"Åh fuck Felix, d-du är så jävla bra" yttrar han med en ansträngd röst och slänger bak huvudet mot nackstödet medan jag med ena handen placerad på hans lår och den andra mot ratten suger av honom i en hastig takt.
"J-jag ah, djupare" flämtar han fram och jag tar honom allt djupare, känner hur jag inte kan ta honom mycket längre vilket gör att jag istället börjar använda tungan i takt med läpparna och han stönar högt.
När han kommer så stönar han mitt namn och jag sväljer hans sats trots att jag egentligen inte tycker om smaken innan jag rätar upp mig i passagerar sätet och väntar på att han ska möta min blick.
"Du är grym baby" yttrar han slutligen och möter min blick. Jag gläds av komplimangen men förblir tyst. Han lutar sig något fram och jag besvarar villigt hans kyss, tar vara på varenda sekund.
Vi faller i tystnad och jag betraktar hans fina drag, studerar hans märka påsar under ögonen och den stirriga blicken vilket får mig att försiktigt sträcka sig efter hans hand och han låter mig tankspritt fläta ihop våra fingrar.
"Du verkar stressad" yttrar jag försiktigt och han suckar.
"Det är mycket nu. Med jobbet och allt. Fan Felix, stressa inte med att bli vuxen, njut av att vara ung. Gör inte som mig" får han ur sig med en tom röst. Samma röst som han alltid använder då vi pratar om hans liv, rösten som antyder att han ångrar sig, att han ångrar hur allt blev.
"Ska jag skjutsa hem dig eller ska du någonstans?" Frågar han sedan och jag suckar, får redan ångest över att behöva skiljas från honom. Dessa korta små möten är allt jag lever för just nu.
"Kan du skjutsa mig till centralen? Det är fest i Stenungsund ikväll så tar direktbussen" frågar jag och han nickar samtidigt som han startar bilen.
"Festa för mig också, njut av ungdomen Felix. Men du, får jag kräva en sak av dig?" Yttrar han aningen fundersamt medan vi kör genom stan och jag nickar tankspritt "vadå?". Håller honom fortfarande i handen och stryker lugnt med tummen över hans handrygg.
"Ligg inte med någon, en kyss hit eller dit visst. Men du vet, i mitt sinne är du min" yttrar han allvarligt och hela mitt humör förändras. "Jag är din" konstaterar jag lugnt och han ler svagt.
"Jag måste skynda mig hem nu innan hon ringer till jobbet, är det okej om jag släpper dig här?" Frågar han stressat då vi närmar oss nordstan och jag nickar försiktigt och släpper motvilligt taget om hans hand. "Visst"
"Ha kul nu Felix, men kom ihåg mitt krav. Jag ringer dig imorgon. Men jag ringer dig, ring inte mig ifall du vet, ifall hon är i närheten" yttrar han och jag suckar lite och nickar. För jag vet detta, han säger alltid det här.
"Vi hörs imorgon Oscar" yttrar jag tomt och kysser honom hejdå innan jag kliver ur bilen och blir ståendes i duggregnet medan han kör iväg. Och hela kroppen värker redan över ångesten av att ännu en gång tvingas vara ifrån honom.
. . .
Publicerar igen för det blev fel så kunde inte se era kommentarer och vill verkligen veta era reaktioner🙈🙈 så om ni orkar kommentera igen så uppskattar jag det haha ❤️
