1256 dagar

Kapitel 27

                           Augusta Georgia!

Det var cirka 2 veckor sedan jag hittade Jasmine i skogen precis utanför huset i Cartersville. Vi skulle ha dragit till Augusta bara några dagar efter men hade varken energi eller ork, och jag sörjde fortfarande. Min flickvän Bonnie, Bonnies bror Alex och Alex flickvän Caily valde att följa med alla oss så att vi är fler personer ifall våran plan gick åt helvete. Som tur var, så var Augusta ganska säkert. Precis när vi skulle svänga in till Augusta så kom det en hel ström av zombies som vi var tvungna att försöka komma ifrån. Vi hade egentligen inte planerat så mycket mer än att försöka hitta mediciner, mat, trots att vi har tillräckligt men bättre att ha för mycket än för lite, överlevare försökte vi hitta också men det verkade vara tomt.

Det var ganska mörkt ute så vi tog första huset vi hittade för att äta lite och sedan få några timmars sömn innan vi bar oss längre in mot staden där det fanns massa olika butiker. Jag, pappa, mamma och Marina var här som liten. Dock var bara Marina några månader när vi reste hit. Det var här mormor bodde men tyvärr gick hon bort bara något år innan världen gick under. Tyvärr och tyvärr skulle jag väl inte säga nu för hon slipper detta men det var en sorg för alla. Jag har planerat ganska länge att försöka ta mig tillbaka till Louisiana, tillbaka till vårat hus. Min hemstad men jag vill inte ens veta hur allt ser ut nu. Jag vet att hela staden i stort sett kom mot oss när Oliver blev riven men vad vet jag vad som finns där nu. Kanske ingenting.

Morgonen var nära därpå men vi valde att gå upp ganska tidigt eftersom vi hade en lång dag framför oss. Vi åt lite frukost, det som jag kallar frukost är bär och frukt, men det hjälper för stunden, och sedan såklart vatten. Vi satte oss i den svartvita bilen som vi hittade på en gata påväg till Savannah med nycklar i och en död zombie. Antagligen föraren. Och blod på barnstolen i baksätet. Det var en hemsk syn. Antagligen en liten bebis som inte fick något långt liv.

När vi väl kommer längre in i staden så går jag in i en leksaksaffär för att plocka på mig lite leksaker som barnen i Savannah kan ha. Trots denna värld vill jag se till att dem får en barndom, och kan känna sig som barn så länge som det går. Inne i leksaksaffären är det ett litet barn, en zombie och det ända rätta var att döda henne, trots att det gjorde så ont att se och kolla på. Men vi måste göra det som är rätt.
Tyvärr fanns det inte så mycket saker som gick att plocka. Lite leksaker, lite snacks, lite antibiotika, bandage och plåster. Det var allt.

Och sedan ser vi flocken som tagit sig in i staden och allt vi var tvungna att göra då var att ta upp alla väskor och springa så snabbt vi kunde till bilen. Bilen var ganska långt bort men det var bara att pusha och springa på. Vi hann som tur var och jag tryckte ner gaspedalen och åkte iväg ut från staden. Ut från Augusta. Och åkte motorvägen påväg hem till Savannah.