Harry Styles!

Jag kan inte leva utan honom...

- Klara -

När jag tittat på bilden i över en halvtimme så lägger jag ifrån mig mobilen. Klockan är 17.47 och jag har inte ätit något på hela dan. Jag är hungrig och min mage vill ha mat, men jag har ingen matlust. Jag är inte sugen på att äta eller någonting...

Fem dagar har gått. Fem dagar utan att ha hört något från Harry. Han har inte vart social på någon av de sociala medierna, han har inte skickat något sms och han har inte ringt. Jag har bara legat hemma i min säng och gjort ingenting. Niall och Lea har kommit över två gånger. Dem hade förstått på Harrys uppförande att det var något fel men han ville inte berätta något för dem, så det fick bli jag som berättade vad som hände. Jag hade knappt kunnat prata eftersom att jag grät så mycket men efter vääldigt länge så hade jag fått ut allt. Båda två tröstade mig och sa att om Harry är den rätta så kommer allt att ordna sig.
Jag har också pratat med Alex. Jag berättade inte allt men jag sa att Harry kom på mig med kyssen och att han hade lämnat mig. Det var dag tre som allt detta hände. Annars så har jag bara legat här i min säng och gråtit, gråtit, tänkt, gråtit, tänkt, tänkt och gråtit lite till... Jag hade inte duschat, inte tvättat mina kläder eller överhuvudtaget gjort något hygieniskt. Jag hade på mig en sport-bh, ett linne/ magtröja och ett par gråa mysbyxor. Fast idag hade jag faktist bytt kläder så dem här var rena. Eller kanske inte rena men dem var tagna från garderoben så jag hade tvättat dem för några dagar sen, då jag fortfarande hade det bra med Harry. Jag ligger i min säng under ett tjockt duntäcke och gråter. Näsdukarna ligger som ett hav både nedanför sängen och i sängen. Mitt hår sitter uppe i en slarvig bulle på huvudet. Det är fettigt och tovigt eftersom jag inte duschat.

'Knack, knack'
Det knackade på dörren. Först trodde jag bara att jag inbillade mig men när jag sedan hörde knacket igen så förstod jag att det var på riktigt. Jag reste mig sakta upp från sängen. Jag kollade mig snabbt i spegeln. Jag såg hemsk ut. Men sen tänkte jag att den personen som är här får skylla sig själv. Jag ryckte på axlarna en gång innan jag begav mig mot hallen.
Jag öppnade dörren och kollade chockat på personen som stod utanför. Nej, det var inte Harry. Det är Alex.
- A-Alex, what are you doing here? Fråga jag chockat.
- ehm... Du kan prata svenska med mig... Sa han.
- oh, juste... Jag skakade lite på huvudet åt mig själv.
- vad gör du här ändå? Frågade jag. Han höll fram en stor påse.
- jag har med mig filmer, godis, glass och saft. Sa han. Jag log mot honom.
- Alex du behövde inte... Men nu när det ändå är här så tack! Sa jag och tog påsen ur hans hand. Jag hörde Alex skratta åt mig när jag gick in i köket för att packa upp allt.
-kom in föresten! Ropa jag. Efter en stund så kom han in i köket.
- jag ska bara gå och ta en snabb dusch, sen kommer jag ned igen och vi kan kolla på film och äta. Sa jag.
- okay... Skynda dig. Sa han och jag nickade innan jag sprang ut till badrummet.
När jag var klar så tog jag på mig samma kläder som jag haft innan. Jag vet att det är äckligt men skitsamma. Det var Alex som kom hit frivilligt så då får han skylla sig själv. Och det är inte så att vi ska sitta och pussas och kramas utan vi ska bara äta godis och kolla på film tillsammans. Jag fönade mitt hår och satte upp det i en slarvig bulle mitt på huvudet. Det hängde ned massa hårstrån från den men jag kan inte bry mig mindre. När jag var klar så öppnade jag dörren och gick ut till vardagsrummet där allt redan var framplockat och Alex satt i soffan.
- oj, har du redan fixat allt det här? Frågar jag. Jag fejk ler och sätter mig ned i soffan.
- Klara, du behöver inte låtsas må bra. Jag vet att du mår sämst och jag är på riktigt så ledsen för din skull. Jag ångrar mig såå mycket för vad jag gjorde. Sa han. Det vart tyst en stund.
- ... A-Alex...( snyft) j-jag kan inte l-leva utan h-honom... Stamma jag fram mellan tårarna. Jag kunde inte hålla tårarna tillbaka, hur mycket jag än försökte.
- Jag vet Klara, jag vet. Kom här. Sa han och höll ut armarna som för att ge mig en kram. Jag tvekade lite.
- jag har fortfarande samma kläder på mig, du vill n-nog inte krama mig... Sa jag.
- meh, Klara... Tror du att jag bryr mig? Fråga han. Jag kände hur tårarna fortfarande rann hejvilt ned för mina kinder och frestelsen över att få krama om någon var stor.
- kom igen, tveka inte... Jag vet att du vill! Sa Alex. Då gav jag upp. Jag reste mig upp och tog några steg mot honom innan jag kraschade ned i hans famn. Han höll om mig hårt och jag begravde mitt ansikte mot hans bröst.
- j-jag ångrar m-mig så mycket att ja- att jag k-kysste d-dig... Snyftade jag. Han strök min rygg med sin hand och viskade tröstande ord.
- f-förlåt... Jag menar, du var inte dålig på att kyssas utan j-jag bara ö-önskar att vi aldrig... Ja d-du vet... Snyftade jag fram då jag kom på hur taskigt det lät när jag sa så.
- Klara, jag förstår, du behöver inte be om ursäkt. Det är lugnt! Sa han. Jag kände att han pussade mig mjukt på huvudet.
- jag vill ha godis... Snyfta jag.
- haha, det där är min Klara det! Skratta Alex. Jag drog mig ur från Alex grepp men satt fortfarande kvar tätt bredvid honom. Jag sträckte mig efter godis skålen som Alex tagit fram. Jag drar upp den till oss och sätter den på Alex mage. Han hade köpt massor med gott godis och jag tog lite av det jag ville ha. Alex började skratta lite så att godis skålen nästan välte och hade ut allt innehåll.
- Alex! Du kan inte skratta nu! Sa jag efter att jag räddat godiset från att falla ur på Alex mage. Han började skratta igen men den här gången så hade jag redan händerna runt skålen.
- vad är det du skrattar åt? Fråga jag irriterat. Tårarna låg fortfarande kvar på mina kinder men jag kände mig väll lite bättre av att Alex var här.
- dig. Du är så konstig Klara. Sa han och jag gav honom en sur blick.
- jag är inte konstig. Sa jag väl medveten om att jag egentligen är konstig, men jag vill inte erkänna det.
- jo Klara, du är konstig. Jag har aldrig sett någon annan tjej sätta en godis skål på någons mage! Sa han och skratta.
- meh, jag måste ju ha något som ett bord och det är för långt att sträcka sig efter skålen när den står på det där bordet, plus att det är jobbit... Sa jag. Alex skakade på huvudet åt mig innan han la sin ena arm om mina axlar och jag kröp ned närmare honom och vi började kolla på filmen som det redan hade gått en kvart av.

