One Shot

-[8]-

Vanessa:

Jag vaknar inte i min säng när mina ögon öppnas. Jag mår illa i hela kroppen och det värsta av allt är att jag inte vet om Emanuel är död.

Om jag lyckats.

Emanuel lyckades i alla fall inte, för jag lever. Så jag hoppas att jag lyckades.

Jag ser mig omkring i rummet. Jag ligger i ett plastigt lakan med sladdar inkopplade i armen, ett ihopsytt sår på magen och...

"Nicole?"

Hon flyger upp ur stolen i hörnet på andra sidan rummet, hon springer fram till mig och spärrar upp sina ögon när hon ser att jag verkar vara vaken.

"Du är vaken!" Flämtar hon och tittar på mig som om hon inte sett mig på tio år.

"Nej." Säger jag helt neutralt, men jag menar att vara ironisk.

"Var du tvungen att sova så länge?" Nicole sätter sig på kanten utav sängen.

"Sov jag länge?"

"Ja! Du har sovit i tre dagar."

"Va?!" Jag försöker sätta mig upp, men det går inte. Så jag sätter mina händer bredvid mina höfter och försiktigt häver jag upp mig själv så att jag åtminstone inte ligger ner. "Vad- va. Emanuel?" Är det enda jag får fram.

"Han ... vi vet inte. Jag svär, vi lämnade honom i bilen och vi trodde inte att det skulle ta så lång tid för dig att läka och ...", Hon tar ett djupt andetag. "asså vi gick ut kanske efter en halvtimme, bara för att se om han dött eller inte. Men då var han borta. Dörren var öppen och det var blod utanför, men sedan fanns det inget mer spår av honom." Säger hon och tittar ner i sjukhussängen. "Estelle har åkt till jobbet, om du undrar." Avslutar hon.

"Nicole, det är okej. Jag kommer hitta honom. Hjälper du mig ur sängen bara?" Jag tar tag om hennes axel.

"Men är du pant, eller?" Snäser hon och lägger försiktigt tillbaka min kropp i sängen.

"Pant?!"

"Ja? Är du det? Du förstår väll att du inte kan gå igång hur enkelt som helst efter detta? Förlåt mig, Vannie, men du dog nästan. Två gånger! Och vem har hjälpt dig dessa två gångerna? Jo, jag!"

"Men-"

"Nej!" Hon avbryter mig. "Jag är inte klar! Vanessa, jag har sett dig dö två gånger i mina armar. Och båda gångerna dödades du av den där 'Emanuel Hale' vilket också-är helt pantat, eftersom ni brukade vara bra vänner. Asså jag tänker inte låta dig bara gå ut och försöka döda honom igen! För tro mig, denna gången dör du."

"Tror du inte att jag klarar det?" Frågar jag.

"Nej! Jag gör faktiskt inte det." Säger hon, sänker rösten. "Och du kan avsluta uppdraget!" Fortsätter hon.

"Vill jag det då? Vill jag framstå som världens töntigaste maffia-tjej?"

"Nej, det kanske du inte vill." Mumlar Nicole.