Secrets

(10) Black

'Det högt skrik eka mellan öronen och jag slog händerna för dom.

Jag var tillbaka på torget och miniatyr mig skrek och var vänd så hon kolla bakåt. Så det var inte mig hon såg då?

Jag går över till mig själv, wow trodde aldrig jag skulle tänka de... Och ser bakåt. En man håller en kvinna som långsamt ser ut att bli medvetslös. Blod rinner ner från hennes hals och jag sväljer äcklat. Jag flämtar till när han med en snabb rörelse bryter nacken av henne.

Fler vänder sig om och ser scenen.

"Mel vad är det!" Tjuter mamma- de känns så konstigt att säga de?

En mörk hårig kille är plötsligt på benen och håller upp en tjock pinne med spetsig topp. Mördaren fräser åt honom och hoppar undan pinnen.

Hans ögon är röda och två vassa tänder finns i hans mun.

Plötsligt hör ett gurglande från scenen och jag vänder mig om. Gubben ligger på scenen och bakom honom står en kille som ser ut att vara runt tjugo. Han granskar stenen och luften fylls av skrik och jag tror lil Melanie slutat skrika för ett bra tag sen. Håret ligger slarvigt kammat över hans hjässa och när han ser upp lyser hans blåa ögon.

"Mel när jag säger spring vill jag att du springer, okej? Ta den här också" mamma sätter på lil Melanie armbandet och jag tar själv upp min egen arm där det sitter idag. Bara att det fattas två berlocker.

"Mamma nej. Jag vill inte lämna dig!" Snyftar miniatyr Melanie och himlen blir plötsligt avart då stora mörk moln kommer inrullande.

Kille höjer plötsligt stenen samtidigt då en blixt lyser up honom.

"Varsågod bröder och systrar. Skörda dom som dom gjorde mot oss" en man kommer bakom kille med en sån där tjock pinne.

"Spring Melanie, spring!" Säger Mamman och putar upp miniatyr mig på fötterna "Spring så fort du kan och så långt bort som det bara går från det här stället. Jag och pappa kommer hitta dig" fortsätter hon "armbandet kommer skydda dig... Jag älskar dig" hon pussar lil mig på pannan och tårar rinner ner för hennes kinder.

Jag känner själv tårar bildas i ögonen och jag vänder huvudet mot kille på scenen som knäcker nacken på mannen med pinnen.

"Mamma" snyftar lil mig och hon och mammas kramas då plötsligt en man med snaggat huvud rycker tag i mamma.

"Spring!" Vrålar mamma och knäar mannen.

Ouch! That gotta hurt!

Miniatyr mig börjar springa och jag joggar efter.

"Ta flickan?" Ropar en röst bakom mig och jag vänder snabbt på huvudet och kille plus två killar bakom honom pekar på miniatyr mig.

Jag vänder på huvudet igen och miniatyr mig verkar också ha kollat bakom sig.

Hennes steg dunkar i marken och skrik och gråt omger torget.

Jag trillar plötsligt och luften går ur kroppen när något landar på mig.

Jag kippar efter röst och när jag ser upp är miniatyr mig borta.

Svarta prickar börjar dyka upp framför ögonen och jag försöker dra in mer luft... '

Jag sätter mig flämtande upp i sängen. Svetten rinner ner för min rygg och utan att fatta det rinner tårar ner för mina kinder.

Jag såg precis hur min mamma antagligen blev dödad.

Jag tror nästan jag föredrog att vara ovetande än att veta sanningen...

Jag drar av mig täcket och sätter ner fötterna på golvet.

Ahh, kallt, kallt, kallt! tänker jag och ställer mig upp från sängen. Jag ser på klockradion och 6:30 lyser upp.

Då är det ingen idé att försöka sova igen. Jag torkar bort tårarna på kinderna och smyger ut ur rummet och stänger tyst dörren för att inte väcka Vanessa.

