- Några dagar senare -
🙆🏼Melanies perspektiv🙆🏼
"Kommer du?" Vanessa lägger handen på min rygg men jag skakar bort den.
"Nej" mumlar jag och stirrar på väggen mittemot mig.
"Okej" hon låter ledsen men jag orkar inte bry mig just nu. Jag svarar inte utan gosar bara huvudet längre in i kudden. Hennes steg avlägsnas och dörren stängs med en låg duns.Jag har inte lämnat sängen sen min och Dylans "dejt". Vanessa var snäll nog och tog med mat till mig men jag har inte rört den. Jag är helt enkelt inte hungrig. Jag har knappt pratat med någon heller. Vanessa har försökt söka kontakt med mig men jag avvisar henne. Emily har bara kollat till mig och Nash har jag inte sett skymten av. Cameron där emot såg jag igår för han hade hittat min väska i huset.
Men en grej är jag stolt över och det är att jag gett Dylan en saftig fläskläpp och ett fint fint blåmärke. Nöjd? Japp, 100% super nöjd.~ Några timmar senare ~
🙇🏻Nashs perspektiv🙇🏻
"Nash tänk snabbt" ropar en röst och jag vänder huvudet mot ljudet. En boll träffar mig ansiktet och jag vacklar bakåt med en brännande känsla över näsan.
"Vad i!" Fräser jag förvånat och Jason står en bit bort och bokstavligen kippar efter luft.
"Jag sa tänk snabbt!" Tjoar han och viker sig nästan dubbel.
Jag sparkar till bollen och den far genom luften i en perfekt båge för att träffa Jasons mage.
"Phff" låter det när luften går ur honom och jag flinar belåtet.
"Jag sa inte att du skulle tänka snabbt" säger jag och börjar gå mot honom.
"Det gjorde du i-" börjar han innan han stänger kakhållet. Jag kan nästan se svart rök åka ut genom öronen när han grundar på vad jag sa.
"Du fick mig där!" Säger han med ett flin och jag himlar med ögonen. Han är inte direkt den vassaste kniven i lådan.Han håller fram handen mot mig och jag hjälper honom upp.
"Wow. Melanie misshandla dig rätt hårt igår va?" Hans blick glider över mina armar som är täckta av rivmärken.
"Inte direkt" svarar jag med en axelryckning.
"Inte direkt" han härmar mina rörelser innan han fastnar med blicken på något bakom sig.
"Ses sen" han knuffar till min axel när han går förbi och jag vände mig om.
Längre bort står Leah. Jasons flickvän. Sen förra året har dom vart helt oskiljaktiga. Liksom mig har Jason redan klarat testet, Leah däremot har inte klarar det. Men enligt Jason kommer han alltid skydda henne. Inte för jag vet hur det ska gå ihop eftersom han är han...Skulle det funka med Emily? Frågan har cirkulerat i mitt huvud sen jag kysste henne. Jag gillar henne verkligen men frågan är om hon fortfarande har ett öga för mig? Det verkar inte så för när jag försöker ta kontakt backar hon undan med vit flagga i toppen.
🏃🏻Dylans perspektiv🏃🏻
"Nej det var det sista jag hade... Vad tror du?!" Utbrister jag i en tyst ton. Det sista jag vill är att någon ska höra mig. Jag har redan jagat bort några tjuvlyssnare och låst dörren in till mitt rum.
"Du sa att du skulle fixa det Dylan" hans röst är kall och hat fyller den. Fastän den är lugn så tryter ondskan igenom.
"Det gjorde jag MEN du sa att du skulle förse mig med serumet. Men gjorde du det?" Frågar jag istället. I ett försök att gömma min hysteri. Han skrockar lågt och jag drar handen genom håret. Svettdroppar har brutit ut i pannan och jag känner mig som en tvättsvamp.
"Bara för din familj är högt rankad gör det dig inte säker. Tro mig Dylan. När jag har makten är du högt på min lista med personer som stämplar in för döden snarast..."
Jag sväljer hårt innan jag tar ett nytt andetag.
"Hon här fått sin mammas dagbok. Det kanske är i ditt intresse?" Hopp ligger långt nedgrävt i min röst och jag ber nästan en bön när jag hör honom humma.
"Mhm... Det skulle faktiskt kunna vara något i mitt intresse..." Jag pustar lågt ut och belönas med ett hånande skratt.
"Är du rädd för mig Dylan?"
Just i den sekunden rycker någon i dörren.
"Öppna Dylan!" Klagar min irriterande rumskompis och jag suckar. Både av irritation och lättnad.
"Måste sluta" viskar jag och ett pipande ljud besvarar mig.- Nästa dag -
🙆🏼Melanies perspektiv🙆🏼
Jävla idiot. Äckel... Ord i samma stil snurrar runt i huvudet och jag vänder i avsmak bort huvudet från Dylan som går förbi mig med sin kompis Roy. Han säger något till honom som får Roy att brista ut i ett hysteriskt skratt. Oh tro mig Dylan du kommer få igen. Du kommer få betala dyrt för ingen, INGEN! Bråkar med Melanie Harris och kommer undan ostraffad...
"Så du tänker hålla henne kvar här!" Säger en upprörd röst. Jag går nyfiket närmare dörren där rösten kom ifrån. Jag vet redan att man inte ska tjuvlyssna med jag sätter 1000 kronor på att samtalet är om mig.
"Ja, hon är inte säker utanför skolans väggar" mumlar en ny röst som jag med lätthet placerar som Charlies.
"Men du lova henne! Hon kommer mörda dig om du låser in henne här" säger den andra rösten som jag pusslar ihop med Ben.
"Äh, ge henne ett glas vitgift så glömmer hon det snabbt" säger Charlie med en fnysning och jag biter förbannat ihop med käkarna. Det kliar i fingrarna att slänga upp dörren och konfrontera dom men jag försöker hålla mig lugn och inte handla impulsivt.
"Hur kan du vara söker på att det funkar på henne?" Kontrar Ben.
"Snälla. Hennes namn är Melanie Harris inte Phoebe" hans röst dryper av förakt. That's it!
Jag rycker upp dörren sjudande av ilska. Charlie och Ben ser förvånat på mig.
"Verkligen? Så det är hur du behandlar problem?!" Fräser jag me smalnade ögon.
"Melanie-" börjar Charlie med ett på klistrat lugnande leende. Händerna uppsträckta framför sig.
"Käften" väser jag ursinnigt "Så det är vad du tänkt göra?! Huh?! Låsa in mig i skolan?"
"Melanie lugna dig" säger Ben ned en röst som skulle kunna tillhöra en terapeut. Visst tjena... Jag tänker inte lugna ner mig nu när jag vet att Charlie tänker bryta sitt enda ord till mig. Det enda ordet som fått mig att stanna (plus den dumma barriären som nästan slog näsan av mig).
Utan att säga ett ord till vänder jag mig om och börjar hetsigt gå ifrån dom.
Dom ropar efter mig men jag totalt ignorerar dom helt och hållet.Dom ska allt få se att inget kan hålla mig inne när jag väl vill ut...
----------------------------------------------
Är den bra eller dålig?
Laddar upp med en ny omgång innan jag tänker berätta att jag har en överraskning för er! 😁Hoppas ni gillade det iallafall!
YOU ARE READING
Secrets
Fantasy1. Keep your secrets. 2. Always be a liar. 3. Stay hidden, you can never know who's watching... Melanie är en 16 årig tjej med ett glömt förflutet. När hon var 6 år hittades hon ensam i en korg. Övergiven av sina föräldrar av en okänd anledning...