One Shot

EPILOG/ TACK

Jag möter tacksamt samma hovmästare som sist i receptionen. Han ler smärtsamt till mig, och jag tittar ner i golvet för att blinka bort mina tårar. Jag tar emot kortet han ger mig, går vidare till hissen och pressar kortet mot sensorn. Ett pling ekar i mina öron och jag kliver in när dörrarna öppnas. Mina ben chockas när hissen för sig uppåt, mot tackvåningen.

När hissen stannar och dörrarna öppnas mår jag illa när jag ser takvåningen. Min blick för sig vidare till bordet jag och Emanuel hade bokat. Det var bara en vecka sedan. I dag sitter det ett annat par där.

En tår rinner nerför min kind och jag drar genast handen snabbt över den för att torka bort den, vänder mig sedan till hissens spegel och letar aktivt på mitt ansikte efter brister. Jag sträcker på mig och ler ansträngande. Perfekt.

Jag går ut ur hissen och passerar bord efter bord, sen ser jag hans bakhuvud sittandes vid bordet längst bort och jag ökar mina steg. Jag tror till och med att jag håller andan när jag närmar mig och kommer till ett stopp bakom honom.

"Hej, Sebastian." Säger jag och slår mig ner på den lediga stolen.

Han ler när han ser mig. "Hej, Vanessa."

"Hur vågar du ens komma hit?" Frågar jag och höjer ett ögonbryn.

"Va? Vad snackar du om? Du bad mig komma hit."

"Sluta med skitsnacket. Vi båda vet att det var du som sköt honom. Du sköt Emanuel." Jag tänker inte en sekund på att dämpa min röst. Och jag tänker inte heller en sekund på att andra runt omkring oss precis hörde vad jag sa. Skitsamma.

Sebastian släpper ut ett nervöst garv. "Jag förstår inte -"

"Jag räknar till tre, erkänner du inte innan jag är klar ... skjuter jag dig precis som du sköt Emanuel." Bara att forma Emanuels bokstäver i hans namn med mina läppar gör ont. Tårarna rinner.

"Vanessa, jag ..."

"Ett," han är tyst. "Två,"

"Okej!", ryter Sebastian och jag slutar räkna. "Jag sköt honom, men Vanessa, det kan vara du och jag nu."

Jag lyssnar inte en sekund till innan jag ställer mig upp, drar ut pistolen ur byxkanten och skjuter honom i bröstet.

Det är allt som krävs.

Ett skott.

—•—

TACK

Tack så hemskt mycket till er alla som läst serien. Jag vet inte hur min hjärna ska snurra sig runt faktan att det faktiskt finns människor nånstans i Sverige (troligen) som läser det jag skrivit. Nej, sjukt.

Jag vill också tacka för alla röster och följare, ni är galna. TACK!!

Sedan vill jag tacka alla som skrattat, blivit arg eller gråtit medan ni läst ... ni bevisar att jag lyckats ;))

Ja, vilka skitår det har varit medan jag skrivit Pull The Trigger, Tempted Love och One Shot, nästan lite ledsamt att det tar slut faktiskt.

Anywaays, jag önskar er det absolut bästa<3
Tack!
Och förlåt kanske, många karaktärer har dött.
Ja, förlåt för det.

KRAM<33

btw, ni får alltid kontakta mig om ni vill!! 

Tack, hörni! Det har varit en fantastisk resa. Och tack igen för att jag har kunnat försvinna in i denna världen när den riktiga sög.

Puss på er alla.