Jag betraktar hans rödgråtna ögon och flackande blick. Jag kan honom utan och innan och vet att han mår dåligt, att han gråtit. Vilket inträffar sällan. Han var alltid den starka, den trygga famnen när jag var den som bröt ihop.
"Vad gör du här?" Frågar jag och han förblir tyst innan han rycket lite på axlarna. "Vad gör du här?" Frågar han istället och jag korsar armarna över bröstkorgen och väljer att inte svara. När han försiktigt sträcker ut handen mot mig så ryggar jag undan och han sänder mig en sårad blick. "Felix..." Yttrar han tyst och jag skakar lite på huvudet vilket gör att han öppnar munnen för att fortsätta.
"Är det något problem här?"
Ogges röst avbryter honom och jag ser hur han genast blickar ner på armen som placeras om min midja.
"Om du ursäktar så vill jag prata med Felix, ensam" får han fram med en allt mer ilsken röst och Ogge möter hans blick med höjda ögonbryn. "Allt du kan säga till Felix kan du säga till mig också" kontrar han och Oscar ser ut att koka inombords.
"Men nu vill jag inte prata med dig, jag vill prata med Felix. Det här rör bara oss, inte dig, vem fan du än är" fräser Oscar ilsket fram och Ogges arm om min midja drar mig ännu närmare. "Jag är Felix pojkvän och jag vill inte att du ska prata med honom" yttrar Ogge bryskt och jag blir lite obekväm, vi har bestämt att ta det lugnt och därför känner jag mig pressad när han benämner sig som min pojkvän.
"Ogge det är lugnt, jag kan bara prata med honom snabbt"'yttrar jag försiktigt men han verkar inte reflektera över vad jag säger.
"Om du nu är hans pojkvän så borde du veta att han inte tycker om när någon bestämmer över honom. Och att han inte känner sig bekväm med att klä upp sig allt för mycket på en dejt, och att han föredrar en mysig hemmakväll över ett restaurangbesök. Och dessutom älskar han att hålla handen medan en arm om midjan kan göra honom obekväm i vissa lägen" Oscar fortsätter ösa ur sig saker som bara han vet och som han inte alls har rätten att berätta, visst har han rätt i mycket av det han säger men han har inte längre den rättigheten.
"Sluta" yttrar jag men ingen av dem lyssnar.
"Jag tycker att du lugnt borde gå härifrån och sluta bete dig som att du äger Felix" får Ogge ur sig med en arg, brysk röst och jag försöker lirka mig ur hans grepp om min midja.
"Eller så kan du bara hålla käften och sluta lägga dig i" yttrar Oscar argt och tar ett par steg närmare Ogge som hårt biter ihop käkarna och spänner hela kroppen redo för attack.
"Men kan ni sluta!! Är det någon som kan lyssna på mig?! Bara sluta båda två, båda av er gör fel just nu!!" Skriker jag slutligen fram för att få dem att lyssna och bryskt skakar jag av mig Ogges arm innan jag med ilskna rörelser går bort mot dörren och lämnar dem bakom mig.
