1256 dagar

Kapitel 4

                           Sjukhuset del 2!

När vi väl kommit ut från rum 312 och lagt lappen på exakt samma ställe som vi hittade den så andas vi ut. Jag stänger dörren efter mig.

Claire böjer sig ner för att knyta sina vita conversskor med röda snören. Man märker på henne att hon är rädd. Nästan hela hon skakar. Oliver tror det är tid att skämta lite och säger till Claire att det är tur att hon inte opererar nu för då hade patienten varit död och skrattar.
Jag slår till Oliver hårt på armen och utbrister:
"Är du dum i huvudet eller? Hon är rädd fattar du väl idiot".
Efter ett tag kollar Oliver ner på Claire som fortfarande kämpar med att knyta sina skor.
"Du Claire, förlåt. Det var inte meningen att säga så, men jag är helt ärligt livrädd. Hur ska vi klara av detta. Vi är helt ensamma på det största sjukhuset i Lousiana" , säger Oliver till Claire.

Efter några sekunder från att Claire knutit sina skor ställer hon sig upp och kramar om Oliver. Jag och Bojana kollar på varandra med ett flin.
"Vi klarar detta. Tillsammans. Vi måste bara hålla ihop", viskar Claire till Oliver.

När vi har stått där en liten stund så hör vi fotsteg på våningen över oss. Det lät som fyra eller fem personer. Högt lät det också.
Vi väljer att försöka smyga upp för den sista trappan som finns på sjukhuset och när vi kommer upp och försöker smygtitta förbi stora väggen som finns precis ovanför trappan så ser vi ingenting och det var tyst.

Jag och Oliver låter tjejerna stanna kvar medans vi går fram och kollar. Vi går in i rum efter rum. 501, 502, 503, 504, men ingenting. Inga människor, ingen personal.
Jag puttar till Oliver på högeraxeln och pekar rakt fram där rum 522 ligger. Vi går sakta och smygandes fram. Vi försökte se in genom det lilla lilla fönstret som fanns i mitten av dörren men den var täckt av smuts. Antagligen från folk som tagit på fönstret när dem sprungit runt i panik.

Jag står på höger sida för att vara beredd med det ända vapnet jag hade i min hand, en gammal spy hink som stod utanför rum 507, som vi kollade i innan vi kom fram hit. Oliver drar ner handtaget sakta och sedan öppnar dörren. Oliver står nu bakom den och är beredd att springa ifall någonting är där inne.
Det var mörkt. En lampa fanns inte att tända heller eftersom elektricitet var borta överallt. Jag hade fortfarande min mobil på mig och valde att lysa med de 10 sista procenten som jag hade kvar på min mobil. Där står dem. Minst 20 av de köttätande varelserna som Penny kallade dom.
När de väl märker oss så springer dem mot oss, vi försöker stänga dörren men varelserna hinner komma ut. Vi försöker springa rakt fram men där stod dem.
"SPRING NER. SPRING UT. VAD SOM HELST. VI HITTAR ER!!" skriker jag till Claire och Bojana som fortfarande står i trappan. De nickar på huvudet och springer ner.
Jag och Oliver försöker få alla varelser att komma efter oss och ge Claire och Bojana ett försprång. Helst att ingen följer efter dem överhuvudtaget. Alla varelser vänder sig sakta om mot mig och Oliver och sedan börjar springa efter oss.
Alla dörrar som vi försöker ta oss in i är låsta, vi springer så snabbt vi kan och tillslut så är det en dörr som är öppen precis där sjukhusets alla rum tar slut. Rum 550. Vi tar oss in dit snabbt och stänger dörren, och låser med det enda låset som finns där. Och hoppas på att det håller. Som tur var så var vi mycket snabbare än varelserna och om vi har tur så hann vi in hit innan någon märkte oss.
Nu måste vi bara försöka komma på ett sätt att komma ut härifrån och hitta Claire och Bojana.