Secrets

(30) Blind

🙆🏼Melanie perspektiv🙆🏼
Jag skjuter upp i sägen men blir genast nedslängd igen på grund av repen. Jag tjuter till i smärta och när jag sliter hårdare i dom så skär dom djupare in i huden. Veäsnigar når mina öron och jag ser skakande up mot det jag trodde va rep. Två smala ormar kramar om mina handleder hårdare och hårdare. Deras kluvna tunga fladdrar framför mig och blod droppar ner på mina överarmar. Deras röda ögon lyser mot mig, livlösa.
Jag skriker ännu mera men det känns som det dränks i ormarnas blod isande skrik.
Två nya saker tar tag i mig vilket får mig att sprattla ännu mera. Två läppar trycks mot mina och jag slappnar genast av. Ljudet av ormarna sjunker bort med ljudet av regent som hamrar på fönstren. Läpparna är precis så mjuka som dom igår...
Mitt hjärta börjat dunka långsammare och jag öppnar ögonen.
Jag ser upp i två mörk bruna ögon, på gränsen till svarta. En svart kalufs sitter på huvudet.
"Dylan" lämnar mina läppar och hans leende drar upp sig i ett leende.
"Melanie"

~Morgon~

🙋🏻Emilys perspektiv🙋🏻
Jag är en idiot, en idiot. Jag uppretat orden i huvudet gång på gång men det gör ändå inte att jag känner mig något bättre.
"Ska du inte äta något?" Frågar Vanessa försiktigt och nickar mot min skål med flingor och fil jag inte rört.
Jag skakar tyst på huvudet och ser ner samtidigt som jag biter mig i läppen. Den läppen som tillhör munnen som kolliderade med Nashs. Nej! Sluta! Jag drar efter andan i frustration och belönas med ett oroligt ögonkast från Vanessa och Cameron. Nash däremot ger mig en lätt irriterad blick. Den blicken får mig att koka och jag slänger ner skeden i skålen innan jag ställer mig och pekar mot honom.
"Det var du som kysst mig! Det var du som gjorde det! Så sluta bete dig som ett svin och låsas att allt är mitt fel!" Skriker jag och matsalen tystnar och scenen jag ställt till med har allas uppmärksamhet. Vanessa ser förskräckt ut och Camerons kan jag inte läsa av. Nash där emot sitter knäpptyst utan något speciellt uttryck.
"Du gjorde en stor grej av något litet! Ingen skulle betraktat dig som svag om du våga kalla någon 'din tjej'! Du är ett as Nash! Ett stort jävla as!" Jag vänder på klacken och sliter väskan med mig. Alla stirrar på mig och Nash tills jag kommit ut ur matsalen. Där börjar jag gå mot mitt rum. Jag tror lärarna fattar varför jag inte kommer idag för även dom vittna om mitt utbrott.

👦🏽Camerons perspektiv👦🏽
Jag ser storögt på Emily som lämnat matsalen. Nash ser lite bleck ut men sammanbiten.
"Du, jag nu" muttrar jag till honom och han ger mig en kall blick innan han ställer sig upp och går ut med mig efter.
Så fort vi kommit en korridor från matsalen vänder han sig om.
"Vad?" Frågar han kyligt.
"Vad? Emily bröt precis ihop och du undrar 'Vad'?!" Morrar jag dovt och slår ilsket ut med armarna.
"Det var ett misstag, okej! Jag menade inte att kyssa henne! Okej det kanske jag gjorde... Men jag vill inte ha någon som det kommer göra så ont att förlora" han ser förstörd ut och min bestämdhet rinner av mig. Jag vet vad han menar och jag förstår honom. För precis som Melanie förlorade han allt i massakern.
"Nash" suckar jag trött och pressar pekfingret och tummen mot näsryggen.
"Det är mitt val! Och jag vill minimera personer jag skadar och hur skadad jag blir när dom försvinner" han trycker handen över hjärtat.
"För vi kan inte leva lyckliga i alla våra dagar! Jag har redan klarat testet, inte hon. Blir jag en dräpare på livstid så är det inte mig dom tänker döda utan henne. Jag vill inte skada henne..." Det sista kommer som en viskning.
"Har du berättat de för henne?" Frågar jag trött och han skakar på huvudet. Ögonen är tårfyllda och jag mentalt slår mig själv för hans idiotiska lösningar.
"Att bete sig som ett as mot henne kommer inte hjälpa dig Nash, varför berättade du inte?"
"Jag vet inte..." Mumlar han tyst och ser ner i golvet.
Jag kliar mig försiktigt i nacken och iakttar honom.
"Ska vi gå till vår lektion?"
Han nickar tyst och vi går mot klassrummet. Han håller huvudet lågt tills vi når folkskaran där han sätter på sig 'I don't give a damm' ansiktet.
Jag skakar lätt på huvudet åt honom innan jag går till Vanessa som håller en bok i ansiktet.
"Ifall du vill att det ska se ut som om du pluggar och inte vill prata bör du hålla boken på rätt håll" informerar jag henne och hon vänder på boken som hon hållit upp och ner.
"Vad var de där om?" Frågar hon lågmält och hennes bruna ögon ser in i mina.
"Nash gillar Em. Em gillar Nash. Nash är feg" förkortar jag en historien och hon nickar förstående.
"Trubbel i paradiset" mumlar hon och biter sig löst i läppen när hon granskar mitt ansikte.
"Det går rykten om att Melanie har kysst Dylan, Mabel var hos Margot imorse och såg dom kyssas" viskar Vanessa och hennes ögon söker en reaktion från mig.
"Va?" Mumlar jag och tanken på dom två får mig att vilja slita av mig håret.
"Dom två kysstes!" Säger Vanessa lite högre och kastar några oroliga blickar omkring sig.
"Ho-ho-N" stammar jag och Vanessa höjer frågande ögonbrynet.
"Hon vad? Cam, allt för henne är ett spel" Vanessa himlar med ögonen innan hon spärrar upp dom. "Förlåt jag vet inte vad dom kom ifrån" flämtar hon och hennes ögon blir tårfyllda.

----------------------------------------------

Jag är hemskt ledsen att jag inte uppdaterade förra veckan men jag var i London🇬🇧 Och var allmänt förvirrad av alla gator. Ett litet tips; tappa inte bort er och förvänta er inte att alla kan vägen tillbaka till stället ni ska mötas... Tror aldrig att jag vart så nervös 😁✌🏼️ Men vi hitta till vår station till slut!

Aja nu är jag tillbaka till Sverige🇸🇪

Har ni vart utanför Sveriges gränser någon gång? Vart var ni då isåfall?

❤️Hoppas ni gilla det och isåfall dela den gärna!❤️

💛Glöm inte att kommentera och rösta!!💛

✈️BTW: Bilden på sidan tog jag på resan✈️