1256 dagar

Kapitel 25

                                      Vår!

Solen har börjat komma fram vid träden bakom skogen, blommor börjar blomma och vattnet vid bäckar börjar låta. Det har hänt lite saker sedan vi sågs sist.
Claire födde Byron som ni fick vara med på och Claire valde även att stanna med Byron i det stora huset tillsammans med Jasmine och Bojana.

Vi lyckades hitta min mamma, och där var hon tillsammans med några nya personer som hon hittat på vägen. En 17 årig tjej som heter Bonnie med blåa ögon, långt svart hår, lite magrutor, 165 cm lång och jätte fin. Verkligen jätte fin. Jag har inte direkt kikat på hennes mage, eller det kanske jag gjort men hon går oftast med magtröja, speciellt nu när värmen kommer fram. Hon är jävligt tuff också. Vi kan ha legat några gånger också. Och delat några kyssar. Okej, vi kanske är lite mer än vänner. Hon gör mig verkligen super lycklig. Mamma hade med sig en kille också, en 20 åring. Bonnies storebror. Och han heter Alex. Mörkhårig precis som Bonnie, lång som fan också, nästan 2 meter och muskler som ett berg. Han kan slåss, springa och kriga. Det behöver vi. Och sen hade hon med sig en till 20 åring fast tjej, Caily, Alex flickvän sedan 5 år tillbaka. 178 cm lång, kort blont hår och glasögon. Många tatueringar också, och tandställning. Jätte snäll.

Just nu är vi i Savannah, fortfarande i Georgia. Jag tror nästan vi varit i hela Georgia under dessa fem månader sedan vi lämnade Cartersville. Mat hade vi tillräckligt för att kunna mata en hel by.

I denna lilla orten har vi hus efter hus, små hus. Som vi bor i. Runtom har vi byggt staket, vi fick jobba i veckor. Men snart är det klart. Vi har många andra nya ansikten men det skulle ta dagar för att berätta en efter en vilka dem är. Men vi har bland annat något som vi kallar "vakter", Chris och Alan. Dem ser till så att zombiesar håller sig utanför vårat ställe, och ser till så att inga beväpnade personer kommer hit och försöker sno vårat ställe. Vi har också mamma som undersköterska och Travis som är utbildad läkare. Vi har också fyra stycken personer som faktiskt fixar lite grönska runtomkring, lite vid husen bland annat och dem försöker odla tomater på höger sida om mitt hus där jag bor. Anledningen till det är för att sidan om mitt hus är en stor grön gräsplatta där det fanns tillräckligt med plats för att odla tomater. Dom heter Sara, Victor, Athena och Celine. Fina personer. Och sedan har vi oss. Som går ut för att hitta mer mat, vi som går ut på jakt, letar efter fler överlevare, vi som i stort sett gör det mesta jobbet. Men det är kul ändå. Att inte bara sitta instängd som en liten innegård och inte göra någonting. Vi har ett schema att gå ut minst 2 dagar i veckan, det är inte bara för att leta mat eftersom att nu har vi som sagt för att kunna mata en hel by, men nu letar vi efter mediciner, överlevare, vapen och massa sånt. Rensa zombies i närheten om det behövs. Ibland är vi borta i flera dagar, beror på vart vi letar.
Trots att det bara är "vår", ligger solen ändå på som fan. Det är väldigt varmt när man ska ta sig ut.
Vi har ingen fungerande klocka men vi har listat ut när klockan slår 10 på kvällen, och 10 på morgonen. Eftersom att kyrkan går fortfarande på automatik och slår klockan 22 och klockan 10. Det är där vi förbereder för säng, och där vi förbereder för uppstigning, frukost och att börja arbeta med det man ska göra. Vi har även lite barn här. Det kanske låter sjukt men ibland lär jag dem lite matte, engelska, historia, för det var dem ämnena jag hade bäst betyg i och som jag kunde. Trots att världen ser ut som den gör så vill jag fortfarande att dessa barn ska växa upp på nästan samma sätt som jag. Gå i skolan och lära sig viktiga saker och viktig information.

Jag tror barnen är mellan 5-10 år och heter, Alexa, Patricia, Sufjan, Olivia, Diana, Rishima, Patrick, Walter och sist men inte minst Oliver. Ibland är det jobbigt att se Oliver. Walter påminner mig om mig själv som liten och Oliver påminner mig om Oliver som liten. Inte pågrund av namnet utan även sättet han är på och hur han pratar. Han går även i slita kläder, precis som Oliver gjorde. Men han är snäll, rolig och trots bara 10 år så är han väldigt tuff och finns alltid där för alla. Han vill veta och lära sig allt också.
Jag tror jag nog nämnt alla namn iallafall nu. Och sedan får vi väl helt enkelt se om denna lilla håla som vi byggt upp fylls på med mer.
Men just nu, är jag glad att vi bor här, vi trivs och vi alla lever.