Secrets

(17) Only in your dreams...

🙆Melanies perspektiv🙆

~ 1 vecka senare ~

"Tro mig du kommer älska gympan" säger Vanessa samtidigt som hon slår igen sitt skåp med sina kläder i.
"Mhm" mumlar jag och tar ner gympaskorna från skåpet.

Här har dom tydligen skåp med sina gympakläder i.

"De är Ben som har gympalektionerna" informerar Emily mig om och jag suckar irriterat inombords.
Jag har förlåtit dom andra men inte honom...
"Kom igen! Let's go!" Tjuter Vanessa exalterat.
"Jag har aldrig sett henne så peppad av en lektion..." Viskar jag till Emily och hon fnissar.
"De är den enda lektionen hon anstränger sig" viskar Emily tillbaka och Vanessa fnyser högljutt.
"Jag är väldigt fokuserad på matten också!"
"Nä, inte direkt. Kanske att sova men inte att räkna" säger Emily sarkastiskt och jag skrattar.
Vanessa grimaserar åt henne innan vi går ut från omklädningsrummet ut till gympasalen som är rätt stor.

Det finns mål på vardera sida och läktare på motstående sida av omklädningsrummen. En stor tavla där poäng och tid antagligen ska stå är uppsatt på väggen också.
Det ligger blå mattor utlagda på det gröna golvet med dom många olika sträcken i olika färger.
"Vi har gympa tillsammans med alla i vår årskurs" informerar Emily mig och jag suckar. Gympa har aldrig vart min starka sida. Varför springa omkring som en apa och svettas när man istället att chilla med en bra bok?
Två tjejer springer förbi oss och båda hör en perfekt volt och landar elegant på golvet igen.
"Aha" mumlar jag och Cameron och Nash ansluter sig till oss.
"Kan du också göra så?" Frågar Nash och flinar åt min minn som sa 'hur i helskotta kan man göra sådär?!"
"Only in your dreams" skrattar jag.
"Vad föredrar du? Fotboll eller volleyboll?" Säger Cameron och byter ämne.
"Tennis?" Försöker jag. De är en sport jag gillar. Något jag inte gillar med den är när man missar bollen med en millimeter...
"Inte ett alternativ" säger Vanessa bestämt.
"Volleyboll" svarar jag istället och killarna drar dramatiskt efter andan.
"Jag som tyckte du var okej" flämtar Cameron och håller dramatiskt handen över hjärtat.
Jag skrattar som svar.
"Vår skola möter annan skola på lördag i basket. Den enda sporten vi vekar kunna på den-" säger Vanessa och flinar in i det sista då Nash puttar till henne.
"Vi är fantastiska i vårt lag de är bara att dom andra är mer fantastiska" säger Nash och Vanessa puttar tillbaka.

"Alla samlas här borta!" Ropar en välbekant röst och jag kniper ihop munnen till ett sträck.
Vi vänder oss om och ansluter oss till alla elever som ställts sig vid Ben.
"Okej, idag tänkte jag att vi ska-" säger Ben och jag ser ogillande på honom.
Han babblar på men jag har tappat intresset för att lyssna...

~ efter gympan ~
Aldrig igen... Aldrig.
Benen känns som stenar och varje gång jag sätter ner dom dunkar smärtan ut i musklerna.
"A-a-h" gnäller jag när jag sätter mig på bänken och Vanessa plus Emily fnittrar.
"Hur kan ni inte ha ont?" Frågar jag surt och gnider händerna på mina ömmande lår, fast de inte hjäper ett dyft...
"Vi har gått här sen vi va 11. Vi är vana" flinar Emily.
"Stakars er" säger jag och skakar beklagande på huvudet.

Vanessa och Emily skrattar bara ännu mer när vi byter om och när vi ska gå ut från omklädningsrummen.
"Aldrig igen, aldrig" mumlar jag för varje steg jag tar.
Jag kan berätta att först var de uppvärmning som innefattade att man skulle springa varv efter varv i salen. Jag var redan död efter fjärde (jag har riktig dålig kondition...) sedan skulle vi göra några övningar som fick musklerna att skrika "nej! Snälla! Döda oss inte!" Och sist men inte minsta skulle vi försöka få mer motståndaren i mattan. Jag körde mot Cameron. Cameron= 100 jag= 0... Om ni förstår vad jag menar...

Cameron och Nash stod och vänta på oss vid trappan. Båda viker sig av skratt när dom ser oss komma gående eller Vanessa och Emily gående... Jag kom mer eller mindre haltande dit...
"Så farligt var de väll inte" flinar Nash.
"Jo! Exat så farligt var de" muttrar jag och grimaserar för varje trappsteg.
"Vi kan ta en runda till" skämtar Cameron och jag skakar förskräckt på huvudet.
"Inte en gång till"

- sista lektionen för idag; Blakes lektion -

Nash och jag sätter oss ner längst bak i hörnet och klassrummet fylls med elever.
Förra veckan pratade han om en symbol som kunde läka sår. Han skulle då visa hur den funka och av någon anledning visste han att jag hade två finfina blåmärken... Jag blev tvungen att ställa mig längst fram och han visade hur symbolen funka. Mens en efter lektionen gav han mig en taskig kommentar och jag fråga om de fanns någon symbol som kunde ta bort skiten i hans feja...

"Okej, vi ska diskutera om den här symbolen idag" han rör snabbt staven i luften och en röd symbol framträder i klassrummet. Efter några sekunder blir symbolen röd.
"Någon som vet var det är för symbol?" Frågar han och låter nästan uttråkad.
Ingen räcker upp handen. Symbolen är rund och men ihålig, typ.
"Melanie kanske kan?" Säger han syrligt och jag harklar mig.
"Nej, sir" säger jag artigt.
"Som jag trodde..." Suckar han elakt och några börjar fnittra i klassrummet.
"Du kanske vet Evelyn?" Säger han och hon skakar på huvudet och han går vidare.
Jasså! Så hon får ingen kommentar men jag får!?

Priset för sämsta lärare går till... *dramatisk trumvirvel*... Blake!

"Den kallas Black Moon. Det är ingen tecken ni någonsin behöver använda bara känna till. Det bärs av personer som tillhör Black moon pack" berättar Blake och jag ser undrande på Nash.
"Varulvar" viskar han och jag nickar.
"Dom har märket tatuerat vid höger skulderblad" fortsätter han.

Det tänker jag lägga på minnet iallafall...

----------------------------------------------

🙀 1.1k läsningar och 31 röstningar 🙀

*dansar runt i rummet som en galning* 💃💃

💙hoppas ni gilla kapitlet💙

💛glöm inte att kommentera och rösta💛
Ledsen för stavfel m.m!
❤️glad alla ❤️-dag i efterskott❤️