One Shot

-[3]-

När jag tar mig tillbaka till klassrummet är det tomt. Till och med Nicole har gått och lämnat mina saker på bordet där vi satt. Jag hittar en bit papper ihopknycklat på mitt anteckningsblock, och jag bestämmer mig för att knyckla upp det och läsa texten skrivet i Nicoles handstil.

Jag är så ledsen, men jag fick verkligen inte sitta kvar här inne efter lektionen var slut. Jag lovar att jag skulle väntat på dig om jag kunde, förlåt! Skåpen, 11.00?
-Din fina bästis, Nicole:)

Jag knycklar ihop pappret igen och lägger det i min jackficka. Sedan staplar jag mina böcker på varandra och bär upp dem i famnen innan jag vänder mig om för att gå ut ifrån klassrummet.

"Vad gör du här?" Frågar Emanuel och stänger klassrumsdörren bakom sig. Jag rör på min ankel och ser till att min kniv är kvar i knivslidan.

"Vad gör du här?" Frågar jag tillbaka och lägger huvudet på sned.

"Nicole sa att du skulle vara här." Säger han.

"Nicole?!"

"Ja? Heter hon inte det?"

"Skit samma. Vad vill du?" Frågar jag och rör mig närmare honom.

"Nej, jag tänkte att vi bara kunde prata lite. Du och jag." Säger Emanuel och tar ett steg fram.

"Prata?"

"Om du inte vill gå till dödandet direkt, det vill säga." Han flinar, låter hans blick glida upp och ner på min kropp samtidigt som han kommer mig ännu närmare.

"Du borde nog backa tillbaka, Hale." Säger jag varnande.

"Jaså? Blir prinsessan rädd över lite närkontakt?"

"Sist du och jag hade närkontakt var vi fem." Fräser jag och rör på ankeln en gång till.

"Så du har glömt i går kväll redan? Va? Jag tyckte vi var ganska nära då." Emanuel lutar sig framåt och är alldeles för nära mitt ansikte. "Lyft din fot, för mig, är du snäll." Ber han och sneglar ner på våra extremt nära kroppar.

"Och varför skulle jag göra det?" Snäser jag.

"Jag vet vad du har runt den." Viskar han och möter min blick. Det ryser längst ryggraden och jag måste svälja hårt.

"Jag får din om du får min?" Frågar jag och ser upp på honom. Han är äckligt lång. Och han skrattar ett kort skratt. Nästan hån.

"Du är söt när du är dum."

"Säg aldrig det igen."

"Vadå? Att du är söt när du är dum? För du är det." Säger han, ler.

"Okej, ni ligger definitivt med varandra." En röst bakom Emanuel får honom att hastigt vrida på sig. Jag sneglar över hans axel och ser att Sebastian står i dörröppningen. "Försöker du stjäla min tjej, Hale? Det funkar inte så." Säger han och tar ett steg fram.

"Vi ligger inte med varandra." Säger Emanuel.

"Och jag är inte din tjej, jävla äckel!" Fräser jag och ställer mig framför Emanuel.