"Felix vänta!" Ropar Ogge när jag går med ilskna steg ner över gatan. Han tar ett försiktigt tag om min arm och stoppar mig mitt på gatan. Jag möter hans blick med sorgsna ögon och upptäcker hur Oscar också följt efter men står en bit ifrån oss med blicken på oss. Han vet att jag behöver avstånd just nu, han kan mig utan och innan.
"Felix, vad är det? Vad gjorde jag för fel?" Frågar Ogge desperat och jag suckar tyst och skakar lite på huvudet. "Jag orkar inte ta det här just nu, kan vi inte bara åka hem?" Ber jag tyst och han placerar händerna över mina höfter och möter min blick. "Men vår dejt, vår mat har inte ens kommit än" får han ur sig med en tveksam stämma och jag suckar och flackar ner med blicken i marken.
"Kom vi går in igen, vi pratar om det här hemma sen" får jag ur mig med en tveksam stämma och han möter min blick med en tveksam glimt i ögat. "Är du säker?" Frågar han tveksamt och jag nickar suckandes. Jag låter honom ta min hand och möter Oscars blick där han sitter en bit bort.
Jag nickar kort för att indikera att jag är okej och han nickar tillbaka, vi behöver inte prata. Han vet hur jag fungerar och jag vet hur han fungerar.
"Jag kommer snart" yttrar jag tyst när vi passerar Oscar och Ogge släpper mig tveksamt men går ändå tillbaka in i restaurangen och jag möter Oscars blick.
"Jag menade inte-"
"Jag vet" svarar jag direkt och han nickar kort.
Vi förblir tysta och jag passar på att betrakta hans vackra ansikte när han fäster blicken ner i marken och verkar vara djupt inne i egna tankar. Jag saknar honom, jag saknar oss. Och att se men inte röra gör så fruktansvärt ont.
"Jag eh, jag borde gå in" avbryter jag hans tankar och vänder mig om för att gå tillbaka in i restaurangen. Det han säger härnäst stoppar mig dock precis i dörröppningen.
"Jag ville bara säga att jag begärt skilsmässa"
