1256 dagar

Kapitel 10

                                 Claire!

Jag ser honom. En lång kille på 185 cm, kort brunt hår, blågröna ögon och lite skägg. Han var så fin. Jag har aldrig riktigt kunnat prata med sånna killar som jag tycker är snygga, alltid blivit blyg eller dragit därifrån men han, han kunde jag prata med hur lätt som helst. Mark. En vältränad kille dessutom. Han verkar ganska tuff också.
Vi pratade i timmar, medans resten höll på att ta bort maten som dem hade serverat och lagt ner allt i små frysboxar som man brukar ha med sig om man ska åka långt med bil.

Men klockan slår 10 på kvällen och enligt deras rutiner är det läggdags. Antagligen för att man går upp tidigt på morgonen och fortsätter dagen. Dem har som små jobb här. Vissa jagar, vissa fixar maten och vatten, vissa serverar och sen har vi också Eliza, Max mamma som hjälper till ifall någon har ont eller känner sig sjuk.

"Vi måste hitta ett rum till dig Claire", säger någon gammal gubbe jag inte ens lagt märke till, men tydligen så är han som chef här och bestämmer hur allt ska gå till och allt sånt där.
"Varför sover hon inte i samma rum som mig. Bara tillfälligt", säger Mark till chefen David med ett leende på läpparna. Jag ler tillbaka.
"Ja, ja, det får väl bli så", säger David och går iväg. Han verkade inte speciellt glad men Mark tar mig i handen och vi nästan smyger in i hans rum. Jag vet inte varför vi behövde smyga eller så blev det bara automatiskt för att vara tysta ifall någon redan hade somnat. Vissa delade rum. Max fick dela med hela sin familj i ett, sedan om det fanns mer par i gänget så fick dem dela rum. Barnen som fanns där behövde dela med åtminstone en vuxen. Det var sju rum och endast en person sov ensam. Chefen. Såklart. Varför är jag inte förvånad. Oliver delade rum med någon äldre dam. Jag tyckte synd om honom. Men här var jag. Ensam i ett rum med Mark. Jag kände fjärrilarna i min mage.
Han tar av sig sina mörkgröna militärkläder och under där hade han ett par gråa mjukisbyxor och en vit T-shirt. Hans armar hade väldigt stora muskler. Man såg inte så mycket när han hade militärkläderna på.

Han går långsamt fram mot mig och tar sin hand och lägger den mot min nacke och stryker sin tumme mot min kind. På den handen hade han en svindyr klocka på sig. Den vill man inte ta sönder.
Jag kollar han i ögonen men han kollar bara ner på min kropp och biter sig på underläppen. I vanliga fall borde jag ha smällt till honom och frågat vad fan han håller på med, men det gick inte. Jag visste att Mark inte var en sån person. Jag kunde bara känna det på honom.
Han kollar upp mot mig igen efter några sekunder och släpper taget.
"Om du inte vill så gör vi det inte. Sova är ganska skönt det också", säger Mark och vänder sig om. Men jag ville. Efter allt skit som hänt, inte hittat en enda överlevnad förrän nu så allt jag tänkte på var att njuta lite. Inte bara med honom men också att känna sig trygg på det här stället.
Jag går fram till honom med tunga steg och precis innan han ska sätta sig i sängen så vrider jag hela hans kropp mot mig och kysser honom. Han tar sin hand med sin dyra klocka och tar mig i nacken och den andra handen nästan nere vid min röv. Vi andas tungt mot varandra. Han tar upp mig och trycker mig sakta mot väggen och där är vi bara. Kysser varandra. Någonting jag aldrig trodde skulle hända. Speciellt inte i den världen vi är i nu. Jag känner hans skägg klia ibland. Han lyfter bort mig från väggen och lägger mig i hans säng. Det kanske inte är den mest bekväma sängen men vad är egentligen bekvämt nu för tiden. Inte ens att gå ut känns bekvämt längre.

"Är du säker", säger Mark till mig och kollar in i mina ögon och andas tungt så jag känner hela hans värme flyga till mitt ansikte. Jag nickar medans jag försöker ta in andan.
Och där låg vi. Jag har alltid varit försiktig med vilka jag har sex med eller vilka jag kysser men detta kändes rätt. Och man vet aldrig nu för tiden vad som kan hända imorgon.

Jag har aldrig känt mig så trygg som jag kände just nu. Med Mark. Tak över huvudet. En säng, och mat och vatten.

Vilken resa det har varit hittills.