One Shot

-[22]-

Vanessa:

Två dagar tidigare:

Jag tar mig upp ur sängen jag ligger i. Sebastian lämnade mig här efter att han sa att jag måste gifta mig med honom, trots att jag inte vill.
Att jag måste dö för att inte göra det.
Så nu ska jag dö.

"Sebastian!" Ropar jag och slår på den låsta dörren framför mig. Jag slår tills mina händer värker och jag skriker tills min hals gör ont. "Sebastian!" Ropar jag igen, precis innan dörren öppnas och jag backar bakåt. "Tack gode-"

"Vad vill du, Vanessa?" Sebastian avbryter mig, stänger dörren bakom sig och kommer fram till mig.

"Jag vill dö." Säger jag.

"Va?"

"Jag vill dö." Upprepar jag. Han rynkar pannan, tar ännu ett steg fram och lämnar knappt något rum för mig att andas. Jag kan inte hjälpa att tänka på Emanuel i detta läget, hur han brukar lämna millimeters mellanrum mellan oss, hur han får mig att vilja tappa andan, hur hans långa kropp häver sig över mig.

"Varför vill du dö?" Viskar Sebastian, drar en hand uppför min arm och andas in min lukt.

"För att jag vill inte gifta mig med dig."

"Du har inget val, kommer du inte ihåg? Vi är arrangerade till detta, du kan inte bara säga att du inte vill, det funkar inte så."

"Okej.", Suckar jag. "Kan du hjälpa mig med ett bad?" Frågar jag sen och tittar ner i marken.

"Ett bad? Vill du bada?" Ögonen på Sebastians ansikte spärras upp, mungiporna drar på sig. Jag nickar långsamt. "Okej, absolut! Jag hjälper dig." Säger han och tar min hand, leder mig till badrummet och placerar mig framför badkaret. Jag sneglar ner på det, rynkar ögonbrynen och stänger ögonlocken. Jag vet inte om jag är redo för detta. Sebastian startar det rinnande vattnet och kupar mitt ansikte med sina händer.
"Jag har saknat denna sidan av dig." Viskar han och lutar sig fram, kysser mig och jag tror att jag vill spy. Jag känner för att kasta av honom, skrika på honom eller trycka in en kniv i hans mage. Exakt på samma sätt som jag gjorde med Emanuel.

Emanuel.

Jag gör detta för honom.

Så jag fördjupar kyssen mellan mig och Sebastian. Jag separerar på mina läppar och låter han kyssa mig som han brukade göra när vi var tillsammans. Jag virar in mina fingrar i hans hår och blandar våra saliv genom kyssen. Jag pressar min bröstkorg mot hans och lutar min kropp mot väggen bakom mig. Plötsligt drar han undan.

"Upp med armarna." Säger han och rycker i mitt linne. Jag hade glömt av att jag faktiskt måste gå till fullo med min plan. Jag måste i badkaret.

"Sebastian-"

"Armar." Påminner han och rycker i tyget igen. Jag gör som han säger, jag lyfter upp mina armar och låter honom dra av mig mitt linne. Hans läppar, så mjuka möter mitt nyckelben och min hals, kysser mig så desperat att jag vill skrika åt honom att sluta. Och han faller ner på knä, drar av mig mina shorts och kysser mina lår. Sluta, vill jag säga, men jag kan inte, jag får inte.

"Sebastian." Flämtar jag och rycker upp honom till mitt ansikte igen. "Jag kan inte fortsätta, jag vill bara ta ett bad." Säger jag och ler ansträngande. Jag hoppas verkligen att han inte märker att jag fejkar mitt leende.