One Shot

-[5]-

Min far sa att så fort jag dödat Vanessa Wellin så skulle jag bli satt på en hög uppsatt plats i maffian. Hur högt eller lågt platsen nu blir, det vet jag inte.
Och jag visste heller inte att jag behövde bekräfta hennes död för att få det jag ville.

Och jag har inte bekräftat Vanessa Wellins död, inte än.

Men jag vet inte hur jag kan bekräfta den. Hon ligger säkert inte ens kvar i sjön längre. Nicole måste ha flyttat henne, lagt henne i en kista. Vad vet jag, begravningen kanske redan är i morgon.

Jag sitter i biblioteket, med en brinnande blick i nacken. Jag vet att det är Sebastians, men jag orkar inte ta mig itu med honom än.

"Men klart att hon vill ha tillbaka dig!" Hör jag en kille mumla bakom mig, antagligen en kompis till Sebastian.

"Nej. Vi gjorde slut." Hör jag Sebastian säga. "Dessutom verkar det vara nåt mellan henne och tönten där borta." Jag vrider bak mitt huvud och ser fem killar runt ett bord, alla stirrar på mig.

Om de bara visste.

"Är det något mellan dig och Vanessa Wellin, eller?" En kille med svart hår och mörka drag i ansiktet stirrar intensivt på mig.

"Varför undrar ni?" Fräser jag.

"Nej, men asså ... om inte du svarar, kan vi alltid fråga henne själv. Hon går där borta."

Och jag tittar framåt. Och jag mår illa när jag ser henne.

Jag ställer mig upp och lämnar mina saker på bordet. Jag skiter i om någon stjäl alla mina saker. Just nu bryr jag mig bara om att se om personen som går bara några meter framför mig är den jag tror det är. Jag springer och puttar bort alla människor som står i min väg. Jag springer och jag springer så fort jag kan. Sedan greppar jag tag om hennes arm och kastar in henne i ett tomt klassrum.

"Aj!" Säger hon irriterat och lägger handen på bröstet. Jag går fram till henne, lägger mina händer på hennes axlar och pressar upp henne mot väggen. Ett flin växer på hennes läppar och jag vill dra av det som ett plåster.

"Jag trodde jag dödade dig!" Flämtar jag. "Hur-"

"Åh!" Säger hon, putar med läppar och skapar hundögon med ögonen. "Det krävs så mycket mer för att kunna döda mig, Hale ... bra försök dock." Säger Vanessa och lägger en hand i mitt hår och virar in fingrarna i stråna. Det ryser längst ryggraden och jag vet inte varför jag vill att hon ska behålla sina fingrar i mitt hår och aldrig släppa. Helt plötsligt pressar hon sin handflata mot mitt bakhuvud, jag viker mig framåt och då knäar hon mig rakt i magen. Jag grymtar till av smärtan och backar bakåt. "Och ärligt", Säger hon, kommer fram till mig, rycker upp mitt huvud och tvingar mig till att möta hennes blick. "så var det omoget att dumpa mig i sjön så där. Jag vet att du så gärna ville det. Men du kunde väll bekräftat min död först?" Säger hon och ler. "Du är dum, Emanuel Hale. Så jävla dum."

Och sedan går hon ut ur klassrummet.

—•—

Jag är på väg tillbaka till biblioteket. Men när jag ser att allt som låg på bordet där jag lämnat det inte finns kvar, kan jag inte göra mycket än att bara gå direkt till No-salen. Det är uppenbart om vem som har mina saker, men just nu kan jag bara fokusera på de två tjejerna som lutar sig mot sina skåp.

Nicole.

Nicole.räddade.Vanessa.

Såklart!