänder sig i magen.
Okej från och med nu vrider du inte på magen Melanie!
"Charlie, jag är skolans rektor" säger han och jag nickar.
Han nickar åt dom andra innan han får iväg och jag vänder mig om igen.
Maten hoppar plötsligt fram och jag likaså. Porslin hoppar också fram.
"Okej, vad är tricket?" Frågar jag och lyfter på tallriken för att se botten.
"Haha, vill du se ett annat trick?" Frågar Cameron och jag ställer ner tallriken och nickar ivrigt.
"Ser du den här köttbullen?" Frågar han och tar upp en köttbulle med gaffeln. Jag nickar och följer noga köttbullen.
"Jag äter upp den-" han stoppar den i munnen och sväljer "-och nu är den borta!" Säger han dramatiskt och jag höjer ett ögonbryn.
"Jaha sen då?" Frågar jag och han flinar innan han sträcker sig över bordet till mig. Han tar fram något bakom mitt öra och håller upp en ärta framför mina ögon. Han stoppar även den i munnen.
"Och nu är även den borta!" Säger han dramatiskt och jag skrattar.
"High five på den" säger jag och vi ger varandra en high five.

-efter lunchen. Vid nästa lektion-

"Vad var det vi hade nu igen?" Frågar jag och Nash skakar på huvudet leende.
"Vi har fortfarande symbolkonst"
"Jaha..." Säger jag och dörren far plötsligt upp och jag hinner precis studsa undan. Det hugger till i magen och tårar bildas i ögonvrån.
"Stå inte bakom dörren, Melanie..." Säger en barsk röst och jag ser surt på en medelåldersman med svart, stripigt hår. Hans ögon är grå.
Jag går irriterat förbi honom och Nash drar med mig till en tom bänk där vi slår oss ner.
Cameron, Emily och Vanessa har en annan lektion just nu.
Jag tog redigt upp anteckningsbok och satte mig tillrätta.
Gubben ställde sig längst fram och synade klassen.
"Sierra lägg ner läppstiftet, Jay inga fötter på bordet" en kille snett bakom oss suckar men tar ner sina fötter från bänken.
"Och Melanie ner med anteckningsboken. Du behöver den inte nu" fortsätter han med lika bister röst som förut. Jag lägger ner anteckningsboken och vänder mig fram igen.
"Symbolen vi ska prata om idag är den här" han klottrar snabbt ner ett märke på tavlan och jag höjer ett förvånat ögonbryn.
Är det här en bildlektion?
"Någon som vet var den gör?" Han stirrar intensivt på klassen men igen räcker upp handen.
"Melanie kanske kan svara på de?" Frågar han och jag ser förvånat på honom.
"Jag kan inte sir" svarar jag och han flinar elakt.
"Klart du inte kan. Dina föräldrar var aldrig klyftiga så jag antar att jag inte borde haft några förhoppningar på dig" han rycker nonchalant på axlarna och jag gräver ner fingrarna i bordet.
Såja Melanie djupa andetag. Jag kommer inte ihåg mina föräldrar men ändå bubblar ilskan upp. Dom är ju ändå döda!
"Symbolen heter Prohibere och är en tillfällig formel. Den gör så allt stannar upp så ni lätt kan undkomma fara" rabblar han.
Vänta stop! Paus! Vad babblar han om just nu?! Han tar upp en stav som har en topp som glöder. Vad i?
Han målar något i sin hand och rök stiger från den sedan håller han upp den mot oss och allt stannar upp. Jag försöker vända på mig men det går i slow motion.
I hans hand är tecknet och det är målat i handen med en stark blåfärg som verkar pulsera.
"Den är blå och då håller den inte för alltid utan bara en kort tid" upprepar han och färgen i handen börjar långsamt gå ur.
Desto mindre färg som pulserar desto snabbare kan jag röra mig.

Han börjar ploka ihop sina böcker innan han vänder sig om. Han höjer handen och rörligheten är tillbaka igen.
"Ni kan gå nu" jag ställer mig skakigt och tar upp väskan.

Nash och jag går ut från rummet och det verkar som fler är lite skakis.
"Klara inte den berömda Melanie av lite magi?" Frågar Blake högt och blickarna vänds mot mig.
Jag stirrar surt på honom och Stephanie och hennes vänner ler gillande.
"Skulle du?" Frågar jag och han spänner blicken i mig.
"Var inte uppkäftig"
"Var inte en idiot" svarar jag vasst och några 'oar' i bakgrunden och Blake fnyser och går iväg.
Jag tror jag precis utnämnde Blake som den största skitstövlen* (stav?!) i hela skolan...
Nash och jag går iväg, bort till rummet innan sovrummen.

Vi går in i rummet. Väggarna är röda med träpaneler och några stora fönster som släpper i ljus.
I rummet står också bord med stolar runt. Några soffor finns också och ett biljardbord.
Vanessa och Emily sitter ivrigt och diskuterar något med i tidning mellan sig.
"Vad är det som hänt?" Frågar Nash när vi sätter oss bredvid dom.
"Dom kallblodiga ska tydligen försökt bryta sig in vid västra porten" säger Vanessa och pekar på en bild i tidningen.
Det är en bild på en stad som är tagit uppifrån och en röd cirkel är målad i vänstra hörnet av staden. I mitten är det förmodligen ett torg.
"Du sa vad?" Frågar Nash förvånat och rycker tidningen till sig och läser artikeln.
"Umm?" Frågar jag och Emily ser ursäktande på mig.
"Staden på bilden är den vi är i just nu; Midsummerdale. Inga kan komma in hit förutom såna som oss och människor.
Dom kallblodiga har försökt ta sig in igen som dom gjorde för tio år sen, när dom- aa du vet..." Säger hon och ser ner på sina knutna händer som ligger i knät.
"Så dom kan skapa en massaker till?" Undrar jag oroligt. Tanken på att fler barn ska dö på grund på någon idiot (ursäkta språket) ska- Men vad är det han vill?
"Vad vill han oss då?" Frågar jag och alla tre stirrar på mig.
"Dom vill utrota alla som är som vi. Vi är dräpare och är deras enda hot" säger Vanessa och jag stirrar på henne.
Visst jag har fattat att skolan inte är som alla andra men dräpare? Visst, snart kommer väll det ridlektioner med enhörningar...
"De är sant Melanie. Dom vill döda oss om dom kommer in. Och du är Coles måltavla" säger Emily och jag ser på henne.
"Varför?"
"Du undkom honom en gång och han är fast besluten att döda dig också" mumlar hon och jag sväljer.
Ifall han kommer hit så blir det hans ändstation. Han har mördat tillräckligt...

----------------------------------

Jag hann ute uppdatera idag och kapitlet kommer sne tvär jag skrev de och blev inte nöjd... Och skrev om 😒

Tack för 275 reads 😆!!!!

Vad tycker ni om historien än så länge?