Jag ser mig omkring. Punkt två: var ligger toan?

- många steg senare -

Aha här är badrummet! Jag trycker glatt ner handtaget och går in.

Väggarna är beklädda med vit kakel och vita stenar på golvet som har mönster av sjöstjärnor och näckrosor. Det finns några bås med toaletter och en rad med vita handfat är placerade vid högra sidan och båsen mittemot. Och rakt fram är det ett valv och jag antar att duscharna är.

"Så det var bara inte jag som kunde sova?" frågar en bekant röst och Emily står lutande mot en av handfaten med en tandborste i munnen.

"Tydligen inte" ler jag och hon ler tillbaka med ludder i munnen.
"Jag tänkte att jag skulle dusch" säger jag och Emily flinar.
"Och du har ingen tvål eller schampo?" Jag nickar och Emily kastar en liten väska till mig.
"Du kan ta vad du vill. Mamma äger en eget skönhetsbutik" säger hon.
"Tack" ler jag är på väg där ifrån. Vänta, jag måste ha en handduk också...
"Finns i ett skåp vid vänster dusch"
"Tack"

- Efter duschen, hon har byt om till sin uniform -

Jag sätter upp håret i en tofs innan jag går ut genom dörren till Vanessas och mitt rum.
"Tack och lov! Du är äntligen klar!" Utbrister Vanessa. Jag börjar skratta och vu går ner för trappan.
När vi kommer ner står säkert halva skolan och bokstavligen skriker till varandra om något som står som en lapp.
"Vad är det som hänt?" Frågar jag Emily som står nedanför trappan.
"Alla lektioner är inställda idag" säger Emily och hon verkar va i djupa tankar.
"Du sa vad?!" Tjuter Vanessa och Emily hoppar till.
"Alla lektioner är inställda"
"Så det är redan helg?" Frågar Vanessa glatt.
"Aa de skulle man kunna säga" flinar Emily och Vanessa gör en liten glädje dans.
"Kolla de här!" Säger Nash och lägger en tidning fram för näsan på mig.
"Jag ser inte" säger jag och tar tidningen.
'Fyra personer döda i andra världen'
"Morden har skett just runt portalen i din stad Melanie" säger Cameron som kommer några trappsteg bakom Nash.
"Va?" Frågar jag förskräckt. Tänk om det är Ellie och Gustav eller Hanna?!
"Vet man vad som hände?" Frågar Vanessa och ger mig en orolig blick.
"Blodsugarna. Förvånar det dig?" Frågar Nash och höjer ögonbrynen och Vanessa lipar åt honom. Jag är kall i kroppen.
"Vet som vilka det var?" Frågar jag och Cameron ser oroligt på mig.
"Några som var på väg hem" säger Cameron och det känns som jag ska spy. Det kan va Ellie och Gustav...
"Sätt dig ner" säger Cameron och lägger sina händer på mina axlar och trycker ner mig så jag sätter mig i trappan.
Det börjar snurra i huvudet och det känns som om väggarna kommer emot mig.
"Melanie vill du något att dricka?" Frågar Emily.
"Nej tack" mumlar jag.
"Hon är vit i ansiktet Cameron, vi borde ta henne till Margot" säger Vanessa lite hysteriskt.
"Vanessa hon är bara på väg att svimma inte dö, låt henne vila i sin säng" säger Emily och jag kan nästan se Vanessas sura ansiktsuttryck.
"Cameron hjä-" börjar jag då allt plötsligt blir svart och jag hör hur någon ropar på mig fast det låter som dom skriker genom vatten...

----------------------------------------------

Kapitel 10!
Tråkigt kapitel men nästa blir bättre!
Tack för över 300 reads 😋!!!
Ledsen för stavfel och sånt! (Har inte kollat igenom de)
Fråga: vilken är er favorit låt just nu? 🎶

Min: Up med Demi Lovato och Olly Murs 👍