Secrets

(20) Shut up...

❓Okänds perspektiv❓

Luften är kall och jag drar händerna utmed armarna för att få lite värme. Min tunna blus värmer inte så mycket och jag fick igen tid att ta med en tjockare tröja att ha över.
Himlen är moln fri och månen lyser klart och stjärnorna tindrar.
Jag ser mig omkring innan jag sätter handen på väggen.
"Det som inte syns finns inte, det som syns finns, de som finns existerar" mumlar jag om och om igen innan min hand sjunker igenom väggen och jag drar snabbt ut den igen.
Jag andas snabbt och hjärtat rusar skräckslaget i bröstet.
"Funkar de?" Frågar en allt för bekant röst.
"Ja sir" svarar jag.
"Så vi kommer kunna komma igenom?"
"Ja sir"

~~~~~~~~~~~~~

🙆Melanies perspektiv🙆

Det är ungefär fem månader kvar, något mindre kanske.
Det känns som en evighet...
"Här" Cameron räcker mig en tidning där en fet rubrik säger 'Ska skyddet hålla?!'
Jag öppnade tidningen och Vanessa och Cameron diskutera vilt de som står i tidningen.
Nash och Emily pluggar igen i biblioteket.
'Det var i igår kväll en patrull var ute och såg att något röde sig vid portalen.
- förmodligen bara en passerande, säger ministern men alla är inte lika övertygade.
- en hand var det vi såg, berättar en skärrad person som va med om händelsen.
Kan det tyda på att vårt skyddsformel inte kommer hålla så mycket längre?
- det funkar utmärkt, fast slår ministern, inget att oroa sig för...'

"Det är formeln som håller staden säker och gör att bara vi kommer in" säger Cameron och jag nickar.
"Men om den går sönder är det la ändå inte första gången?" Undrar jag och drar en hårslinga bakom örat.
Det är lördag och vi tillbringar tiden med att sitta och diskutera en tidning i soffan på elevhemmet.
Solen lyser där utanför och tanken att jag vill gå ut slår mig.
"Bara en" mumlar Vanessa menande och jag fattar vinken.

"Så..." Börjar jag och ställer mig upp.
"Vem vill gå ut och njuta av solen?" Jag låter så glad som möjligt.
"Let's go" tjoar Vanessa och hoppar upp från soffan och drar med oss ut i korridoren.

Vi går *host* ramlar *host* ner för den trappan som är beläggen innan en av ingångarna. Eller dom går och jag snubblar ner för trappan och drar dom andra med i fallet...
Det finns fyra ingångar och den här heter nordporten.
Porten är öppen och solstrålar kastar ljus på golvet och några är på väg ut.
Vi går fram till porten då jag plötsligt går in i en glasdörr.
"Aj!" Fräser jag förvånat och trycker handen om min näsa som fick ta smällen från- umm... Inget?!
"Vad i-" fortsätter jag och Cameron plus Vanessa ser förvånat på mig. Dom står redan utanför men när jag försöker gå över tröskeln så är det som om något stoppar mig.
"Och vart är du på väg?" Frågar en bister röst från trappan och jag vänder mig om till Blake.
"Jag är på väg ut" svarar jag smått irriterat och han knäpper armarna över bröstet.
"Du kan inte lämna skolan. Ifall du vill gå ut så får du gå ut i innergården" snäser Blake och vänder sig om och går iväg.
Jag lipar åt honom och han vänder sig om och fångar mig i grimasen.
"Sluta upp med barnsligheterna Melanie. Du ser ut som ett förvuxet troll...
Precis som din mamma" han hånler och jag biter argt ihop käken.
"Håll käften" muttrar jag.
"Och din pappa bidrog inte något gott till dig heller" fortsätter han och elever börjar samlas i trappan och korridoren över.
"Håll käften!" Upprepar jag lite högre.
"Jag förstår inte hur-" börjar Blake men jag avbryter honom.
"Har du inget vettigare att göra än att håna mina föräldrar?! Huh?! Dom är döda, borta!" Skriker jag och tar ett hotfullt steg mot honom.
'Lugna dig Melaine' mumlar en ljusröst.

"Inte nu" mumlar jag tyst och Blake ser konstigt på mig, eller de gör hela skolan som förvandlas till en publik.
"Pratar du med dig själv?" Fnyser han och jag ger honom en mördande blick innan jag öppnar munnen för att svara.
"Det räcker Melanie" säger plötsligt en ny röst. Aka rektorn i egen hög person.
"Du följer upp på mitt kontor" fortsätter Charlie och Ben dyker upp bakom honom.
"Så du kan sätta en spruta i armen på mig igen?! Skulle inte tro de du" svarar jag argt. Bens minn ändras också till en arg minn och han slår till Charlie i bakhuvudet.
"Så du tyckte de va bästa sättet att få sanningen?" Charlie ser skrämd ut för en sekund innan den ersätts med lugn.
"Alla elever återvänder till elevhemmen eller går ut" säger han högt och tydligt.
"Alla utom Melanie" lägger han till sen och jag ser bedjande på Vanessa och Cameron som ser osäkert tillbaka.
"Vi är på innergården" mumlar Vanessa när Charlie stirrar på dom och dom försvinner in bland alla andra elever som får bråttom från scenen.
"Och Blake, jag antar att du har prov att rätta" säger Charlie och Blake nickar.
"Ja sir" han pyser också iväg och jag blir kvar med Ben och Charlie.
vi står tysta en stund och bara stirrar på varandra tills Ben harklar sig.
"Så tänker du berätta de eller?" Frågan är riktad till Charlie och jag pustar mentalt ut att den inte var till mig.
"Melanie... Allt vi försöker göra är att skydda dig-" men snälla, hur många gånger ska jag få höra de?! "-Cole är starkare än du någonsin kan tänka dig och han blir starkare för varje sekund" fortsätter Charlie.
"Varför dödar ni honom inte då?! Ni är ju dräpare, dråpare vad ni vill. Är det inte ert jobb?" Fnyser jag frustrerat och Ben flinar smått åt mig.
"Det skulle vi om vi kunde" svarar Ben och jag ger honom blicken 'skämtar du eller?'
"Vänta nu" jag håller händerna framför mig och blundar och "så ni vill döda honom men kan inte men han kan dö, hur går de ihop?" Jag öppnar ögonen igen och Charlie tar ett djupt andetag.
"Du är kopplad till honom... Du är den enda som kan döda honom... Du är den utvalda..."

----------------------------------------------

🌟Kapitel 20🌟
Hoppas ni inte blir förvirrade men så här är de; vara Melanie kan döda Cole på grund av deras koppling.

Jag vet att jag vart seg på att uppdatera men jag har vart sjuk och haft rätt så mycket att hinna ikapp med 😪

❤️Men ändå hoppas ni gillar kapitel❤️

❤️Och glöm inte att kommentera och rösta❤️