Harry Styles!

Shut the fu ck up!!!

- Klara -

Nu var jag verkligen trött. Killarna och Lea gick hem alldeles nyss och jag och Harry har precis satt oss i soffan.
- Harry, I'm going to sleep now. Sa jag och pussade honom på kinden.
- yeah, me to. Sa han och vi reste oss upp och gick upp till hans sovrum. Jag gick in i badrummet och tog bort mitt smink. Sen gick jag in till sovrummet igen där Harry låg i sängen och bara kollade på mig. Han var fortfarande ganska full men ändå inte helt borta. Jag tog av mig mina kläder förutom underkläderna. Sen kollade jag runt i rummet för att se vart Harrys tröja var. Jag såg den på andra sidan sovrummet så jag gick dit.
- baby, you look so perfect standing there in your... Something, something underwear! Sjöng Harry och jag skrattade åt honom.
- sorry, I don't know the rest of the text! Sa han. Jag satte på mig hans tröja och la mig sedan på Harry. Bokstavligen. Jag la mig bokstavligen på honom.
- you're the best! And the hottest!! Sa han. Jag kysste honom på munnen och drog mina händer över hans bara armar.
- i love you Harry! Sa jag.
- I love you more! I'm so happy to have you! You really are the best! Sa han. Jag log lite stelt innan jag rullade av honom och vände ryggen mot honom. Han släckte lampan och lade sig bakom mig med armarna runt mig.

Jag vaknade på morgonen av Harry. Han stod framför mig.
- Klara! Sa han. Jag satte mig upp på sängen med täcket virat runt mig.
- yeah? Jag blundade och kollade igen i ett försök att få mina ögon att vänja sig vid ljuset.
- you know you can't hide anything from me?! Sa han. Jag kollade upp på honom med ett chockat ansiktsuttryck. Vet han om kyssen? Nej... Eller? Har Louis berättat? Jag kommer döda honom om han har gjort det.
- w- what do you mean? Fråga jag. Han suckade högt.
- you don't think I'm stupid, huh? Han viftade lite med armarna frustrerat. Han vet. Jag visste att Louis skulle berätta det.
- H-Harry I'm so s-sorry!! Stammade jag.
- w-what? Why are you sorry? Fråga han chockat.
- i-i didn't want him to do it! Sa jag.
- what? Who?
- please don't leave me!! I will never kiss anyone else ever again!!! Sa jag och kände tårarna komma.
- KISS??? What the fu ck are you talking about? I mean the chocolate! You hide the chocolate! Sa han argt.
- oh... Y-yeah, I didn't want y-you to found it before t-tonight! Sa jag och svalde hårt.
- Klara!! Tell me who the FU CK you kissed before I get angry for real!!!! Skrek han. Jag snyftade till.
- A-Alex... Sa jag tyst. Knappt hörbart. Men Harry hörde.
- you have to be kidding with me!! I FU CKING HATE THAT GUY!!!! I AM GOING TO KILL HIM!!! Skrek Harry ut i frustation. Han slog knytnäven i väggen och skrek.
- p-please - H-Harry... C-calm do-down.. Snyftade jag fram. Han slog näven i väggen igen och kollade på mig.
- SHUT THE FU CK UP KLARA!!! Skrek han. Jag såg blodet rinna ned för hans knogar av de hårda slagen i väggen.
- H-harry, Please... Sa jag tyst.
- What? What Klara? Please what? I can't believe that I trusted you! You went behind my back and kissed him. I'm sure you've done it a millions time! I fu cking loved you!!! Skrek han argt.
- loved? Fråga jag.
- yeah, loved, not love. I loved you. You made me believe in love. You made my life to the best. But now you make it to the worst too! I fu cking hate you and I am going to kill that Alex guy!! Sa han. Det var det som fick mig till att gråta på riktigt. Han hatar mig. He hates me.
- H-Harry, please don't leave me! Snyftade jag. Han kollade i mina ögon och skakade på huvudet.
- I can't believe that I fu cking trusted you! And yes. Yes I am going to leave you! 'Cause you're not worth me. Sa han innan han vände sig om och gick ut från rummet. Jag reste mig snabbt upp och slängde av mig täcket innan jag sprang efter honom.
- Harry! Please wait, I can explain! Ropade jag men det var försent för jag hörde ytterdörren öppnas.
- I LOVE YOU HARRY, AND I ALWAYS WILL!!! Skrek jag.
- yeah, well, I don't believe you... Hörde jag honom mumla innan han gick.
Så där stod jag halvvägs ned i trappan och kollade ut i tomma intet. När jag efter en stund faktist förstod vad som hänt så torka jag bort tårarna och gick tillbaka till sovrummet. Det här är mitt fel. Men jag tänker inte gråta här. Jag har inte rätt till att gråta här. Jag har inte rätt till att stanna här i Harrys hus. Jag måste skynda mig hem. Jag drog snabbt på mig gårdagens kläder. Och tog min väska innan jag sprang ned till köket och skrev en lapp till Harry. När jag var klar så gick jag ut till hallen och satte snabbt på mig mina ytterkläder innan jag öppnade dörren och gick med snabba steg hemåt. Det är inte såå långt hem till mig. Kanske 4 km eller något. Men när man egentligen bara vill hem och gråta sig till döds så känns det långt.

När jag såg mitt hus så började jag springa. Jag sprang ända fram till huset och upp några trappsteg innan jag krånglade fram mina nycklar och låste upp låset. Det var svårt när jag skakade så mycket men efter en tag så fungerade det. Jag bokstavligt slängde av mig mina ytterkläder och väskan innan jag sprang till vardagsrummet och ramlade ned i soffan. Det var inte förens då som jag lät tårarna rinna hejvilt ned för mina ögon. Mina känslor var blandade. Jag kände mig så ledsen att jag förlorat Harry, men jag känner mig ändå lite lättad att han vet om det nu och att jag inte behöver gömma det. Men mest känner jag mig ändå arg. Arg och besviken. Att jag gjorde det. Så jag låg i min soffa och skrek och grät samtidigt. Jag är inte värd Harry ändå. Jag är inte värd att ha några vänner. Jag är inte värd att ens leva. Jag borde inte finnas. Jag är ett misstag. Jag bara förstör för allt och alla. Jag snyftade till och reste mig upp. Jag är inte värd detta.

---------------------------------------------------------------------
Hoppas att ni gillade kapitlet! Förlåt om det blev ganska lång text i slutet. Men det får duga!

Tips: after - h.s Av: HNLZLOD
Den är suuuuper!!!

Min kik: bellis100

// Bella👍🐷🐽🍪😝😜💞😄😀💖😃😛💗💕👌👏