- Klara... Klara! Någon skakar lätt på mig. Jag öppnar sakta ögonen och möts av Alex.
- A-Alex? Frågade jag och gnuggade mig lite vid ögonen som för att vänja ögonen med ljuset. Egentligen så var det inte ljust men tv:n lyste till då och då.
- vill du gå och sova? Frågade Alex. Jag nickade till svar.
- okej, gå du och lägg dig så städar jag undan lite här innan jag sticker hem. Sa Alex.
- ska du inte stanna här då? Jag har en dubbelsäng så det finns gott om plats. Sa jag.
- är det okej? Frågade han. Jag nickade.
- ja, men bara så att du vet så är min dubbelsäng inte såå stor, men vi får plats. Bara så att du inte blir missnöjd! Sa jag. Alex skrattade lite åt mig.
- nejdå Klara, det blir nog jättebra! Sa han. Vi reste oss upp och gick in till mitt rum.
- jag ska bara gå och göra mig i ordning. Sa jag innan jag lämnade mitt sovrum och gick in till badrummet.

När jag var klar med mina behov i badrummet så gick jag tillbaka till sovrummet. Alex låg på sängen i bara kalsonger. Jag gick fram till min garderob och såg Harrys t-shirt. Skulle jag? Jag tog fram Harrys tröja. Den luktade så gott. Jag tog av mig mina kläder. Orkade inte tänka på att Alex var i rummet. Det är som att se mig i bikini, vad är det för skillnad med underkläder och bikini liksom? Mina sår på handlederna klarade jag av att hålla undan så att Alex inte skulle se något. När jag hade satt på mig Harrys tröja så vände jag mig om och såg att Alex kollade på mig. Jag började rodna men jag orkade inte försöka dölja det då jag var för trött, så jag gick bara fram till sängen och la mig på rygg.
- godnatt, Klara. Viskade Alex.
- god natt. Viskade jag tillbaka. Sen vände jag mig om så att. Jag låg med ryggen mot honom. Efter en stund när jag nästan var på väg att somna så kände jag en arm slingra sig runt min midja. Hans mage var tryckt mot min rygg och jag la min hand över hans hand.

__________________________________________________________________________________________________________-_______________-______--_-_-__________-___---________

Hoppas att ni gillade kapitlet! Tacka min mormor för att jag skriver detta. Egentligen orkar jag inte, men min mormor fick mig till att skriva på något sätt!😂😂
Tips: trapped Av:becciiiiiiii

Min kik: bellis100

Blir superglad när ni kikar mig!!!!!!

Var inga spökläsare utan kommentera och rösta!!!!!!!!!
Det peppar mig att skriva mer!!

// Bella🐷👍💖💗💞🐽💕🍪😜😝😀😃😛😄