1256 dagar

Kapitel 15

                                   Bojana!

Jag är själv. Ingen syn på någon. När vi var i skogen och blev attackerade av dessa små äckliga varelser så försökte jag ta Claires hand men Mark den lilla egoisten drog henne i armen och bad henne följa med honom.
"kom med mig", hörde jag bara och sedan försvann dem bakom alla träden. Om Mark hade varit här hade jag dödat honom. Vänta bara tills jag ser honom. Om han inte redan är död.
Jag hade vandrat i dagar, helt själv. Som tur var hade jag ena väskan fullt med mat som vi hade samlat på oss i staden vi var vid när Oliver dog. Så jag klarade mig. Jag var dock lite orolig för dem som inte fick den andra väskan med mat och vatten. Det fanns massor här i. Jag hade fyra flaskor kvar med vatten, korv, till och med pasta, som man fick äta torra och okokta, kakor, bullar och choklad fanns också, dock var jag tvungen att äta chokladen någon dag efter vi alla hade splittrats för att den inte skulle smälta eftersom solen låg på och det var minst 20 grader ute. Men upp mot kvällen blev det kallt. Massa nötter fanns det också. Fem påsar jordnötter och sex påsar chilinötter. Det fanns även några avdunsta colaburkar i väskan också. När jag tog en igår var det inte speciellt gott men jag drack det. Det handlar om överlevnad och jag behöver så mycket energi som möjligt.
Jag var fast i ännu en skog. Som tur var inte samma skog med massa zombies, detta var en ganska stor skog och jag visste att en stad skulle vara på andra sidan skogen. Anledningen till det är för att jag brukade bo i den staden som liten. Jag och pappa brukade gå in här på sommaren för att plocka kantareller och blåbär. Det fanns massor av det. Tyvärr har det redan blivit vinter och ingen svamp eller blåbär fanns tillgängligt. Hade nog inte vågat ätit det iallafall trots allt ifall det kan finnas zombie blod eller något annat på dom.

När jag hade vandrat i några timmar i den långa och breda skogen så satte jag mig på marken för att hämta andan. Jag hade precis gått upp för en lång och stor kulle, halkat några gånger också eftersom att det började regna för någon timme sedan. Jag var helt lerig på mina knän och händerna var nästan svarta eftersom jag hade tagit emot med händerna när jag halkade. Jag tror jag lyckades stuka min vänstra hand också efter ett hårt fall.
Jag valde att öppna ena jordnötspåsen och en cola burk också, jag drack lite vatten också.
Jag var fruktansvärt trött i både huvudet och benen, men jag visste att jag inte kunde sova här, ifall något kommer. Det hade varit skillnad om jag hade haft någon typ av tält eller något men det fanns inte på min karta att jag kunnat försökt att hitta något i staden jag gick i, innan jag kom in i skogen. Tyvärr var jag tvungen att springa från cirka 10 zombies då jag aldrig hade klarat att döda dem själv. Det ända vapnet jag hade dessutom var en hammare. Alla vapen som vi hade bar Daniel och Mark på när vi vandrade genom den förra skogen.

Efter någon timme när jag suttit ner på den kalla marken , ätit och druckit för att få lite energi så valde jag att vandra vidare mot staden. Det regnade massor. Jag känner på mig att det kommer bli storm snart och det lär inte vara kul. Jag hade inte ens jacka på mig eftersom jag inte lyckades hitta någon innan kylan kom.
När jag vandrade och försökte glida ner för den lilla backen så känner jag något som tar mig på axeln och jag vänder mig om och ser en minst 50 årig zombie som försöker attackera mig, men det var lätt att bara göra benkrock på och slå honom några 10 slag i huvudet, så var han död. Och jag gick vidare.
Det börjar bara regna mer och mer, även blåsa också och jag känner hur det nästan börjar hagla, eller så är regndropparna bara jäkligt hårda och att regnet är jävligt starkt.

Jag väljer att sätta mig under ett tjock träd, typ det enda trädet som faktiskt hade väldigt tjocka grenar på så jag kunde skydda mitt huvud från regnet. Jag hade tur att regnet blåste bakom mig när jag gick så jag fick alla regndroppar på mig bakifrån, bara några enstaka droppar nuddade mitt ansikte när jag gick, det gjorde jävligt ont men de tjocka grenarna på trädet var bakom, bort mot regnet så inget regn lyckades nudda mig.

När jag ska öppna korken till den gråa vattenflaskan som jag hade i min svarta ryggsäck så ser jag någon vandra. Jag ställde mig upp redo att attackera varelsen som gick där, men när jag kollade noga bakom det tjocka och starka regnet så ser jag att det inte är en zombie. Det är en person.

Den personen är Max!